De har sedan ett par år tillbaka slutat röra vid varandra. Kyssar är helt otänkbara. Ett familjeprojekt som hålls igång därför att det är praktiskt. De trivs ju faktiskt rätt bra tillsammans. ”Rätt bra”?

Vad hände under resans gång? Var det slumpen? Grå självklarhet? Ta för givet sjukan? Neurokemi i hjärnan som helt kom av sig?

Kan vi genom vårt sätt att tilltala, lyssna, smeka, ögonkommunikation osv. förändra oxytocin, dopamin och serotoninnivåerna i partnerns hjärna?

Ja, det kan vi. Så länge han eller hon är på en frekvens som är öppen mottagning.

Det är oerhört enkelt att stänga igen partnerns inre dörr, genom att bete sig tillitsdödande, tjatigt, klängigt, kvävande, härskande, distanserat…

Att hålla kärleks och attraktionsdörren öppen kräver vårt aktiva deltagande. Ingenting i livet är gratis. Inte ens kärleken. Den behöver vår närvarande energi. Utan rörelse – nollcirkulation mellan två hjärtan, dör relationen. Det är en naturlag som det inte går att bråka med.

Varför är det alldeles för många som trampar i rävsaxen, som gör att tvåsamheten utplånas? Varför slarvas det i så hög grad med underhållet av vi? Ignorerande av skötselråden.

Därför att väldig, väldigt många människor inte förstår kärlekens och attraktionens alkemi.

Några frågor:

  • Ser du din partner utan fixar/analyshatten på?
  • Känner du hennes/hans drömmar?
  • Respekterar känslorna, eller tycker du mest att hon (ibland en han) mest gnäller och är flummig?
  • Vad gör du för att hålla dig själv attraktiv? Det handlar inte om retuscherade verkligheter och orimliga skönhetsideal, utan att göra det bästa vi kan av det vi har. Att ha förmågan att kunna inspirera sig själv så att vi har någonting att ge.
  • Känner du till förspelets grunder? Att det redan inletts minuterna efter orgasmen?

Den livsnödvändiga glöden är helt beroende av vår närvaro. Slappt ointresse är en förhållande-killer av högsta rang.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se