“To love at all is to be vulnerable. Love anything, and your heart will certainly be wrung and possibly be broken. If you want to make sure of keeping it intact, you must give your heart to no one, not even to an animal.” ~ C.S. Lewis.
Så vad har vårt omedvetna bestämt sig för? Att det är betydligt enklare att knyta band till människor där relationen surfar lite på ytan, än till personen som rör vid dina innersta rum. Slår flyktmekanismerna till på full volym? Kanske väljs en partner med viss emotionell distans – för säkerhets skull. Längtan efter djup kontakt, samhörighet och kärlek kanske finns där inombords, men såren saboterar. Så vanligt!
Skadorna gör att vi ständigt söker efter det (särskilt i en partner) som gör att vi kan backa. Sökandet efter detaljer i hans/hennes personlighet som gör att vi tryggt kan retirera. Och söka vidare i vimlet.
Så vilka personer ÄR hälsosamma för oss?
De som i ord OCH handling visar att de alltid vill dig det bästa. Som står upp för dig och ser det bästa i dig. Handling kommunicerar volymer av tillit och trygghet. Grunden för alla relationer. Det låter så enkelt och självklart, men ändå faller många.
Andra saker att iaktta
- Som under alla förhållanden behandlar andra med värdighet.
- Som behåller respekten även då det stormar.
- Vilka vänner har han/hon? Band till familj?
- Respekterar hon/han sig själv?(inte att förväxla med fasader av styrka)
- Kronisk kicksökare? Var försiktig– du kommer att bränna fingrarna. Vad händer när du inte längre är den som ger ruset?
- Hur pratar personen om och med andra? Återigen: är ord och handling i synk?
- Hur känner du dig i den här kvinnan/mannens sällskap? Vem blir du när ni är tillsammans?
Vilken person vet du skulle stå upp för dig oavsett vad? Vem är den första som kommer upp i tankarna?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Min exman som jag valt att lämna – hur konstigt är inte det?
Eller egentligen inte så konstigt eftersom han varit min bästa vän.
Den här meningen passar klockrent in på honom ”De som i ord OCH handling visar att de alltid vill dig det bästa”.
Ska nu landa i min skuldkänsla över att ha sårat honom djupt och att jag sa det jag sa utifrån min förmåga just då. (Det har du skrivit om tidigare)
Valet att lämna känns ändå rätt och nu är det dags för mig att stanna upp och landa i mitt nya liv.
Samma här…min ex man, som jag lämnade…konstigt nog så var det rätt beslut…vi hade glidit isär…men vi ställer upp för varandra…
Behandla andra med värdighet. Det tyckte jag inte han gjorde med mina barn. Vi hade ett samboförhållande i ett och halvt år. Mina barn kom varannan vecka. Min partner ligger hellre i sovrummet och tittar på tv än sitter med oss i soffan. Fredgasmiddagen/lördagsmiddagen tyckte han att jag skulle be mina barn gå ifrån bordet efter ett tag, typ 45 minuter…för att han och jag skulle få en egen stund med vinet och prata lite vuxenprat. Mina barn var där varannan vecka vilket betyder då varannan helg…inga småbarn, minstingen 12 år. Jag njöt av att sitta och låta timmarna gå och prata och prata, ungodmar och vuxna.
Nu är vi särbor!
Han håller inte respekten när vi bråkar. Kallar mig både det ena och det andra och det är lika bra att vi inte har en relation enligt honom ( när vi bråkar). Ja tyvärr sjunker jag lika lågt och är inte snäll tillbaka…
Han har sina kickar den veckan vi ses, goda middagar och vin. Veckan han är själv händer ingenting. Känner mig mer och mer tom… varför måste han vara så låg när vi inte ses, totalt handlingsförlamad.
Han sk vänner är inga han direkt vill umgås med…vi umgås alltid bara han och jag. Aldrig några andra.
Hur jag känner mig i detta förhållandet… just nu tom, energilös, den som måste vara glad och positiv. Känns som att jag försöker rädda honom, att jag tycker synd om honom. Finns en enorm passion…men annars ger han mig inte mycket.
Det jag fick idag av dina frågor var en chans att tänka till och svara, vilket jag gjort i denna text. Mycket nyttigt för mig!
bra jobbat! kram
Sååå bra!!!
Svaret på din fråga är helt klart min exman. Han vill mig väl både i ord och handling och han är den enda jag vet som skulle ställa upp för mig oberoende vad.
Min nuvarande partner sedan fem år vet jag inte vad han egentligen känner för mig och om han skulle finnas där för mig – jag är inte säker. Dels för att jag fått genomgå tre stora operationer i en annan stad helt ensam, där han inte ens ville ringa mig eller besöka mig efteråt. Han har också sagt många elaka saker till mig som han säger beror på frustrationen över vår situation med osäkerhet huruvida vi ska ha en relation eller inte. Vi har tagit nya tag och när jag frågar varför han inte fanns för mig då säger han att vi inte hade en sådan relation då. Jag vet inte på vilkets ätt vi skulle ha en annan relation idag så jag är innerst inne tveksam till om han älskar mig, om han skulle finnas i vått och torrt.
Min exman är idag den personen som alltid finns där och jag skulle vilja känna samma gensvar av min partner. Men jag får kanske acceptera att alla är olika och att min partner ger det bästa han kan till mig.
ouch, sanningen är bra tråkig ibland….lycka till
Min nuvarande partner anser inte det behöver vara mer än så här….Och det finns mycket fint med honom givetvis eftersom jag är tillsammans med honom men jag känner inte den där kärleken och glädjen jag hade med min exman. Att bara av att se varandra så blir man glad. Jag blir glad av min partner men har ler aldrig mot mig, visar glädje eller kärlek i ögonen…..små detaljer och ganska stora givetvis när han inte fanns för mig under mina operationer men då var jag på väg ur relationen och han tyckte då att han inte behöver bry sig….Men jag är som sagt ännu osäker på att han skulle finnas för mig idag.
Den första som kommer upp i min tanke är inte mitt ex jag blir lite förvånad själv, men det är ganska skönt också för jag vet att han inte har funnits och ställt upp på när jag verkligen behövde honom, förut kunde jag känna mig sviken och ledsen att han inte fanns vid min sida när jag dundrade in i väggen när jag verkligen behövde honom..men lämnat det det är som det är kan inte göra något åt det..
Men den första som kommer i min tanke är en nära vän som jag vet att hon ställer upp i vått och torrt och min familj..
Ha en fin tisdag
Mitt i prick, igen!!!
Mamma! Hon har tagit strid mot mig när jag gjort fel val för mig själv hon har alltid gett av sig själv, tom när hon inte har ngt att ge så har jag alltid fått först…..hon är min bästa vän.
Tänkvärt som vanligt. Det känns bra att det inte är min exman som dyker upp i mina tankar. Skilsmässan var helt rätt beslut för mig alltså även om den var ovillig och jobbig. 2 år har gått och jag är så tacksam för att jag har fått så många nya goda vänner Att odla vänner har varit helt rätt för mig. De har jag kvar… En partner kan bytas ut eller dra… Jag är inte rädd för att bli ”lämnad” längre. Kärleken finns närmare än du tror.
Mitt ex ställde också alltid upp men brast tyvärr på andra saker….tycker inte att han visade respekt och andra saker. Däremot var han just den första som alltid har ställt upp för mig,så förhoppningsvis finner jag fler saker i nästa man….
Mitt ex fanns inte för mig när jag var sjuk, vilket jag varit på olika sätt och flera gånger, både kortvarigt och långvarigt. Och det är en fruktansvärd upplevelse, att ens partner inte finns för
en när man är som svagast och känsligast… Jag förstår inte hur man kan låta bli att stötta en nära när den mår dåligt, kan inte för mitt liv förstå…
Näe Magdalena det kan jag inte heller förstå och vet precis hur det känns..
Kram
mitt ex lämnade mig när jag mådde dåligt och för att jag mådde dåligt
Min pappa ❤️ Men egentligen också alla mina kompisar!!! Jag är rik på verkligt goda vänner! Något jag förstår att jag ska vara otroligt tacksam över! Men det har nog lite att göra med att jag levt som singel i stort sett hela livet, det har gjort att goda vänner blivit extra viktiga att ha nära!
vad bra för dig, alla har det inte så….kram
Det är väl så att man ska hålla ögonen på detaljerna ibörjan när man dejtar så man har koll på hur partner agerar och när man valt då ska man sluta ha de kritiska glasögonen på sig, dvs ge en icke ifrågasättande kärlek. Tyvärr tror jag vi människor gör precis det motsatta, vi är förblindade av förälskelse och först när vi har en relation börjar vi granska den vi valt, och kommer på att ajdå det var inte det jag viĺe.
men det motsatta gäller också, det tar tid att låta det ’dåliga’ komma fram, jag vågar inte visa allt galet i mig innan jag vet att den andra älskar mig, annars skulle ju han springa direkt? 😀
Har en handfull som jag tror skulle stå kvar vid min sida. Men tidigare ras så har de jag trott mest på bara dunstat och försvunnit ut ur mitt liv…. så får se nästa gång man rasar.