Mannen kommer med trevare och återkommande kommentarer: ”Ska vi inte…?” När hon inte vill blir han sur och hon upplever honom som krävande. Han tycker att de har det ”kanon” tillsammans, förutom att de har sex alldeles för sällan.

Fem år har gått sedan de träffades för första gången. Ett fantastiskt möte med passion och hur mycket som helst att prata om. De befann sig i liknande livsfaser och det mesta var okomplicerat. Några år senare miste kvinnan sin mamma och hon började omvärdera livet. Hon började ställa frågor: ”Vad är meningen med allt? Vad är kärlek? Hur är mitt förhållande egentligen? Hur ser ett bra liv ut egentligen?”

Hon försöket nå fram till sin man och visa sin känslomässiga värld, men han tyckte att det var dags för henne att ”sluta älta och gå vidare.” Han gav henne återkommande goda råd – säkert i all välmening, men det gjorde bara att hon kände sig ännu mer ensam i tvåsamheten.

De reste på semestrar, spa-weekends, restaurangbesök etc. Hennes sinne och kropp var inte längre kvar i relationen, vilket han någonstans kände av. Medvetet eller omedvetet resonerade han: ”Sex kan nog föra oss samman igen. Det var ju så vi en gång inledde det. Livet ska vara härligt!” Ju mer han ville, desto mindre ville hon.

Emellanåt ”ställde hon upp” – fullständigt tom inombords när det avklarats. Han var tillfälligt nöjd. För varje gång hon gick emot sin kropps röst, blev muren dem emellan allt högre och bredare.

Kvinnan sökte djupare förståelse för livet och samhörighet i förhållandet. Hon berättar: ”Han är absolut ingen dålig människa. Tvärtom! Fantastisk på så många sätt! Men han förstår inte vissa bitar. Vi talar helt olika språk. Jag känner inte längre någon connection och han förstår inte vad jag menar. Det gör att jag inte känner mig attraherad. Min kropp har ingen sexuell lust om han inte når fram till mitt hjärta/min själ.”

Om vi tror att sex är en isolerad enhet; likt ett vattentätt skott mot andra livsområden, begår vi ett stort misstag. Kvinnor vet detta! Men långt ifrån alla män, och här uppstår det emotionella kulturkrockar i många parförhållanden.

Förspel är någonting som pågår 24/7 och det finns inga genvägar. Vi kan inte vara otåliga, himla med ögonen, ignorera den kärleksfulla uppmärksamheten, höja rösten, vara otåliga mot barnen, ”glömma” betydelsefulla datum, köra på i för högt tempo, vara dåliga på att ta initiativ utanför sovrummet – och sedan tro att det inte påverkar hela relationen.

Vi behöver fråga oss själva: Vad är samhörighet? Hur ser det ut i praktiken? Hur uppfattas jag när jag går på och inte lyssnar till det som sägs mellan raderna?

Michael Larsen – relationscoach

”Så lämnar du en narcissist” – webinar den 6/2 kl 20.00. Du är varmt välkommen!