”Jag trodde att jag hade blivit knäpp!”
”Mitt självförtroende var fullständigt utplånat – så jag stannade!”
”Jag lämnade. Återvände. Lämnade….återvände osv.”
Kvinnor och män som förlorade sig själva i ett raffinerat schackspel, där spelreglerna ständigt ändrades av den narcissistiska personligheten. Mannen eller kvinnan som under alla omständigheter ser till att ha kontrollen.
När ni möttes fösta gången kände du dig utvald och känslan inom dig var hypnotisk: ”äntligen har jag mött någon som verkligen förstå mig! Jag har aldrig känt en liknande magi! Det är som att X kan läsa mina innersta tankar! Vilken kemi!”
Oj, oj, oj! Den där upplevelsen av att känna sig som den mest betydelsefulla personen i världen. En som lyssnar till vartenda ord du säger och som kommer med finstämd och intuitiv återkoppling. Vem förälskas inte i det/den?
Några månader förflyter och så smyger sig den konstiga känslan på: ”varför sa han så? Jag förstår ingenting!”
”Den där anklagande blicken som hon gav mig. Den går inte att ta miste på! Var det någonting jag sa?”
Vi börjar rannsaka oss själva för att upptäcka fel som vi kan reparera, så att den underbara ursprungskänslan ska återkomma. Vi hör den egna rösten be om ursäkt och vi anpassar oss.
Din lyster har i n-personens ögon börjat falna (de älskar nyförälskelse) och du känner av det, och anstränger dig ytterligare för att komma tillbaka upp på piedestalen. Ibland lyckas du under kortare perioder, men snart är du tillbaka likt emotionell tiggare som försöker vara tillmötesgående för att slippa kritiken. Du har ju sett hur ”fantastisk” hon eller han egentligen är.
Och så tar självanklagelserna vid, eftersom att om en sådan begåvad, karismatisk, verbal, smart och socialt omtyckt person reagerar så, ”måste det ju vara någonting som är fel på mig (?) Om jag bara försöker och anstränger mig lite till!”
En narcissist tröttnar alltid och kommer ständigt att söka ny bekräftelse från andra. Nytt ger kickar – ”det gamla” gör dem uttråkade.
De ser aldrig fel och brister i sig själva, men är experter på att se det i andra! Han eller hon kommer med etthundra procents säkerhet få dig att tvivla på dig själv och din verklighetsuppfattning. Du vänder felen mot dig själv och försöker ytterligare. Du lägger även massor med energi på att försöka analysera och förstå hans/hennes uppväxt och hitta orsakerna till det destruktiva beteendet.
Tills du en dag förstår vad det handlar om: den fruktansvärt destruktiva narcissismen. Du söker information och stärks av igenkännandet. Svackor, men du hittar gradvis styrka och beslutsamhet. Men emellanåt hamnar du i tvivel, eftersom han/hon är expert på charm och övertalning. Så lätt att återvända!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Känner igen mycket av det du skriver o N-person hos min fd partner. Men just den biten att de behöver nya kickar. Det märkte jag aldrig hos honom. Han var aldrig intresserad av ngn annan eller otrogen. Snarare tvärtom. Han var kontrollerande och skulle alltid vara vid min sida. Han kunde aldrig göra ngt på egen hand. Träffades vi inte väntade han tills vi skulle ses. Var jag iväg en stund på ngt ärende fick jag alltid skynda mig, för jag visste att han väntade.
Jag behöver hjälp och råd! Separerade för snart ett år sen, han flyttade ut i augusti. Två barn, 6 och 8, som bor lite mer hos mej. För tre veckor sen berättade han att han träffat en ny. Helt ok med mej (fast hon är 26, 18 år yngre än mej). I fredags skrev han att barnen skulle få träffa dom en liten stund. Hon var kvar hela helgen. Har sovit i samma säng som mina barn, pussat dom och kallat dom älskling. När dom kom hem till mej idag sa min minsta att hon undrade om jag fortfarande ska vara hennes mamma.
Det känns som jag ska dö.