Jag får ofta frågan från er bloggläsare, människor som är med på mina föreläsningar och/eller webinars: ”hur kommer det sig att du skriver, pratar om och har så stor kunskap och förståelse i ämnet narcissism?”
Under min utbildning studerade vi narcissism; men det var först då jag varit tillsammans med en kvinna med den här sortens personlighet, och senare (efter flera återfall), lyckades bryta mig loss och bli fri; på riktigt förstod den enorma kraften i t.ex. kärleksbombning, nedvärdering, normaliseringsprocess och gasljus.
Som så många av er har upplevt, smickrades och sattes även jag på piedestal. Mina känslor förförde mig inledningsvis till att tro att hon var den rätta. Jag hade varit singel i ett par år, läkt någorlunda efter skilsmässan och kände mig redo för en relation. Pam!
Och så kliver hon in på min livsscen som representant för allt det som jag var övertygad om att jag behövde. Jag såg ganska tidigt ett par varningssignaler men avskrev dem snabbt med tankar som: ”nu ska jag inte döma! Vem är jag att sätta etikett på människor? Det har gått inflation i det här med narcissism. Människor slänger sig med begreppet på ett alltför slarvigt sätt.”
Under ett par månader var jag mannen som hon ”alltid sökt efter”. Mitt ego smickrades och jag ville göra allt för att göra henne lycklig. Och så smög sig ifrågasättandet på och jag försökte bevisa att jag var värdig. Om jag bara presterade och såg till att bli framgångsrik. Om jag tränade hårt. Om jag var perfekt så skulle hon inte lämna. Den psykologiska anakondaormen kramade mig hårt!
Minns det underliggande hotet om att vara utbytbar och dess massiva vikt tyngde ner min nacke. Jag försökte dölja varenda defekt i mitt liv för att inte det skulle uppstå bråk. De lugna stunderna kändes om ett paradis!
Jag höjde värdet på henne samtidigt som jag sänkte mitt eget. Självförtroende låg i spillror och nu gällde det att få den här relationen att hålla för att inte brytas ner fullständigt. Insomningstabletter blev en ”älskad vän” mot den nattliga ångesten.
Men uppvaknandet började ta form! Jag vet inte hur många böcker och artiklar jag läste i ämnet narcissism. Men många var det! Gradvis lärde jag mig att stå ut med separationsångest och abstinens. Jag förstod alltmer att giftet (hon) inte var medicinen som skulle göra mig hel.
Bestämde mig för att komma på fötter genom skrivande. Jag skulle försöka hjälpa andra som befann sig i liknande situation som min.
Er fina respons genom åren har varit så oerhört läkande för mig. Tack!
Jag hade flera återfall och vet att många av er också snärjts in i den toxiska relationen till en n-person. Men du kommer att bli fri, även om det just nu känns fruktansvärt mörkt.
Det är avgörande att gå in i nollkontaktläge (en annan situation om du har barn tillsammans med henne eller honom), för att kunna påbörja läkningsprocessen. Kloka och kärleksfulla människor nära dig. Fysisk träning och kom ihåg att ditt mentala vapen är kunskap. Härda ut ångesten då den så småningom kommer att minska i styrka.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar