”Jag borde egentligen inte vara singel, men har helt enkelt inte mött någon där det speciella existerar. Är nöjd med mitt yttre, älskar mitt arbete, familj och vänner, träning och livet i stort. Men det finns ett tryck här inne som jag inte blir av med. Är det fel på mig eftersom jag inte möter en man som jag kan känna mig trygg och attraherad av?”
Kvinnan (vilket lika gärna kunde ha varit en man), är långt ifrån ensam! Förväntningar och värderingar från omgivningen gällande tvåsamhet, som om varande det normala, och singel över tid som någonting suspekt lever starkt även i vår tid.
I en tid med filter som förskönar verkligheten, ligger det nära till hands att känna press på att leverera och att vara lycklig. Det perfekta livet har blivit den ultimata vinsten, vilket skapar en enorm stress inom oss.
Vi är hårt drillade i att söka svar utanför oss själva: bekräftelse som ger oss kvittens på att vi duger. Det är lätt att falla för frestelsen och tro på lögnen om att ett förhållande är det enda som kan skapa den fulländade lyckan.
Det är lätt för mig att skriva om att du en dag kommer att möta den rätte/rätta och att ett förhållande inte är allt här i livet. Att du måste hitta dig själv först och många andra klyschor.
Men vad gör vi med tyngden i bröstet när vi går runt där bland höstlöven som just ryckts loss från sina grenar? När det gått ännu ett år som singel och självtvivlet tar allt mer av vår energi: ”har jag för höga krav? Borde jag bara vara nöjd?”
Även jag har rört mig genom ensamhetens alléer, där lyktorna i mörkret känts som de enda vännerna: ”varför kan jag inte bara möta någon och få vara lycklig?”
Det ligger inom oss att söka någon att dela höstpromenaden tillsammans med. Inhandla ingredienserna till söndagsmiddagen och sjunka ner i soffan i någons sällskap. En varm hand där vi känner att livet blir så mycket mer! Längtan efter någon som förstår oss och som vi kan rikta all vår kärlek emot. Emotionella naturkrafter som det inte går att värja sig för!
Om du lider under tyngden av att var singel, så tänk på att vi som människor söker möten, närhet, förundran, njutning och en kärlek som fyller oss med mening.
Till dig som är singel och har funnit din trygghet i det – grattis till den där djupt förankrade känslan av lugn.
Om du känner stress och vanmakt: jag skriver inte detta för att som släta över det som värker inom dig, utan som fakta. Du långt ifrån ensam i ditt sökande! DNA-strängarna inom oss rör sig mot sammanhang och de vill förverkliga drömmar.
Den matematiska sannolikheten att du skall förbli ofrivilligt singel över tid, är betydligt mindre än den att du en dag möter någon som vill vara nära dig och som du känner ”yes!” inför.
Vägar korsas på de märkligaste sätt, och en dag, även om du förlorat hoppet, blir det med stor sannolikhet din tur. Under resans gång: var en riktigt god vän till din egen person så att du kan se klart och behandla dig själv på ett sätt som är dig värdigt. Allt det bästa till dig en dag som denna!
Michael Larsen – relationscoach
En mycket tröstande och berörande text ❤️
Jag tror jag har nått acceptans angående att mitt liv kommer vara med barn, familj, vänner och arbetskamrater.
En vän frågade om jag träffat någon sedan sist vi sågs och mitt svar var att jag inte ens tänker tanken längre.
Det var en ny insikt även om jag faktiskt inte heller ansträngt mig för att förändra den delen av mitt liv.
Är jag kanske tillfreds….?
Att bli singel efter ett 27 år långt monogamt förhållande pga att min man raggade upp/lät sig bli uppraggad av en 21 år yngre Thailändska när han var på semester i Thailand med sin yngsta son som fyllde 30 år känns oerhört skamligt för mig.
Detta är 1,5 år sen och jag är fortfarande singel medan han har bytt till nya Thailändskor och den senaste har han tagit hit till Sverige nu när han gick i pension och vi bor i samma by. Jag har oerhört svårt att förstå och hantera detta.
Jag förstår att det du har svårt att förstå det men skäms inte, det får han göra själv isåfall. Det är inte ditt val och att han gör dem valen kan du inte hjälpa. Jag förstår vad du menar men slå bort den tanken och gå vidare…du är värd mer än så så sträck på dig och move on…