Emellanåt hör jag personer: ”jag hör vad du säger.” Varje gång blir min tanke: ”här är en som gått ledarskapsträning.” För mig låter det tyvärr som ett gammalt slitet uttryck. ”Jag hör vad du säger” – men sen då? Vad kommer efter de fem orden? Lyssnarmetoder kan bli barriärer mot verkliga möten.
Att för ofta använda den meningen i ett förhållande kan verka rent provocerande: ”Jag hör att du är frustrerad och vill ha en förändring.” Shut the f-ck up, och visa att du är en människa. Vi får aldrig gömma oss bakom pedagogiska metoder, utan med genuint lyssnande, ord och handling visa vår närvaro. Utan empati faller allt ihop på klyschornas skräphög.
DET ÄR SKILLNAD PÅ ATT HÖRA OCH LYSSNA. Det är kvalitén som är avgörande – villigheten till förändring/förbättring, viljan till att följa med in i den andres känslovärld och se (om än en liten del) genom den andres ögon. Närvaro utan att ständigt ta på sig fixarhatten är också handling.
Gällande den som känner sig alldeles för trött och tycker det mesta bara är tjat från den andres sida kan frågan vara motiverad: är detta är en relation värd att vara kvar i eftersom mina ansträngningar saknar gnista? Ovillighet till emotionell närhet och utveckling är en röd varningsflagga.
Här är två av mina favoritcitat när det gäller lyssnandets konst:
Too often we underestimate the power of a touch, a smile, a kind word, a listening ear, an honest compliment, or the smallest act of caring, all of which have the potential to turn a life around. – Leo Buscaglia
Most people do not listen with the intent to understand; they listen with the intent to reply. – Stephen R. Covey,
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Så oerhört viktigt!!
Jag håller fullständigt med dig. Detta får mig bara att tänka på hur många som verkar tro att reöationer är gratis. Att utan engagemang och uppmärksamhet tro på att en relation är hållbar är en omöjlighet.
Vad beror det på då? Är det rädslor hos den som inte kan lyssna förbehållslöst på sin partner, eller är det omogenhet, att inte ta sitt ansvar helt enkelt? Att inte våga gå nära, eller vara engagerad i sin partners tankar eller känslor säger mer om den personen. Jag anser att då är man inte värd att ta del av sin personens innersta kärna. Personer utan den viljan, för det handlar bara om vilja, är onåbara människor, som inte verkar vilja ha kärlek i livet. Genuin kärlek och förståelse till sig själv är en början.
”Vad kommer efter de fem orden?” Frågar du mig så skulle jag säga att efter ”Jag hör vad du säger …” så kommer ”… men jag förstår inte vad du menar.” 😉 Kanske inte alltid, men oftare än man skulle önska.
Charlotta
I den här världen ropar alla efter din uppmärksamhet. Tv,internet,arbetsgivare, vänner o släkt o familj. Man kanske behöver stänga av en del kanaler för att fokusera på de som betyder något. Självklart i stora organisationer frodas floskler men det är inte nödvändigt med samma intimitet och förtrolighet utan där ligger fokuset på effektivitet, arbetsmiljö och utveckling.
Man måste välja vid vilka tillfällen sårbarhet är nödvändigt och när det är olämpligt beroende på relationens art.
Är så tacksam att få läsa detta, ännu en värdefull insikt i din text. Jag har i flera år och två omgångar av familjerådgivning efterfrågat emotionell närhet. Jag når inte fram…. det blir många svåra känslor att bearbeta efter 18 år tillsammans när till slut innerst inne vet att det inte längre går. Jag måste välja mig själv denna gång…
Får rysningar.. ”Jag hör vad du säger” sade en chef jag hade ofta, och det kändes bara nedvärderande… Åh vad jag avskyr det uttrycket…
Eller när man säger något man vill ha förbättring på i en relation men bara får ”hmm ” till svar och inget mer inga följfrågor ingenting …..då känner man sig inte speciellt värdefull .
Motiveringen blev att han hör vad jag säger och då vet han det ? Men sen då ????
Jag blir galen .
Jösses vad jag kände igen det där!
Har flera gånger under fra de senaste åren frågat min man om han är nöjd med livet, om han trivs med hur vi har det med arbete (vi har gård) och i äktenskapet, för att få igång en naturlig diskussion om framtiden. Varje gång har han lydigt svarat på mina frågor men ALDRIG frågat mig detsamma!!! Varför blir det så? Varför fanns inte intresset för vad JAG tyckte? Varför undrade han inte varför jag frågade?? Hörde han bara på, utan att egentligen lyssna?
Nu är han helt förkrossad för att jag vill lämna honom och säger att han aldrig kommer att älska någon annan! Nu när det är försent….
Klockrent…som alltid!
Om vi inte lyssnar på varandra i en relation så finns det inget att bygga vidare på, det tar slut! Höra är en sak men att lyssna och förstå, ta till sig och utvecklas är en helt annan.
Tyvärr tror jag även att vi idag inte vårdar våra relationer för tiden och orken finns inte. Dagens samhälle är för stressigt helt enkelt, vi umgås inte med andra människor som förr i tiden och vi behöver inte gå så många år tillbaks i tiden.
Jag kan uppleva att mitt ex inte alls har lyssnat och tagit till sig informationen. Som att jag har sagt att jag ska göra något en dag eller jobbar till en viss tid och det får jag upprepa. Märks ju att han inte är närvarande på något sätt.
Min gamla chef har rått mig till att använda just den där frasen ”Jag hör vad du säger…” som försvar och för att undvika konflikter. Jag behöver ett pansar mot mitt ex som har förvandlats till en ljugande narcissist.
Visst stämmer det mesta av det jag läser här men jag anser inte att vi idag inte hinner lyssna till sin partner på grund av stress. Det är en ursäkt anser jag. När jag älskar någon så är hans åsikter och känslor av största vikt för mig. Men nu är det så att jag har en man som tycker att det jag har att säga är en massa trams och skit.
Du barar tjatar. Du måste älska det, brukar han säga. Jag är nu så trött på att kämpa för det här förhållandet.
Jag kan inte göra detta ensam.
Gud vad ensam och meningslös jag känner mig. Då jag förklarar att han sårar mig och att vi inte kan ha det så här längre så har han inget att säga utan fortsätter som om inget har hänt. Det gör så ont och det finns inget jag kan göra.