Någon skrev en kommentar gällande ett blogginlägg jag gjorde för några dagar sedan. Den röda tråden i hans synpunkter var att jag gav ”självklara råd.”
Skulle vilja stanna där en liten stund – vid det självklara. När jag går till mig själv, människor i min närhet och tittar på världen i stort, ser jag hur vi ständigt faller omkull runt det självklara.
Det finns en rad av sanningar och naturliga självklarheter som vi ständigt misslyckas med att leva upp till. Förnuftsmässigt vet de flesta av oss att godis innehåller en uppsjö av ohälsosamma ingredienser, att en drink för mycket gör oss omdömeslösa/korkade, vikten av att lyssna till en partner, kommunicera kärleksfullt, vara tydlig, respektera olikheter, tänka miljösmart…
Ändå tar jag ibland en sväng förbi Hemmakväll, fyller påsen med kemikaliskt lösviktsgodis för att sedan säga: ”det var sista gången”, ser och hör paret som förolämpar varandra, den unga kvinnan som cyklar ut i korsningen samtidigt som hon är upptagen med smartphonen, mannen som drar några bloss i bilen med treåringen i baksätet, kvinnan som förbannar sin kropp i provhytten… Självklart skall inte våra barn/ungdomar kränka varandra – ändå finns Friends. Varför?
Självklarheterna är inte särskilt självklara. I alla fall inte när det kommer till att leva efter dem. Vi missar dem ständigt av olika anledningar. Kanske är det en mörk och grå kväll i oktober som gör det, stressen på jobbet, den frånvarande partnern, bristen på självkärlek, ånger, för lite reflektion…
Om du skulle leva fullt ut efter EN enda sanning idag – vilken skulle det i så fall vara?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
God morgon.
Min spontana tanke var närvaro. Att leva här och nu i tanke och handling.
Vi behöver påminnas om det som kan verka självklart!
Kram
Ja, ständiga påminnelser – lätt att glömma i bruset. Kram
Jag är del i allt som sker, och genom att se min del i såväl gott som ont kan jag påverka mitt liv.
Innan den sanningen går att leva efter måste jag först inse att min del i saker inte är samma sak som ”mitt fel” eller ”tack vare mig”. Det har ingenting med skuld att göra. Jag är dock alltid delaktig med mitt agerande, mina beslut och mina känslor.
När jag lägger lite tid på att analysera ”min del” kan jag ge utrymme för de bra känslorna, de roliga händelserna, de fina mötena med människor. Jag kan fortsätta och göra mer av det som får mig att må bra.
Genom att se min del i misslyckanden, dåliga relationer, konflikter och jobbiga händelser ger jag mig själv förutsättningar för att inte hamna där igen, och i bästa fall förstå varför det blev som det blev.
Jag har alltid ett val. Även om jag inte kan välja vad jag måste göra eller vilken situation jag hamnar i, är valet mitt hur jag agerar och vilken effekt jag låter det bli i mitt liv.
Våga ställa mig själv frågan: Hur kan det bli bättre än så här?
Mycket tänkvärda ord. Håller med dig. Tack för att du delar. Önskar dig en härlig söndag i höstluften.
God morgon Michael!
Många av oss har tappat bort det självklara och ”naturliga” i tillvaron. Vi lever i en värld av krav och förväntningar som vi tror att vi måste leva upp till.
Det skapar stress och närvaro.
Så fortsätt du att skriva om det självklara!
Det behövs i den här tiden.
Ha en självklart bra dag!
/M
Tack Martin och jag önskar även dig en härlig dag.
Så bra skrivet, Michael! Lite lustigt att läsa det just idag, för igår skrev jag just till en mailvän om precis just detta. Att vi ofta vet att vi inte borde göra vissa saker, t ex. Men likväl gör vi det i alla fall! Jag trodde länge att jag var den enda som alltid gick emot mitt bättre vetande men har insett att jag inte är ensam om detta.
Ja, vissa saker kan tyckas vara självklara. Men vi är inga robotar, vi är människor med fel och brister och känslor. Därför behöver vi påminnas om det självklara.
Tack cj! Ja, vi behöver ständigt påminna varandra om det som är viktigt på riktigt. Inte fastna i det som varit. Skönt se att du inte är ensam?
Ja, otroligt skönt att slippa känna mig totalt ensam och isolerad!
Att känna sig isolerad är en känsla och fakta är att vi aldrig är helt ensamma.
Igår natt låg jag med hjärtklappning och ångest. Jag lät mina tankar styra in mig på villovägar där jag målade upp alla saker som kunde gå fel nu när jag ska separera. Min man var ute och kom inte hem på natten, ångesten över att blivit bortvald lade mörker över hela mig. I den stunden behöver man någon som kommer med självklara råd. Jag läste din blogg om och om igen. Såg andras kommentarer. Jag är inte ensam. Jag kommer att må bra igen. Be den där människan att flytta in i min hjärna en sådan natt så kommer hen förstå att man vill höra självklarheter. Och ja, jag skickade ett sms till min man, trots att jag visste att jag inte borde.
Var inte för hård mot dig själv – det är mer än ok att har sina svackor och stunder av tvivel. Alla har det! Vi är människor. ”Misstagen” kan vara det som öppnar dörrarna till våra autentiska Jag.
Finns det egentligen något som kan betraktas som självklart? Vi har alla olika erfarenheter och upplevelser som på olika sätt format oss. Det som faller sig naturligt och enkelt för mig, är för någon annan svårt. Att ett råd skulle vara självklart känns enligt mig allt för svart eller vitt. Som att vi alla är stöpta i samma form och delar samma insikter. I min skilsmässa har det enklaste om mest självklara varit det som jag stundtals haft svåraste att våga se och få grepp om. Jag har behövt hjälp för att lyfta blicken och se bortom rädslor och invanda mönster. Råd, som för en utomstående kanske uppfattats som självklara, har för mig ibland varit just de som fått dimmor att lätta.
Tack för din blogg, den känns alltid givande att läsa!
/Marika
Jag delar full ut dina tankegångar Marika. Goda råd kan ibland landa väldigt fel Tack! Hoppas att du har en fin söndagskväll.
Så bra skrivet , jag instämmer …!