Förälskelsen har fått kliva tillbaka och vardagen sitter i knät. Allt spinner på och de båda parterna går förbi varandra. Någonstans börjar en röst av tvivel ta form: ”är han/hon den rätte? Är det så här jag vill leva resten av mitt liv?”
Kanske biter vi ihop och hoppas att osäkerheten skall tystna och att den sköna känslan som en gång fanns skall återvända. Kanske gör den det – kanske inte.
Det finns par som är gjorda för varandra. Personer som är beredda att ge allt för den andre och som går hela vägen – tillsammans. Har sett dem som vänt till synes omöjliga förutsättningar till en enorm gemensam styrka. Den djupa förankrade VI viljan har gjort underverk.
Men vi är stöpta i en tid där snabba och smidiga uppdateringar, lösningar och reklamation/byte av produkter/tjänster skapat förväntningar inom oss. Förväntningar av användarvänlighet. Det finns en omedveten önskan om att relationen till en partner skall vara smidig likt apparna i smartphonen.
Emellanåt förväxlas behovet av förändring i det egna förhållandet med en längtan efter någon annan. Det är det HÄR förhållandet som behöver en energiinjektion. Stagnation i kommunikation och känslor är förödande, vilket får människor att söka sig utanför parförhållandet.
En partner som är öppen för utveckling och förändring, känslomässigt tillgänglig, lyhörd och som har VI tänkandet, är några av grundpelarna för att det skall fungera över tid.
Vilka är dina erfarenheter när det gäller förälskelse som lagt sig? Är vi mer otåliga idag än vad tidigare generationer var?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar