Den ensamma, tysta och ”starke” mannen. Ensamvargen som hanterar alla utmaningar som kommer i hans väg. Det är film och reklam! Men hur känns det då det kämpas om vårdnad gällande barnen efter en skilsmässa/separation? Varannan vecka eller varannan helg? I vissa fall knappt någon kontakt alls med barnen. Jag möter och pratar med dem som känslomässigt sett knäckts mitt av.

Minns en av mina första tankar då mina döttrars mamma berättade att hon ville skiljas: ”men nu halveras mitt liv med dem! Hur kan någon göra så?” Fullständig hjälplöshet!

Jag pratar med män som står på randen av att inte orka mer, som känner sig värdelösa i rollen som pappor/föräldrar, då sammanhanget familjen är upplöst. Som inte vet var de ska ta vägen med sig själva och sina känslor. Det är ingen slump att fler män än kvinnor går ner sig i missbruk eller avslutar livet. Män har generellt sett inte samma närverk och band till närstående som kvinnor har. En hel del män har inte samma förmåga som kvinnan de levt med, att sätta ord på vad de känner. Det skapar ett enormt inre tryck!

Mannen som la all energi på jobbet och familjen. I övrigt inte så mycket mer, och därför blir fallet ner fruktansvärt hårt, när ett av områdena som fyller livet med mening rycks bort. Det kan kännas som om man ska dö. Existentiell ångest utan någon att prata med kan vara fullständigt förödande.

Det väcker maktlöshet inom oss när förhållandet löses upp, och det enda som kanske återstår är konflikter gällande barnen och praktiska åtaganden. Det kan slå ut den i normala fall mest balanserade personen.

Minns hur jag resonerade med mig själv: ”hur ska jag kunna lita på någon igen? När någon som älskat mig väljer bort alltihop.” Det var hemskt svårt att få ihop bitarna. Alla dessa ”varför?”

Vi män behöver hitta våra röster så att vi inte bli destruktivt introverta (vilket kan skapa självskadebeteenden genom t.e.x missbruk) eller extroverta på ett sätt som leder till utåtagerande där maktlösheten leder till aggressivitet. Hur kan vi stå ut med omständigheterna som är, utan att helt tappa greppet? Hur kan vi acceptera vår egen sårbarhet? Men framför allt: hur kan vi läka och komma på fötter?

När vi kan nå platsen inombords av acceptans, och så småningom börja ta ut en ny riktning i livet, ljusnar det. Jag vet att det är så, eftersom även jag har gått igenom det livstärande mörkret. Det kommer att bli bättre! Hitta personerna att prata med! Ta hand om din fysiska och mentala/emotionella hälsa. Skapa nya sammanhang av mening.

Behöver du någon att prata med? Du har en telefonkonsultation inom 24 timmar. Kontakta mig på 0761 81 48 88 eller maila på michael@separation.se

Michael Larsen – relationscoach