Om hon bara svarade på hans meddelande så skulle lyckan vara gjord. Bara ett livstecken och ett dopaminrus i hjärnan skulle befria honom från tystandens ångestgrepp.
Innan han träffade henne för ett halvår sedan var livet inrutat och välordnat, men också tomt. Mötet med henne skänkte liv och spontanitet. Men det innebar även emotionella berg och dalbanor som ofta skapade förvirring. Men den sexuella återföreningen efter dagar av ensamhet kändes extaslik. Utomkroppsliga upplevelser som gav färger åt det han upplevde som en andefattig vardag. Mannen hade blivit beroende av henne och hon utgjorde en färgsprakande skyddsbarriär mot det grå.
Utan sällskapet var han likt en zombie som enbart existerade i ingenmanslandet mellan levande och död. Därför var han beredd att gå långt för att få kontakt: ett besvarat meddelande hade varit ”hjärtstartatren.”
Men kvinnan hade bestämt sig: de rätta känslorna fanns inte där och förhållandet avslutades. Mannen kunde (eller ville inte) släppa taget, eftersom hans fysiska/emotionella system övertygats om att hon var den ende. Självförtroendet tog stryk av att ständigt ge av sig själv till den som inte gav tillbaka, och desperation tog vid. Han föraktade sig själv för sitt beteende, men driften vann konstant striderna över förnuftet som sa: ”lägg ner! Sluta med att ta kontakt!”
Det var först när en god vän sa ifrån: ”om du inte tar tag i dig själv och slutar med ditt stalkingbeteende så kommer jag att avsluta vår vänskap. Jag vill inte se dig krypa runt i smutsen efter någon som inte vill vara med dig. Vakna min vän!!”
Det ryckte till i mannen och han insåg att han måste koppla loss trådarna av missbruk. Genom att helt avstå från vidare kontakt med exet började neurokemin i hans hjärna komma i balans. Den disciplinerade omtanken om den egna personen räddade honom från besattheten. Vännens ord chockade honom till att hitta GPS: en som kunde skilja mellan hälsosamt och destruktivt. Arbetet med att läka själens sår blev början på livsviktig hälsoresa.
Bryt dina destruktiva beteenden – webinar söndagen 6/5 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Är det mig du skriver om?
Stämmer så väl att jag skäms.
Kunde lika gärna varit jag som var mannen.
Skillnaden var att jag faktiskt gjorde slut för jag insåg att jag var värd mer än den behandling jag fick. Men jag kunde ändå inte släppa taget…
Är det du själv som är den mannen tro?
Oavsett…tack för att du delar med dig av din samlade kunskap.
Mmm…känner oxå igen mig och skäms. Och samtidigt ger det förståelse, för varför människor gör som de gör när de känner meningslöshet, tomhet och kärleksbrist. Både jag och andra. Hur det ser ut när människor söker kärlek och bekräftelse, på fel sätt och på fel ställe. Det har jag gjort MÅNGA GÅNGER. Men jag har börjat vakna och se. Och sakta höja blicken mot något annat. Har letat efter kärlek i vasken. Otillgänglig kärlek. Tappat respekten och självvärdet på vägen. Velat bli sedd och omtyckt, till ett för högt pris. Gett mig själv till män som inte förstått mitt värde. Som inte brytt sig på riktigt, utan dragit min uppmärksamhet till sig för att fylla sitt ego och sina egna behov för stunden. Jag har varit stark och stolt på ett sätt, men ändå inte tillräckligt. För jag har inte stått ut med ensamheten, har velat hitta ”rätt” såååå mycket. Idag vill jag något annat ännu mer: vara rädd om mig, och bara släppa in de män som på riktigt förstår mitt värde och vill att jag ska må bra.
Du skriver så bra Petra.
Jag känner igen mig i vartenda ord.
Kunde varit jag…
Kunde varit jag…
Stämmer så himla bra in på mig, att tårarna rinner nerför mina kinder
Kan någon vänlig själv förklara varför det blir så här? Har oxå levt i en relation som kan beskrivas som en känslomässig berg och dalbana. Med extremt starka känslor och sen plattfall..Kvar står jag med saknas, tomhet och ångest..