separation, ensamhet, styrka

Tänker tillbaka på den äldre mannen som cyklade förbi mitt hem de tidiga sommarmornarna. Han såg förväntansfull ut då han var på väg för att känna på havet – han missade aldrig att vinka hej då till sin fru sedan mer än femtio år. Visst låter det ”gulligt”, men det är mycket mer än så – den är en av kodkombinationerna till ett hjärta. Allting bärs upp av detaljer. Kärleken är inget undantag. Detaljer.

Jag hör människor säga: ”känslorna försvann. Vi växte ifrån varandra. Jag kände ingen attraktion och lust längre. ”

Ser personer som är pedantiskt noggranna när det kommer till att t.ex. serva sina bilar, men när det kommer till att uppmärksamma en människa av kött, blod och själ, ser det plötsligt annorlunda ut. Varför?

Vad händer med elden i den öppna spisen om inte nya vedträn läggs in emellanåt?

Allting behöver energi och näring för att inte dö ut. Varför tror en del människor att relationer är ett slags självunderhållande system när ingenting annat omkring oss är det? Var kommer denna såsiga bekvämlighet ifrån?

Hade en klient hos mig som var en passionerad dykare, noggrann med detaljer till tusen. Frågade honom om förutsättningen för ett bra dyk: ”förberedelse och never ever slarva med utrustningen.”

Jag: ”vad hände i din relation?”

Han: ”jag levde motsatsen till ett bra besök under havsytan.”

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare