I det dimmiga tillståndet mellan sömn och vakenhet tidigt nu på morgonen, kom den här idén och liknelsen till mig kring vad jag skulle skriva om i dagens blogginlägg:
En hägring bildas när ljus bryts och reflekteras onormalt i luften. I ett ökenlandskap t.ex. kan det få en törstande person att se sjöar av efterlängtat vatten (som inte existerar). Tyvärr har ljusspelet och desperationen efter något drickbart förlett ökenvandraren. Liknande kan hända i relationer – särskilt under förälskelsefasen.
Längtan, hopp och ibland frustration, kan göra att vi tilldelar en annan allt det vi SÅ gärna vill ha in i våra liv. Ibland har vi turen att allt stämmer, men minst lika ofta är det en emotionell hägring. Det är inte begäret efter vatten, utan känslor som skall få våra liv att likt fyrverkerier explodera på natthimmeln.
Men vad kommer efter det att den känslomässiga smekmånaden är över? Hur känner vi oss när festen är över: hjälps vi åt att röja undan, diska, ställa in i skåpen etc. eller står vi där ensamma med besvikelse och baksmälla över det som inte blev av?
När det finns en trygg plats i förhållandet: en avsats där vi kan vila och njuta av utsikten tillsammans med en partner, vågar vi vara sårbara, vilket i sin tur ger ärlighet och öppenhet. Om vi inte är tillåtande (inom naturliga gränser förstås) kan vi inte heller förvänta oss ärlighet. Hade du blottat ditt hjärta för någon som du visste skulle sätta stämpel på dig?
Du kan inte gå på djupet i en relation om inte personen vid din sida är villig att följa med. Visst låter det självklart? Och ändå är det en av anledningarna till varför så många förhållanden spricker.
P.S. Häromdagen lyckades jag fånga det här ögonblicket på bild och det representerar för mig ren kärlek: min Mamma och Dotter. Det är rikedom!
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Det där var (som alltid) en riktigt bra sanning och klok jämförelse! Tusen tack. Detta har jag upplevt gång på gång i mina relationer. Undrar bara nu:
-hur observerar jag det tidigare och lär mig se det redan i förälskelse fasen?
I mitt fall har detta övergått till den rädsla du tidigare beskrivit. Bättre fly än illa fäkta. Blir bättre och bättre på att ”stänga av”…
I en bra relation behöver du inte ”stänga av” utan kan vara allt du är, utan rädsla. Hur vi kan se varningssignaler under förälskelsefasen? Genom att även koppla på intellektet och kommunicera öppet. Inte alltid lätt, men viktigt. Tack för din kommentar Evalena:-)
Ja, bilderna är vackra. Kärlek.
Tack cj – det är de verkligen.
Texten är viktig. Tankeväckande.
Men jag känner lite som Evalena, jag vet inte om jag någon gång framöver vågar ge så mycket av mig själv som jag gjorde i den relation som jag nu sörjer. När man verkligen har lämnat ut sig och varit totalt öppen och ärlig och sedan blir så bedragen. Usch, vad man känner sig lurad. Och dum för att man man inte tog alla de tecken på allvar, alla de tecken som visade att magkänslan hade rätt, att det var något på gång.
Anklaga inte dig själv för att du inte såg tecken cj. Det är lätt vara efterklok när vi ser i backspegeln – helt annat när vi är mitt i förhållandet eftersom vi tror och hoppas. Säkert många som känner igen sig i: ”vågar jag satsa fullt ut igen?” Det tar tid att läka känslomässiga sår och det bildas ofta små ärr.
Precis; våga kommunicera öppet .. Och ja, jag har också en rädsla för att – när den tiden kommer, om den gör det – våga lära känna någon / öppna mig / och allt det där. Jag blir alldeles Matt bara jag tänker på det .!
Men det är väl samtidigt enda möjligheten …om man vill lära känns någon på ett djupare plan , och kanske ha turen att hitta den människan som ger värme och glädje och kärlek ända in i benmärgen. Man måste våga, och jag tror och hoppas att vi alla här inne gör det så småningom när vi är redo. För att vi vill! För att vi kommer vilja pröva oss fram.