Kvinnan är på arbetsresa och när alla möten är avklarade går hon ner till hotellets restaurang för att äta en kvällsmiddag. Hon slår sig ned vid ett bord och det tar inte många minuter förrän den första mannen kommenterar hennes utseende, och hur det kommer sig att hon äter ensam. Och så fortsätter det! Vissa beter sig lite smidigare än andra, men syftet är detsamma: att närma sig henne för att testa ”tillgängligheten.”
De flesta av ”jägarna” är inte är singlar, men under en hotellvistelse och med lite alkohol i kroppen är det som om de automatiskt getts fribiljett till spänningssökande. Som om ensam kvinna är lika med – ”öppen för förslag.”
En man ställer frågan: ”Varför sitter du här själv? En drink i baren lite senare?”
Hon: ”Den drinken tycker jag att du ska spara till din fru. Och försök inte att bikta dig inför mig om att ni har haft det dåligt länge.”
Någon skulle kunna kontra med: ”Om hon nu vill vara ifred, varför sätter hon sig i så fall ute på välfylld restaurang – ensam?”
Vilken tidsepok och samhälle lever vi i?
Och så ser verkligheten ut för många kvinnor. Gränsöverskridande förslag som tvingar sig på i mobilen, Facebook, inkorgen, i en hiss, arbetsplatsen m.m.
Jag hör redan vissa av försvarstalen i mitt inre: ”Ja, men kvinnor är minsann inte så oskyldiga de heller. De kan vara värre än män!” En klassisk distraktionsmanöver som har till syfte att inte vilja lyssna. Snabbt skifta fokus därför att styrkan i att förmå sig se ur ett annat perspektiv saknas.
Så låt oss ta det lite närmare; privat och inte bara en åsikt i en ”debatt” – föreställ dig at kvinnan i restaurangen var din dotter (även om det inte åldersmässigt stämmer) Nu blir det personligt och inte bara ett blogginlägg som kan irritera.
De sunkiga raggningsreplikerna är vardagsmat för alltför många kvinnor! De har inte ”lyxen” att bara kunna himla med ögonen och skjuta ifrån sig: ”det där har man ju hört till leda.”
Om det var din dotter där i restaurangen…?
Michael Larsen – relationscoach
Eller föreställ dig att den som sitter i baren är din son.. att repliken kommer från en medelålders kvinna, ofta gift..
Så sant
Så bra skrivet! …även om
det finns undantag så råder fortfarande patriarkaliska maktstrukturer där män inte vill reflektera över sitt beteendemönster …och många kan nog inte heller …många har i te vuxit upp från
sandlådenivån i vissa avseenden, så sorgligt.
Skulle vilja påstå att de allra flesta som tar sig den friheten är just gifta/i förhållande. Oavsett på krogen eller på nätet. Oerhört respektlöst åt precis alla håll… Självklart mot den ovetande partnern, men även mot mig som singel. Varför skulle jag värdera mig själv så lågt så att jag är med en man i ett förhållande? Beredd på att förstöra för någon annan och dessutom nöja mig med att vara den där som kommer i andra hand? Bara för att jag är singel? Och varför skulle jag vilja lyssna på hur synd det är om mannen som saknar närhet i sitt förhållande? Var en rakryggad man och respektera den du lever med, gå hem o prata med din fru istället eller gör något annat åt det… Förlåt men det här har jag tänkt så mycket på och jag blir lika upprörd varje gång…
Tack för alla dina tänkvärda och pricksäkra texter Michael <3
Ett samhällsproblem är att många män beter sig illa. Ett annat att allt fler lider av ensamhet. Om en invandrare närmar sig, ge hen en chans, om en man närmar sig döm inte på förhand. Vi ska inte uppmuntra fördomar.
Döma i förväg? Absolut inte, men man förstår ganska snabbt vad han är ute efter… Att det finns fina män därute tvivlar jag inte det minsta på men de brukar närma sig på ett annat sätt…
Under mina år som resande säljare köpte jag ganska snart mat med mig till hotellrummet. För där fick jag vara ifred. Känner igen situationen du beskriver alltför väl, Mikael. Det spelade ingen roll hur upptagen eller otillgänglig jag försökte vara med bok eller tidning eller uttryckslöst stirrande ner i maten, bara det faktum att jag satt och åt ensam tolkades som en inbjudan.
Tack för att du delar med dig Marie. Din upplevelse är tyvärr alltför vanlig. Varma hälsningar!