”För några år sedan hade jag gått till verbala och skrivna attacker mot Greta Thunberg. Hade gått igång på alla cylindrar på sociala medier. Till och med mina barn tyckte att jag betedde mig vidrigt, men jag lyssnade inte. Hörde vad de sa, men det tog inte tag i mitt bättre jag (som måste ha legat i koma)”, berättar mannen.
Det kan vara insikten om vår egen dödlighet, en hjärtinfarkt, en kärlek som tvingar oss till att lyfta blicken, en person som med rätt tajming säger ifrån etc.
När härskaren, den arge, ”jag har rätten till att säga och göra vad jag vill” – attityden vaknar ur aggressionen som gjort henne eller honom empatiskt bedövad, tar någonting oändligt mycket bättre form.
”Tänk att mina barn skulle behöva vända mig ryggen och att döden skulle komma nära mig, för att jag skulle förstå hur jag betedde mig”, fortsätter mannen.
Det krävs styrka, inte cynism, inte stympad impulskontroll, inte bitterhet, inte kronisk ilska, för att vi ska kunna börja leva ett liv som har ett värde.
Ur mitt perspektiv får våra liv ett syfte och mening, när vi blir generösa med omtanke, vänlighet, generositet och ger av våra insikter.
Livet måste bestå utav både kärlek och gränser.
Ser hur bönderna sår fröna inför våren och som kommer att ”vakna” om ca sex månader. Vad planterar vi inom oss själva genom sättet på vilket vi beter oss? Ger våra liv någonting till andra? Kommer vi en dag att se tillbaka och känna? ”Jag njöt! Min familj och vänner mådde bra med mig i närheten. Det bor en djup tillfredsställelse i mitt hjärta när jag blickar tillbaka.”
Den absolut största fattigdomen som vi kan leva i, är det malande behovet av att trycka ner andra människor, i kombination med omedvetenheten om den egna litenheten.
Vad finns det bortom tyckandet och åsikterna? Vem är jag innerst inne?
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar