Jag beundrar henne och hon är en av alla de vardagshjältar som vi sällan läser om:
Hon är tjugoåtta år och har två barn. Tre om man inkluderar mannen som försummar henne och barnen p.g.a. storkonsumtion av datorspel. Han sitter framför skärmen minst fem timmar per dag i en fantasivärld som gör honom allt annat än närvarande. Räkna på fem timmar per dag i ett år!
Kvinnan har en dröm! Och en plan! Hon har börjat plugga vid sidan om jobbet som i nuläget inte ger henne en lön som räcker till ett självständigt liv. Den ekonomiska verkligheten är krass, men studierna är hennes gyllene nyckel till frihet. Drömmen om en bättre framtid får henne att orka.
Hon började se sitt värde när hon insåg att är meningslöst att försöka förändra honom.
Vi kan vädja, hota, tjata, argumentera och be, men personen som inte vill kännas vid skadan som hon eller han ställer till genom sin inställning, kommer inte att bli den som vi önskar.
Vi har ett ansvar gentemot oss själva att lämna den som saknar intresse och förmåga till självrannsakan. Jag vet att rädslan för ovisshet och ensamhet är enormt stark inom de flesta. Den kan vara så stark att vi hellre vistas i det som förgiftar våra själar, än att öppna dörren som leder till något som vi inte vet vad det är.
Men…
Tänk om du är värd skratt, samhörighet, respekt, vila, en partner som är emotionellt intelligent och ansvarsfull. Tänk om du är värd ett liv som självvald ensamstående där konsekvensen blir att du sover gott om natten.
Ditt självvärde väntar på att upptäckas av dig. Utför små dagliga handlingar som för dig framåt. Ett frustrerande nu behöver inte vara för evigt.
-Michael
Lämna en kommentar