Lågt ställda förväntningar för att inte bli besviken

”Det är bäst att inte ha alltför höga förväntningar. Man blir bara besviken då.”

Hör ganska ofta det här och liknande uttalanden och på många sätt kan jag förstå de som använder sig av dem. De är ett skydd mot det som inte slagit in och uppfyllts trots tappra försök och stark längtan.

Det finns en idé om att det är bäst att sikta lågt och vara ”realist.” Naturligtvis behöver vi vara realister: jag kommer inte att bli professor i matematik om tre år (eller något annat år för den delen.) Orsaken är att jag saknar både talang och intresse. Det finns helt enkelt ingen grund att ta avstamp från.

För att uppnå mål och drömmar är det nödvändigt att vi befinner oss i zonen för vad vi KAN påverka. Om någon som är fullständigt fysiskt otränad säger till oss att de skall springa ett maraton om tre veckor, på en tid under tre timmar, gör vi honom/henne ingen tjänst genom att säga: ”kör på! Du kommer att klara det!” Det är bara servera personen i fråga besvikelsen som huvudrätt.

På vårt område – cirkeln där vi har förutsättningar som talang, vilja, passion och rätt tid till förberedelser, skall vi ha höga förväntningar. Här tjänar det oss att blicka framåt och säga: ”det här är min tid. Inget och ingen kan ta ifrån mig min dröm och vilja till framgång.”

Personligheten som är en utpräglad drömmare och enbart filosoferar utan att någonsin handla, behöver sätta ned fötterna i leran och röra sig framåt. Den som är en negativt obotlig ”realist” behöver höja blicken och börja flirta med stjärnorna.

Alla har en gåva inom något område. Vilket är ditt?

Michael Larsen – livscoach