Kvinnan i fyrtioårs åldern ”hamnade” ständigt i relationer med män som redan var upptagna, emotionellt distanserade och/eller hade narcissistiska personlighetsdrag. Hon kände som om hon hade drabbats av en förbannelse från en ond fe, som svept sitt trollspö över hennes liv. Varenda gång som det tog slut, lovade hon sig själv att aldrig mer involvera sig med en man som inte skulle kunna bli hennes på riktigt. Och så hände det igen!
Kvinnan var så pass medveten att hon kunde se var det repetitiva mönstret kom ifrån: en pappa som missbrukade alkohol under hennes uppväxt och som aldrig var där på riktigt. Hon njöt av de korta perioderna då han var närvarande och tänkte: ”den här gången kommer det nog att bli bra.” Besvikelsen knackade skoningslöst på dörren, och någonstans djupt där inne såddes fröet om att det är så livet är. Relationer och män går inte att räkna med. I kombination med längtan: ”Tänk om!”
Ett par hela män korsade hennes väg. De var omtänksamma och närvarande. De använde inte henne för att tanka på egoenergi. Men hon kände sig inte bekant i den känslomässiga terrängen och lämnade. ”Attraktionen tog aldrig tag i mig”, tänkte hon för sig själv.
Kvinnan var så van vid drama, bråk och återföreningssex (vilket hon tolkade som passion och kärlek), att de trygga männen framstod som tråkiga i hennes ögon.
Men gradvis började hon upptäcka vad ”berg och dalbanorna” gjorde med henne, och vad det var hon genom sina val (omedvetna) försökte reparera: uppväxten och den första relationen till en man: hennes pappa.
Insikt efter insikt började sätta sig och hon började förändra sina vanor. Med nya val kom nya känslor. Nya färger och nyanser presenterade sig för henne. Livet breddades.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Föreläsning om Härskartekniker och narcissism – webinar den 3/1 kl 20.00
Mitt liv/historia påminner mkt om denndy skriver om ovan.
Jag ser samma mönster.
Men vad jag inte förstår är, vilka nya val ska jag göra, vilka vanor har jag som behöver brytas?
Jag ser inte det.
Ska jag välja en man som jag finner ”oattraktiv” o se om det tänder till?
Fråga dig själv när du träffar någon: ”kan jag se den här personen som min bäst vän?”
Jag har gått en liknande väg som hon du skriver om. Det var otroligt befriande när jag lyckades ändra mitt tankesätt om vilken sorts man jag önskar träffa. Idag tycker jag att en trygg man är oerhört attraktivt, vilket jag aldrig hade tyckt tidigare. Att se bakom ytan och hitta vad som finns inuti, hur han tänker och känner och ser på livet. Vilka val i livet han gör. Det jag önskar möta är en man som har en trygg famn jag kan vila i, som vill mig väl i alla lägen.
Tack än en gång för dina fina texter.
Tack Emma och grattis till att du lyckats bryta begränsande mönster. Allt det bästa till dig!
Jag har precis haft samma uppväxt som den kvinnan och jag har samma mönster. Har precis gått ur en destruktiv relation som dränerat mig totalt andra gången med samma man. Och jag känner att jag aldrig vill tillbaka till denna berg och dalbana men ser inte heller riktigt än vilka vanor och vilka nya val jag måste göra för att bryta mönstret. Jag har i alla fall blivit mer medveten om det men vet inte om det räcker. Min dröm är ju att träffa en man som vill bli min på riktigt.
Medvetenhet är första steget Monica. För att sedan få ner dem i känslan så att det blir till positiva ryggreflexer…där du VET vad som är bäst för dig. Tack för att du delar med dig!
…., välj ingen man innan du själv kan svara på de frågor du ställer upp. En samtalskontakt är en viktig resurs om du inte redan har en. I svaren ligger hur du ser på dig själv, att inte nöja dig med mindre än vad du är värd. Då behöver du inte välja en man för du kommer känna vilka som är fel respektive rätt för dig. Jag VET nu att FÖRSTA gången någon yttrar ett hårt ord mot mig, bestraffar mig med tystnad eller vad det må vara så har jag nog med självvärde att sätta upp en gräns för mig själv. I min tidigare relation kände jag ofta skuld för att jag inte dragit mina gränser tidigare men det hade inneburit att jag förlorade den man jag levde med. Men en stark, sund man står pall och har heller inte ett gränsöverskridande beteende. För mig handlade självvärde delvis om mina egna gränser för vad jag tolererar och inte. Om någon lämnar mig för att jag står upp för mig själv så är den personen inte rätt från början. Det är en bra måttstock att börja med.
Så klokt skrivet Eva.
Haft exat sådan uppväxt som kvinnan. Har varit gift en gång och skilde mig för att det jag kände att de trygga med den mannen blev tråkigt sökte efter nya. Är gift igen och nu har det gått 7 år och jag känner samma känsla som med min förra man. Tittar efter andra män igen….hur ska jag tänka göra för att komma ut detta? Har försökt hitta svar å tänka hur hag själv mår och är m.m men faller alltid tillbaka i det gamla tråkiga mönster.
Linda, jag kan varmt rekommendera samtalsterapi! Det, och daglig meditation , förändrade mig och läkte gamla sår från barndomen. Har själv växt upp med en pappa som misshandlade. Själen blir trasig när man som barn blir illa behandlad av en anknytningsperson. Men det GÅR att läka! Om man har en otrygg anknytning kan psykodynamisk terapi vara til stor hjälp. Glöm inte bort kroppen- kropp och själ hänger ihop och traumatiska upplevelser kan sätta sig i kroppen och yttra sig som huvudvärk , magont, ledvärk, ryggproblem med mera. Själv har jag i många år använt mig av yoga , och löpning
Men terapi har verkligen gjort underverk för mig.
Jag lärde mig att lyssna inåt, att förlåta mig själv och andra, att våga sätta gränser- oerhört viktigt- att lära känna mig själv på djupet.
Det kanske låter lite förmätet, men jag blev nästan lite kär i mig själv
Jag önskar dig – och alla andra här- lycka till på er resa!
Gott nytt år! ❤️
Yazmina och Linda tack för att ni delar med er av era erfarenheter.
Yazmina, ditt inlägg ger hopp❤
Varma kramar
Jag kan varmt rekommendera två böcker:
Facing Love Addiction av Pia Mellody och Women who love too much av Robin Norwood. Mycket insiktsgivande.
Håller med dig Anna ang boktips. Den första har jag inte läst men ”Kvinnor som älskar för mycket” av Robin Norwood gjorde att mycket föll på plats för mig. Jag känner mycket väl igen mig i dagens text och medvetenheten är ju början framåt..
Jag lämnade en narcissist efter en tio år lång relation. Den bröt ner mig och det tar lång tid att bygga upp men det går!
Nu snart tre år senare håller jag på at falla för en genuint varm och empatisk man. Jag har stretat emot då jag inte är van att bli behandlad med respekt men nu när jag börjar respektera mig själv så dök han upp.
Tack för dina rader som både bekräftar och stärker.
Jag läser inlägget och era kommentarer och börjar inse att jag nog fallit tillbaka och valt en mindre bra relation för mig.
Har valt att värdesätta att känna både åtrå och passion före allt opraktiskt och att inget annat finns. Drogen har blivit att känna och som tänt den låga som aldrig brunnit. Jag förlåter tystnaden och känslan av att inte tillhöra ett sammanhang för passionen.
Nu när jag läser inlägget och era kommentarer så blir jag varse om att jag bara skrivit om reglerna för vad som är acceptabelt, att vanan att inte känna sig värd mer har hållit relationen vid liv. Samt att jag har haft överseende med hans introverta och asociala natur. Jag accepterar att jag bara har tillgång till honom på hans villkor, för när jag får tillgång och närhet så blir jag helt hänförd av stunden.
Jag sitter här och bara skakar sorgset på huvudet. Visst har vi utvecklats i vår relation och visst har den fått mig smaka på livets frukt men min vuxna dotter har nog rätt när hon säger att jag har fått sämre självförtroende (jag tror hon menar när jag accepterar att han behandlar mig som luft & jag tillför det som en personlig egenskap) För att få känna känslor har jag accepterat flera olikheter och många gånger helt oacceptabelt beteende.
Riktigt läskigt att sitta här och smälta intrycken och tankarna som de ger.
Jag tror jag länge tänkt att han kanske är ”bron mellan två världar” Hans syfte i mitt liv är att lära mig känna och aldrig nöja mig med mindre i en relation. Att se livet med nya ögon. Det har han gjort.
Nu tänker jag att utmaningen blir att känna så i min egen relation till mig själv. Lära mig vad som egentligen är mina drömmar och mål i livet. Huvaligen vilken tuff insikt på nyårsafton!
Tack för era kloka ord!
Igenkänningsfaktorn är total. Det här skulle rakt upp och ner kunnat varit jag. Allting stämmer in. Medvetenheten finns här, jag har svaren på allt inom mig, men jag är totalt inkapabel till att få ner medvetenheten i känslan och agerandet. Slår jag på mig själv? Hur ska jag kunna ta det där klivet till verklig handling och sluta fastna i beslutet?! 🙁
Jag trodde jag hittat en man som var stabil och trygg. Blev dumpad via sms efter en relation som varade i ca 1 år. Inser nu i efterhand att han var undvikare med en otrygg barndom, anknytningsproblem…. Allt fanns där egentligen från början . Jag blev sårad och kände en separationsångest som lamslog mig. Tufft på jobbet , exet, sonen. Allt var så kaotiskt. Identitetskris. Det var och är fortfarande tufft att hantera vardagen. Läser och går i terapi. Såren från barndomen är svåra att läka. Yoga och löpning. Musik . Tid.
Jag har lovat mig själv att jobba med mig själv innan jag går in i relation. Ser på verkligheten med andra ögon. Ur krisen kommer utvecklingen. Att läsa är så enkelt men praktiken är desto svårare.
Tack för att ni delar. Det helar. Kram på er. ❤️❤️❤️
Hej. Sitter precis med samma känslor som du, nu i uppbyggnads fasen. Så lätt att läsa, blir snurrig, nya tankar, sörjer å gör ont med det gamla. Fick oxå slut via sms, 6år. Men är tacksam idag. Ny förändring, nytt bättre liv, blir alltid bättre