Det berättar att de har varit tillsammans i mer än fyrtio år och fortfarande känner attraktion och kärlek till varandra. Jag frågar om deras ”hemliga recept.”

Hon berättar med varm röst:

”Vi har aldrig försökt ändra på varandra. Vi respekterar olikheterna och egenheterna. Inte vid något tillfälle under alla våra år tillsammans har jag känt att han tagit mig för givet. Skratt är livsavgörande. Liksom kramar och sex. Vi har aldrig gett varandra anledningar till osäkerhet kring vem som är mannen och kvinnan i våra liv. Glöm aldrig detaljerna!”

Paret i fyrtiofemårsåldern flikar entusiastiskt in i varandras meningar:

”Han är fortfarande mån om sitt utseende och överraskar mig gång på gång med sin intelligens. Inte det som är inövat och påläst, utan mänsklig smarthet.”

Mannen:

”Vi dejtar varandra regelbundet. Hon ser på mig på ett sätt som ingen annan kvinna gjort. Det är som att jag blir mitt bästa jag i hennes sällskap. Hennes livsaptit inspirerar mig!”

Det finns så många klyschor i den här världen, men personerna som jag pratar med menar det de säger. Inställningen de har gentemot partnern är helt fantastisk att se!

Det är lätt att tappa hoppet när vi ser så många par falla ifrån varandra. Jag ser många människor gå in med ett relationsbagage i sina nya förhållanden, där en  attityd av negativitet dominerar:

”Vi får väl se hur länge detta fungerar!”

Det är lätt att glömma att det vi tar med in i relationen, är vi själva. Så många av oss som vet att vi inte kan förändra någon annan – och ändå är det alltför många som försöker. Besvikelse efter besvikelse bildar kö.

När vi verkligen börjar känna igen våra relationsmönster och övervikstbagage från förr, kan vi utvecklas.

Om du lever med någon som härskar över dig; varför stannar du? Vad är det som hindrar dig från att leva större?

Jobbar du/ni på relationen eller har det mesta hamnat på automatik? Finns ni där för varandra på riktigt? Hur kan ni komma närmare varandra?

Som kvinnan sa:

”Respekten till partnern börjar med respekten inför din egen person.”

En man berättade för mig:

”Jag var urusel på det här med känslor och förhållanden. Relation efter relation gick åt helvete! Jag bestämde mig för att göra någonting åt det. Började i samtal, skaffade böcker i ämnet, pratade med andra, läste bloggar…Jag slutade att blunda, gnälla och skylla ifrån mig!”

När jag känner luften från den här krispiga septembermorgonen: ljuden, nyanserna och dofterna, inser jag hur mycket det finns att vara tacksam för. Vi är på en kort, kort genomresa i det här livet. Det är alldeles för dyrbart för att rusa på med öppna ögon som inte ser, och en hörsel som inte lyssnar. Ge till dig själv så att du har någonting att ge till en annan.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se