De har sedan ett par år tillbaka slutat röra vid varandra. Kyssar är helt otänkbara. Ett familjeprojekt som hålls igång därför att det är praktiskt. De trivs ju faktiskt rätt bra tillsammans. ”Rätt bra”?
Vad hände under resans gång? Var det slumpen? Grå självklarhet? Ta för givet sjukan? Neurokemi i hjärnan som helt kom av sig?
Kan vi genom vårt sätt att tilltala, lyssna, smeka, ögonkommunikation osv. förändra oxytocin, dopamin och serotoninnivåerna i partnerns hjärna?
Ja, det kan vi. Så länge han eller hon är på en frekvens som är öppen mottagning.
Det är oerhört enkelt att stänga igen partnerns inre dörr, genom att bete sig tillitsdödande, tjatigt, klängigt, kvävande, härskande, distanserat…
Att hålla kärleks och attraktionsdörren öppen kräver vårt aktiva deltagande. Ingenting i livet är gratis. Inte ens kärleken. Den behöver vår närvarande energi. Utan rörelse – nollcirkulation mellan två hjärtan, dör relationen. Det är en naturlag som det inte går att bråka med.
Varför är det alldeles för många som trampar i rävsaxen, som gör att tvåsamheten utplånas? Varför slarvas det i så hög grad med underhållet av vi? Ignorerande av skötselråden.
Därför att väldig, väldigt många människor inte förstår kärlekens och attraktionens alkemi.
Några frågor:
- Ser du din partner utan fixar/analyshatten på?
- Känner du hennes/hans drömmar?
- Respekterar känslorna, eller tycker du mest att hon (ibland en han) mest gnäller och är flummig?
- Vad gör du för att hålla dig själv attraktiv? Det handlar inte om retuscherade verkligheter och orimliga skönhetsideal, utan att göra det bästa vi kan av det vi har. Att ha förmågan att kunna inspirera sig själv så att vi har någonting att ge.
- Känner du till förspelets grunder? Att det redan inletts minuterna efter orgasmen?
Den livsnödvändiga glöden är helt beroende av vår närvaro. Slappt ointresse är en förhållande-killer av högsta rang.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Vad gör jag..jag har älskat en man med hela mitt hjärta..plötsligt en dag dog den bara…
Vilken toppentext! Sista punkten fick jag läsa om och skrattade gott, det var verkligen ”bulls eye”! ; )
Kan bocka av varenda punkt tyvärr.
Önskade så att min ex man och jag hade haft mer gemensamt av ovanstående. Att han hade delat intresset av att hålla sig attraktiva för varandra och det inkluderar alla punkter ovan.
Så tankeväckande i alla relationer, och så lätt att missa målet
”Tänk om ändå” är något jag ofta hör hos många och redan där har vi kanske tagit en avväg ifrån tvåsamheten. Istället för att se ”det som är/finns” och känna glädje i det skapar själva tanken om ”tänk om” känslan av distans, tänker jag
Tack 🙂 Önskar en fin vecka åt oss alla 🙂
Jag har följt den hör bloggen sedan i februari förra året då jag skilde mig från min make sedan 25 år.bloggen . Bloggen har gett mig mycket styrka men idag tror jag texten var ämnad för just mig.
Min man fick en sjukdom för många år sedan, som gjorde att han förändrades. Han kunde inte genomföra ett samlag och vi slutade även att ta i varandra. Jag försökte att ”stå ut” i många år men det tärde på mitt psyke, så jag bröt ihop till slut och blev sjuk. Då förstod jag att jag blev tvungen att lämna honom, trots hans sjukdom. Jag klarade inte av att leva men honom utan att känna attraktion. Då ville jag hellre leva ensam. Dessutom gjorde sjukdomen att han åldrades. Jag håller nu på att sopa upp spillrorna av mitt forna jag. Det har gått rätt dåligt eftersom jag har så fruktansvärt dåligt samvete. Men vissa dagar känns det bättre och jag kan känna mig glad. Men jag är förvissad om att jag inte kunnat göra annorlunda.
Jag tror stenhårt på att attraktionen måste finnas, att man ger varandra blickar av samhörighet och kärlek, att man står upp för varandra och har tillit och är lojal. När allt detta försvinner, vad finns kvar då? När man känner äckel för den man lever ihop med. Det är fruktansvärt. Jag skulle så gärna vilja få kärlek och få ge kärlek men det är en omöjlighet för mig. Min man var mitt livs stora kärlek men han försvann framför ögonen på mig.nu måste jag först oxh främst börja tycka om mig själv igen och det kan nog ta tid. Men nu slipper jag den frustration som jag kände dagligen den sista tiden när jag fortfarande var gift.
Jag måste även tillägga att han slutade bry sig om hur han såg ut. Det kunde gå flera dagar utan att han duschade. Han började lukta illa oxh hann ibland inte till toaletten. Det är inte lätt att hitta ngn attraktion i det. Jag kanske skulle levt ihop med honom ändå om jag bara orkat, men min kropp sa ifrån…
Jag tyckte sista punkten va skitrolig 😀
Och sen till allvaret….Embla…vilken oerhört svår situation för dig. Men du gjorde ditt bästa. Och svår sjukdom påverkar självklart en relation…och om man kan inte kräva av sig själv att klara av allt här i livet. Du gjorde ditt bästa, det räcker!!! ❤️