Naturen bryr sig inte om rekommendationer, folkvett och människors s.k. goda omdöme. Naturen genomskådar vartenda litet misstag och tar sig igenom luckan som lämnas öppen p.g.a. arrogans, dumdristighet, naivitet eller övertygelsen om att vi är odödliga.
Kärleken lyder under naturlagar; den sipprar ur förhållandet när kommunikationen är slött ointresserad, när vi inte ser partnern i ögonen och är allmänt frånvarande, söker ständig bekräftelse utanför tvåsamheten, har större passion för mobilen än kvinnan eller mannen som vi lever fysiskt nära.
Om vi ignorerar hennes eller hans behov och resonerar: ”det löser sig. Varför gnäller hon/han ständigt?” – så kommer viruset att ta fäste i våra psyken. Symptomen är obekväm tystnad, bråk om stort och smått, ständiga aktiviteter utan den andre, nästan allt fokus på barnen och partnern i en luddig biroll.
Kärleken skrattar, har överinseende gällande småsaker, lyfter den andre, är nyfiken, tålmodig, har integritet, planerar framtiden, är offentliga med varandra, ärlig, låter sig förundras, pratar, skänker båda självrespekt, gör oss trygga och ger en djup känsla av samhörighet.
Om vi tror att kvinnan eller mannens kärlek till oss är odödlig så tillhör vi definitivt riskgruppen. Vi kommer att agera vårdslöst och resonera: ” jag har ingen underliggande sjukdom (vårt förhållande är automatiskt självgående)…” Naturen bryr sig inte om vad vi anser, utan är domaren som ser och känner allt. Följer vi hennes lagar så ökar möjligheterna dramatiskt positivt.
Relationsstagnation är likt stillastående vatten; det försurar och under ”rätt” förutsättningar blir det födelseplats för emotionella ”malariamyggor”. Livet kräver rörelse. Stagnation dödar! Öppenhet för förändring och utveckling är en av de syrsättande beståndsdelarna.
Vi behöver behandla varandra såsom vi själva vill bli behandlade. Egentligen så enkelt; men den mänskliga ”förmågan” att inte se, utan köra på i filen för tunnelseende är slående.
Vad är kommunikation utan handling om inte annat än ett slitet ord?
Jag önskar dig en skön påskhelg min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach
Tack för denna text! Det är exakt så. Skilsmässan gick igenom för en dryg vecka sen. Jag lämnade men har haft svårt att sätta fingret på några stora hemska saker i förhållandet. Vi har inte skrikit o bråkat så mycket. Men det har inte varit levande på länge och det har varit jag som känt att jag haft ansvar för allt och blivit tagen för given. Ofta känt att jag gett mer än jag fått. Men nu är jag fri. Kärleken är fri. Jag behöver aktiv kärlek.
Fint och modigt. Beundrar er alla som vågar lämna en död relation! Det kräver ett enormt mod och styrka. All kärlek!