Du måste inte hitta dig själv först och älska din egen person innan du kan möta någon! Du har rätten till dina tårar som rensar ut efter sveken som du utsatts för. Du är kanske knäckt över vad du har upptäckt i din älskades mobil, eller likgiltigheten från den som du har försökt att älska i åratal, utan att han eller hon ens velat förstå och ansträngt sig för att mötas. Personen som stått med bara ett ben i förhållandet.
Din röst har med pedagogisk ton försökt förklara vad du behöver av relationen, eller i frustration ropat ut: ”kan du inte bara lyssna för en gång skull!?”
I ett förhållande som saknar liv, om du har tvingats avsluta p.g.a. det emotionella torftiga eller lämnats med beskyllningar: ”det var för att du…!”
Det finns en plats, hur betydelselös och liten den vid en första anblick än tycks vara, som är reserverad åt din fulla värdighet. Värdighet är något av det sista som vi tänker på när vi under småtimmarna vrider oss i ångest. Eller när vi skickade ett meddelande för mycket med bedyrande kärleksförklaringar. Ibland i ilska!
Livet kan klä av oss in på bara skinnet och orättvisorna slår mot våra revben. Den du älskade eller fortfarande älskar må bemöta sig på ett sätt som är fullständigt obegripligt, sårande, kränkande och etthundra procent egoistiskt. Och det finns ingenting du kan göra åt det!
Men!
Du kan hitta det där speciella rummet inombords som förvarar fröet till självrespekt – plantera det i jorden där din fulla värdighet kan få gro och ta fäste.
Bär din osynliga drottning/kungakrona och lyssna inte till dem som vill få dig att irra bort från din väg. Vi kan nå fram till platsen där vi inser att vi kan välja beteende – oavsett yttre omständigheter.
Kärlek och värdighet är själva livselixiret till det icke fysiska hjärtat och som är oskiljbar från det som pumpar i bröstkorgen.
Michael Larsen – relationscoach
Jag har sett och läst dina texter Micael och de människor som sorgset, argt, uppgivet eller i annan känsla berättar saker här.
Det är så viktigt det du skriver och jag känner ofta igen mig även i andras ledsamma ord.
Det gör det lättare på ett sätt att tro på en egen värdighet hur än mitt barns pappa bemöter mig.
Ibland när jag läser om hur man bemöter narcissistiska personer så blir jag alldeles kall för min före detta kan bete sig mot mig på det sättet så jag grips av panik – tänk om jag är den som beter mig så illa att han måste skydda sig.
Ångestpåslaget är enormt men med tiden, genom samtal, genom att lyssna på dina webinar och genom att agera på sätt som bygger min självkänsla så går det bättre o bättre.
Små steg. Tack för hjälpen – allihopa
Anneli! Du har också tröstat i den här bloggen, bl.a. mig. Önskar dig allt gott.
Å vad omtänksamt av dig att berätta det.
Glad om något peppat eller tröstat någon.
Idag var jag helt utom mig.
Trodde jag skulle gå i tusen bitar.
Ibland är det tyngre än vanligt och ilska och gråt står en upp i halsen men då tittar jag på era texter och Micaels och känner att NEJ jag ska inte ge upp och jag ska inte tro det e mig det e fel på (inte mer än normalt)
Men jag förstår verkligen hur man kan tappa förståndet och känna sig ensammast i världen och rädd för att berätta om hur man upplever saker
Tack för att ni vågar. Det gör mig modigare.
Och mindre ensam
Jag kan bara hålla med. Texterna läker och ger en ork o mod att ta hand om detdär fröet inuti.