Du måste inte hitta dig själv först och älska din egen person innan du kan möta någon! Du har rätten till dina tårar som rensar ut efter sveken som du utsatts för. Du är kanske knäckt över vad du har upptäckt i din älskades mobil, eller likgiltigheten från den som du har försökt att älska i åratal, utan att han eller hon ens velat förstå och ansträngt sig för att mötas. Personen som stått med bara ett ben i förhållandet.
Din röst har med pedagogisk ton försökt förklara vad du behöver av relationen, eller i frustration ropat ut: ”kan du inte bara lyssna för en gång skull!?”
I ett förhållande som saknar liv, om du har tvingats avsluta p.g.a. det emotionella torftiga eller lämnats med beskyllningar: ”det var för att du…!”
Det finns en plats, hur betydelselös och liten den vid en första anblick än tycks vara, som är reserverad åt din fulla värdighet. Värdighet är något av det sista som vi tänker på när vi under småtimmarna vrider oss i ångest. Eller när vi skickade ett meddelande för mycket med bedyrande kärleksförklaringar. Ibland i ilska!
Livet kan klä av oss in på bara skinnet och orättvisorna slår mot våra revben. Den du älskade eller fortfarande älskar må bemöta sig på ett sätt som är fullständigt obegripligt, sårande, kränkande och etthundra procent egoistiskt. Och det finns ingenting du kan göra åt det!
Men!
Du kan hitta det där speciella rummet inombords som förvarar fröet till självrespekt – plantera det i jorden där din fulla värdighet kan få gro och ta fäste.
Bär din osynliga drottning/kungakrona och lyssna inte till dem som vill få dig att irra bort från din väg. Vi kan nå fram till platsen där vi inser att vi kan välja beteende – oavsett yttre omständigheter.
Kärlek och värdighet är själva livselixiret till det icke fysiska hjärtat och som är oskiljbar från det som pumpar i bröstkorgen.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar