Kvinnan står i restaurangbaren och väntar på en väninna som hon inte träffat på länge. Hon hinner inte vara där många minuter förrän gänget med män ställer sig vid sidan om. Flockens ledare vill imponera på de andra och frågar vad hon gör där ensam. Hans blick är sökande och hon upplever den som gränsöverskridande. Hon ler artigt (det är så hon är uppfostrad; bemöta människor respektfullt) och säger att hon väntar på sin vän. Mannen är ihärdig och kommer med förslag som hon inte är in närheten av att vilja höra.

Det sista året har hon blivit tryggare i sin egen person, samtidigt som tröttheten gällande gruppbeteende och slemmig ta för givet inställning:

”Hade du kommit fram här om det var en tisdag förmiddag och du inte hade din hejarklack med? Utan alkohol i kroppen och försökt föra en intelligent konversation? Hade du varit modig nog för det? Och så en annan sak: varför har du tagit av ringen på vänsterhanden? Glömde du lägga på lite brun utan sol?”

Varför ses kvinnor av en del män som någonting som det bara är att närma sig i tron att de är lättillgängliga byten? Vad är det för vattentäta skott i hjärnan som skapats mellan hur de för sig inför flickvännen, sambon eller hustrun, och i en bar en fredagskväll? Vad är det som gör att dessa män kan säga och ha beteenden som de för allt i världen, inte skulle önska riktades mot den egna dottern eller kvinnan de lever med?

Bara sådant som sägs i omklädningsrum, eller när man tar några öl med grabbarna? Egentligen helt oskyldigt menat?

Skulle den här mannen vilja att kvinnan han är gift med, tilltalade andra män på liknande sätt som han bemöter kvinnan i restaurangen?

Tänk om vi skulle fråga kvinnorna som dagligen tvingas möta och höra alla dessa ”småsaker”? Som får hintar eller direkta förslag gällande deras kroppar och sex. Som är så fruktansvärt trötta på de billiga replikerna.

När jag hör dessa attityder blir jag förbannad! Därför att jag har döttrar som tvingas behöva konfronteras med dessa lågvattenmärken. Och att vi inte kommit längre som mänsklighet.

Jag tror att majoriteten av oss män är bra och respektfulla män: som inte ser på kvinnor som ”a piece of ass”. När vi får ihop gapet mellan hur vi beter oss när hon inte är i närheten, och ståendes bredvid, har vi kommit en god bit på vägen.

Jag utgår från att män som han i baren inte läser ord som dessa – skulle han av en olyckshändelse få dem speglade i ögonen rationaliseras de bort genom ett hånskratt. Men vi andra som vill bättre, kan njuta av kvinnans smarta och kraftfulla ord. Jag beundrar alla er som står stadigt innanför er integritetscirkel.

Önskar dig en skön lördag min bloggvän!

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se