Det berättar att de har varit tillsammans i mer än fyrtio år och fortfarande känner attraktion och kärlek till varandra. Jag frågar om deras ”hemliga recept.”
Hon berättar med varm röst:
”Vi har aldrig försökt ändra på varandra. Vi respekterar olikheterna och egenheterna. Inte vid något tillfälle under alla våra år tillsammans har jag känt att han tagit mig för givet. Skratt är livsavgörande. Liksom kramar och sex. Vi har aldrig gett varandra anledningar till osäkerhet kring vem som är mannen och kvinnan i våra liv. Glöm aldrig detaljerna!”
Paret i fyrtiofemårsåldern flikar entusiastiskt in i varandras meningar:
”Han är fortfarande mån om sitt utseende och överraskar mig gång på gång med sin intelligens. Inte det som är inövat och påläst, utan mänsklig smarthet.”
Mannen:
”Vi dejtar varandra regelbundet. Hon ser på mig på ett sätt som ingen annan kvinna gjort. Det är som att jag blir mitt bästa jag i hennes sällskap. Hennes livsaptit inspirerar mig!”
Det finns så många klyschor i den här världen, men personerna som jag pratar med menar det de säger. Inställningen de har gentemot partnern är helt fantastisk att se!
Det är lätt att tappa hoppet när vi ser så många par falla ifrån varandra. Jag ser många människor gå in med ett relationsbagage i sina nya förhållanden, där en attityd av negativitet dominerar:
”Vi får väl se hur länge detta fungerar!”
Det är lätt att glömma att det vi tar med in i relationen, är vi själva. Så många av oss som vet att vi inte kan förändra någon annan – och ändå är det alltför många som försöker. Besvikelse efter besvikelse bildar kö.
När vi verkligen börjar känna igen våra relationsmönster och övervikstbagage från förr, kan vi utvecklas.
Om du lever med någon som härskar över dig; varför stannar du? Vad är det som hindrar dig från att leva större?
Jobbar du/ni på relationen eller har det mesta hamnat på automatik? Finns ni där för varandra på riktigt? Hur kan ni komma närmare varandra?
Som kvinnan sa:
”Respekten till partnern börjar med respekten inför din egen person.”
En man berättade för mig:
”Jag var urusel på det här med känslor och förhållanden. Relation efter relation gick åt helvete! Jag bestämde mig för att göra någonting åt det. Började i samtal, skaffade böcker i ämnet, pratade med andra, läste bloggar…Jag slutade att blunda, gnälla och skylla ifrån mig!”
När jag känner luften från den här krispiga septembermorgonen: ljuden, nyanserna och dofterna, inser jag hur mycket det finns att vara tacksam för. Vi är på en kort, kort genomresa i det här livet. Det är alldeles för dyrbart för att rusa på med öppna ögon som inte ser, och en hörsel som inte lyssnar. Ge till dig själv så att du har någonting att ge till en annan.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Du skrivet ”Vi har aldrig gett varann anledning till att tvivla på vem som är mannen och kvinnan i våra liv”
Ovanstående får mig att associera och reflektera kring mannens och kvinnans roll i en relation och om avsaknaden av ”rollerna” kan vara anledningen till att det gnisslar i relationer? Och är det en generationsfråga? Den ”starka” kvinnan med tydliga manliga egenskaper (ni vet själva vad som anses manligt) träffar en man som har god balans mellan sitt manliga och kvinnliga, men kanske visar mer av sin mjuka feminina sida. Uppstår attraktion och livslång kärlek, om vi är för lika i våra energier? Jag vill tro det, men är inte övertygad…
Samhället har förändrats, har dåtidens relationsexperter svaren på nutidens relationsproblem? I grunden tror jag att vi inte förändrats i våra grundläggande behov, men yttre omständigheter påverkar våra relationer i allra högsta grad tror jag.. Hur tänket ni ?
Tror tyvärr inte att attraktion skapas om man är för lika i våra energier. Samhället och könsroller har ändrats men inte våra mänskliga behov. Alltså hur är du kvinnlig i din energi när samhället kräver manligt agerande för att ta dig fram och klara av att leva själv. Själv vill jag umgås med en man som är mycket man och vet vad han vill, fastän han i sin tur mest dras till min raka motsats, alltså mötet mellan oss kommer aldrig uppstå?!
Alltid bra och tänkvärda kommentarer från dig i denna blogg Mia, tack för det!
Jag tror i denna fråga att det inte finns några enkla formler. Vi är individer och har helt olika insikter och historia som formar vad som gör oss attraherade.
Du är förmodligen inte ens själv samma person som gör val av samma orsak som för fel-tio år sedan.
Dina erfarenheter och utveckling gör att du nu kanske väljer helt andra vägar än tidigare oavsett könsroller o.d.
Två individer träffas, två universum möts och tillsammans skapar man en dynamik. Så oerhört komplicerat att försöka förstå, beskriva och styra mekanismerna i detta möte och så oerhört enkelt att inombords veta om detta är bra för mig eller inte.
Att försöka bygga in en relation i en form, varför då? Ramar kan vara bra….att pinka i 🙂
Jag tror också att yttre omständigheter påverkar i allra högsta grad, men jag tror ändå att det är man själv som måste lära sig att sätta sina egna gränser för vad som är ok eller inte. En präst sade till mig en gång;” Se din integritet som en trädgård runtomkring dig. Du väljer själv vem du släpper in genom grinden till din trädgård”
Det har jag tänkt på många gånger genom åren.
Kärlek❤️
Underbart med ”goda” exempel 🙂
Tack och trevlig helg 🙂
Önskar dig detsamma Tina S:-)
Jag har funderat över mycket varför man ger sig in i en trasig relation gång på gång som jag. Min slutsats är på något omedveten sätt så valde jag omogen man för att jag hade känt igen dessa mönstret hos honom. Jag kunde inte ändra på det.
För jag var kodad från min barndom med dåligt erfarenhet från min mor.
Så många samtal med psykolog och på jakt efter mer kunskap om relationer då
Jag förstår idag att jag ska välja en hälsosamt relation. Inte en partner som suget min energi. Jag känner idag och tänkte på de män son jag hade träffat då mår jag illa.
I min kultur då säger man att det är öde att man just träffas denna man. Jag ser inte så idag utan att det är jag som väljer en sundare relation.
När jag nu känner mig känslomässig vuxen kan jag börjar se skillnaden.
En präst sade till mig en gång;” Se din integritet som en trädgård runtomkring dig. Du väljer själv vem du släpper in genom grinden till din trädgård”
Alla omkring säger si och så varför jag var tillsammans med just honom. Att jag är värd mycket mer.
Jag kunde inte ändra på det förrän nu när mitt illa jag är återuppbyggd.
Tack Michael för din sida och alla som dela sina sorger och erfarenheter ! ❤❤❤❤❤
äntligen jag har hittat min själ i en annan person och jag blir mitt bästa jag i hans sällskap. Hans livsaptit inspirerar mig!
Tack Michael
Tack för det fina sista stycket i ditt inlägg!