Den äldre mannen tittar djupt i mina ögon (han känner mig väl och ser att det inte står rätt till) och säger: ”I sprickorna kan erfarenheter, insikter och ljus ta utrymme. Vi är här för att utvecklas och hjälpa andra bli det bästa de kan bli. Jag vill alltid att du skall vara lycklig. Lev helt!”
Jag är omskakad av att känna mig så sedd av någon. Det var en period i mitt liv då jag inte visste hur jag skulle använda min tid och energi. Cynism och generaliseringar syntes i mina ögon.
I drygt två år nu har jag bloggat och ibland frågar folk mig: ”hur kommer du på ämnen?” För att jag lever mitt livssyfte! När vi gör detta finns det ingenting som kan stoppa oss. Ni bloggvänner inspirerar mig!
Den empatiska kontakten till en annan person är en stor del i läkningen. Inga metoder eller tekniker i världen kan komma i närheten av det.
I känslomässiga kristider behöver vi vikarierande jag som ser tydligt bortom den egna snäva horisonten och säger: ”kom här! Detta är vad du kan bli!”
Min ena dotter sa för några år sedan med tydlig röst: ”pappa ser du hur hon får dig att må? Vill du ha en sådan människa i ditt liv?” Gissa om min älskade dotters ord var ett instant wake up call!
Separation.se kan låta som någonting negativt men jag tänker så här: det är lätt att googla fram, och vi behöver hitta kraften på insidan som gör att vi kan separera oss själva från det som drar nedåt och begränsar livsutrymmet. I rätt konstellation kan vi glänsa!
Lever jag som jag lär? Jag har ingen illusion om att jag förstått och i praktiken kan allt det jag skriver om. Gör misstagen och kan gå ned för räkning, men vet samtidigt hur man tar ett par steg tillbaka och återigen reser sig. Men immun? Nej… Perfektion är en illusion!
Frågor: Hur får din partner dig att må!? Vem blir du tillsammans med honom eller henne? Vad får dig att leva upprätt?
Ett samtal per telefon eller möte, där vi hör vår egen röst berätta den egna historien om oss själva, partnern, exet, livsmönster, oron, sorgen, längtan, skuldkänslorna, rädslan, de upprepade misstagen… gör på sikt någonting bra med oss.
Men räcker det med en förstående och igenkännande röst? Nej, under emotionell turbulens är det lätt att släppa taget om det som är sunt och hamna i negativa spiraler. Vi behöver tydligt formulerade mål och agera på vanorna som tar oss in på rätt väg. Handling belönar! Alltid!
Avgörande råd när livet skakar:
- Fysisk träning.
- Någon att prata med så att du kan rensa ut överviktsbagaget i bröstkorgen. En empatisk länk till ditt bästa jag.
- Låt aldrig, under några som helst omständigheter någon annan få sätta prislappen på ditt självvärde. Vi gavs knäleder för att återigen kunna resa oss upp.
Några uttalanden om Michael Larsen:
”De här samtalen är oerhört viktiga för mig. Det är fantastiskt att bli hörd och mött känslomässigt. Du gör skillnad Michael. På djupet!”
”Du har bokstavligen räddat mitt liv.”
”Uppgifterna du gett mig mellan sessionerna har gjort att jag kunnat leva värdigt. Livsgnistan har börjat komma tillbaka. Tack!”
Mitt uppdrag är att hjälpa dig komma vidare.
Varmt välkommen att boka tid om du känner att livet pressar på för hårt.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jo, Michael…du lever ditt livssyfte! Det känns!!! Och jag lovar, om jag nån gång hamnar i en riktig kris så kommer jag att ringa DIG!!! Kan verkligen tänka mig att samtalen med dig är otroligt sköna å läkande! Tack för att du finns! ❤️
Håller med dig Petra! Denna blogg gör mitt liv mycket mer lätt att leva och jag undrar om jag klarar mig utan dig Michael om du helt plötsligt slutar skriva här. Det är som att ha funnit en vän som vet precis hur jag ska gå vidare i mina tankar i livet. Jag har läst en del kurser i psykologi och en uppsjö av böcker inom området men ingen har lyckats sätta fingret på och ringa in det på ett så målande och fint sätt. Du är en fantastisk människa med en inspirerande hjärna och ett stort varmt hjärta. Stort tack för allt!!!!
Jag kan inte acceptera att jag inte kommer få mitt ex tillbaka. 🙁 Han var mitt allt, min framtid och jag älskar honom än. Han har redan gått vidare med sitt liv och sagt att det kommer aldrig bli vi igen. 🙁 Det är ju det ända jag vill. Tycker inte att det blev rättvist när han lämnade mig för jag visste ju inte att han kände så. 🙁 då kunde han berättat det för mig så hade vi kunnat prata och vi kanske hade kunnat hitta en lösning. Nu är jag här ensam med alla mina kärlekskänslor för honom och han vill inte ens skriva med mig längre. 🙁 jag verkar vara helt utraderad ur hans liv. 🙁 jag har inga vänner heller. Detta hände för 5 månader sen.
AJ, aj, aj…kan föreställa mig hur ont det gör i dig. Att bli avvisad å övergiven är ju det värsta vi kan utsättas för. MEN ibland händer det oss iaf. Och DÅ är det tur att det finns HJÄLP ATT FÅ!! Var kan du börja din resa framåt med dig själv? Kraaaam mitt i allt det jobbiga…❤️
Jag orkar inte, jag vill inte att han ska vara med någon annan. Jag klarar inte det. Dessutom kommer han hit om 2 veckor och stannar 1 vecka. Han ska hälsa på sin pappa som bor i porten bredvid min. Hans pappa är gift med min mamma.
Mmm, tyvärr kan vi ju inte styra över andra människor. Han har valt en annan väg nu. Vad behöver DU för att klara dig nu? För det kommer du att göra!!! Men jag tror du behöver hjälp av någon utomstående. Kram
Jag hade behövt hans kärlek.
Ingen aning hur jag ska orka ta mig vidare. Släpper jag honom är han borta för alltid. Hur kunde han ens lämna mig? Han älskade mig otroligt mycket sa han och jag var hans allt.
Anette! Ord är en sak, handling en annan: vad visar han i praktiken?
Hur menar du vad han visar i praktiken?
Vi bor 50 mil ifrån varandra och har inte träffats på 7 månader.
Jag tror att Michael försöker säga att det är en sak att säga att man älskar någon, men sen måste man ju visa det i handling också. Alltså tycker du att han behandlat dig som man borde behandla någon man älskar? Eller gör han tvärtom? (Rätta mig Michael om du menade nåt annat)
Ja han har behandlat mig på det sättet man gör när man älskar någon. Han åkte 50mil enkel resa 1 gång i månaden för att träffa mig. Jag har fobi att åka kollektivt och bil så han fick komma hit och det gjorde han så gärna. Han sa ofta hur mycket han älskade mig och hur lycklig jag gjorde honom.
Ja, jag förstår att du tänker på det som varit…för att du vill förstå. Men tänk på hur han behandlar dig nu…kram
Han behandlar mig såhär för han tycker inte att vi ska ha någon kontakt för det blir svårare för mig att gå vidare då har han sagt.
Då behöver du bestämma dig för att gå vidare! Och det kommer du att klara, men var inte rädd för att ta hjälp av någon som sagt!
Jag går hos en kurator för min fobi att åka kollektivt och bil.
Psykologen jag gick hos för fobin har slutat och det har inte kommit någon ny. Eller du menade kanske inte att jag skulle söka hjälp hos en psykolog? Hur ska dem kunna hjälpa mig att få bort mina starka känslor för honom? Jag har aldrig känt på detta sättet innan, typiskt att jag inte fick behålla honom då.
du ska kanske ha kvar dina känslor för honom? men han kommer inte tillbaka bara för att du har dem! Dina känslor styr inte ditt eller någon annans liv……det blir inte som du vill bara för att du känner så! Livet går vidare med sin sanning och verklighet och du (vi alla) måste anpassa oss till den verkligheten. Sen kan vi vilja ha ett annat slut på sagan så mycket vi vill, det ändrar inte verkligheten iaf….tyvärr. Kram hjärtat
Tack. Nej jag vet att det tyvärr inte ändrar hur det blev, önskar bara att han kunde ge mig en chans till när jag mår lite bättre.
Anette, det värker i hjärtat att läsa dina inlägg. Det viktiga är att du får hjälp att se att du är värdefull även utan honom och att livet väntar på dig! Vad tycker du om att göra? Vad gör dig glad? Kram
Ja det har värkt i mitt hjärta i 5 månader nu. Det gör så jävla ont. Känns som hela hjärtat är söndertrasat.
Jag känner mig så tom utan honom bara.
Han tyckte det var jobbigt att jag inte mådde bra. Alltså jag har så dåligt självförtroende och tycker inte om mig själv och det klarade han inte av.
Jag vet inte vad jag tycker är roligt längre. Glad har jag inte varit på 7-8 månader.
Han skrev:Jag försökte en hel jävla sommar att vi skulle kunna komma iväg på något tillsammans, men icke. Sedan försökte jag att se mellan fingrarna på din svartsjuka och ditt enorma kontrollbehov men det gick inte till slut. Det fungerar inte att leva på det viset om man ska kunna må bra. Så nu fick jag det sagt med fast jag inte ville egentligen. Så du tycker det är rimligt att jag går och väntar på att du ska må bra och sedan försöka igen??? Finns inte rätt känslor är det ju ingen ide. Fatta att det aldrig blir vi igen.. Du kommer att förstå detta den dagen du mår bra.
Jag skrev :Hur kan man sluta älska någon bara sådär?
Han svarade :
Bara sådär??? Kärlek handlar om att ge och ta, det handlar om tillit till sin partner och att älska livet. Sedan måste man ju underhålla den för att den ska hålla sig vid liv. Så fungerar det för mig i alla fall..
Han visste att jag hade fobi och inte kunde åka någonstans.
Du är värd någon som vill å kan möta dig där du är…hoppas du får må bättre snart ❤️
Å jag tycker fortfarande att det låter som att du behöver satsa helhjärtat på ditt eget mående innan du lägger ditt hjärta i någon annans händer igen…kram
Jag hade ju precis separerat från dotterns pappa efter ett 10årigt förhållande när jag och exet träffades. 1 månad innan. Och jag mådde ju lite dåligt innan seperationen från dotterns pappa också så han visste ju vad han gav sig in på. Men han valde ju att satsa. Vi borde ha väntat att träffas då kan jag garantera att det inte hade behövt att bli såhär.
Vet inte hur jag ska kunna tycka om mig själv när ingen annan t ex exet inte gör det. Jag kommer ju få reda på när han skaffar en ny tjej eftersom hans pappa bor med min mamma. Fy fan det fasar jag för. 🙁
Kommer aldrig hitta någon som exet. Han var allt jag ville ha. Älskade allt med honom.
Det viktigaste för dig Anette är att du hittar vägen till att tycka om dig själv!!! Lämna inte över dem makten till någon annan!!! Då blir det såhär att du står å faller med någon annans bedömning av dig!!! Skit i honom nu!!!! (Vet det är enkelt att säga! Men DITT fokus måste TILLBAKA TILL DIG NU!!!
Jo jag vet, men svårt att fokusera på mig själv när jag har ett sådant krossat hjärta. Hur hittar jag vägen till att tycka om mig själv när jag aldrig i hela mitt liv har gjort det? Därför jag var glad,när jag träffade exet att han älskade mig som jag var. Innan jag bröt ihop i oktober och sabbade allt. 🙁
Jag har inte svaret, men om du aldrig tyckt om dig själv i hela ditt liv så är det där du behöver börja din framtidsresa! Kan du se att det kan vara ett mål som är viktigare än att få tillbaka ditt ex? ❤️
Mitt ex kommer jag tyvärr aldrig få tillbaka hur mycket jag än kämpar.
Har kämpat för honom i 5 månader redan.
Vet inte ens hur jag ska börja. Känns som det är för mycket
Nej, att kämpa för att hålla fast i någon som vill gå brukar sällan fungera, det enda som händer är att du gör illa dig själv! Å det är ju det sista du behöver! Jag förstår att du tycker det känns för svårt att ta stegen framåt på egen hand. Det är därför jag så starkt känner att du behöver be någon om professionell hjälp.
Men jag klarar inte av att släppa honom för då finns inget kvar. Vet inte vad det finns kvar nu heller förut mina känslor för honom som finns kvar. Och han verkar inte känna något alls när han ser mig och känns så konstigt för att för inte så länge sen älskade han mig överallt annat.
Han var ett sånt enormt stöd för mig när jag skulle separera från dotterns pappa. Jag kunde prata med honom om det och han hjälpte mig och fanns där som stöd hela vägen. Det gör också det svårt att släppa.
Åh, Anette! Jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Alla dessa känslor! All denna sorg! Jag kan inte ge dig några tips eller råd, för jag har själv inte kunnat gå vidare. Men jag förstår verkligen din desperation.
Du får gärna maila mig om du vill
Nettan_1981@hotmail.com
Jag har kommit över mitt ex genom att konfrontera och älta tillbaka hur jag hade det med honom. Visst många stunder var bra men det väger absolut inte upp det dåliga jag hade med honom. Allt från alkohol till kriminella, egoismen, att han aldrig hade eller gjorde nåt fel. Att han aldrig någosin kunde säga förlåt. Trots rattfylleri, häktningar, stölder m.m. Mina två yngsta bor med mig hela tiden och din större bor med sina sambors. Dom träffar sällan sin pappa som bor ihop med sin 17 år yngre tjej som han var otrogen med. Dom hatar henne. Jag har en stor underbar familj en underbar före detta svärfar och massvis med vänner. TROTS DETTA så känner jag mig ensam. Det är ändå svårt. Men det kommer att ordna sig det vet jag. Och tack för det du skriver Michael för det gör oerhört mycket att få läsa det du skriver. Ha en jättefin dag idag!
ja jag tror att det är den här känslan av ensamhet, Den Stora Ensamheten, som alla är så rädda för, som gör att vi står ut med alkohol, misshandel och svåra omständigheter under längre tid i våra liv för att det är ändå lättare att möta motgångarna i mitt liv om jag kan komma hem till någon som ger mig en kram, åtminstone ibland? bättre än inget? jag känner så……ibland känns det som att det är det som gör att jag kan överleva själv, utan att bli mosad till ingenting……
Jag tror vi är rädda för ensamheten tills vi hittat styrkan å ljuset vi alla har inom oss själva! Älskar din beskrivning av den inre gudinnan!!! Let’s rock ;-D
Jag tror att vi behöver fler människor som älskar oss och fler än en att älska. Genom att ha människor omkring oss som vi värdesätter och ser oss som lika värdefulla så faller vi inte så hårt om vi blir lämnade. Jag lever som singel sedan 10 månader och ensamheten är jobbig när jag tänker på att ett samboliv är normen och att de som lever tillsammans är lyckliga varje dag. Men om jag ser vardagen i deras liv så blir min ensamhet lättare att hantera och tom ok. Jag behöver inte kompromissa och inte förvänta mig att saker ska hända…..Jag försöker ge av min tid och mitt engagemang till vänner och familj som jag vet behöver min kärlek och som uppskattar den. Hoppas att få en del tillbaka och då är det som att jag blommar ut och sprider en doft som andra kan känna och kanske få en liten del av.
så underbart sagt, allt det positiva med att vara singel! kram!
Usch…jag har också blivit lämnad….Nu andra gången av samma man. Och jag vill inte…Har så svårt att acceptera. Försöker gå vidare. Men vi jobbar på samma ställe, har samma fritidsaktiviteter och samma vänner….Det är då jävla jobbigt..
ja det är svårt att känna och se så nära, men inte omöjligt! hitta styrkan , stärk dig själv med roliga saker att göra och vänner som stöttar dig! kram
Jag tvingar mig också att älta det som inte var bra mellan oss. Allt jag mådde dåligt av och hur det ändrade mig som människa. Den konstiga rädda geléklump jag blev av att försöka vara den han ville att jag skulle vara. Han bad heller aldrig om förlåtelse, tröstade aldrig, kunde aldrig se vad jag behövde. Allt kretsade bara runt honom och hans behov och att jag inte förstod…
Trots det saknar jag så att det ibland svartnar framför ögonen av rädsla att jag gjorde fel som satte ned foten. Att jag borde höra av mig till honom och berätta att jag älskar honom, saknar honom och att vi borde kämpa för det vi känner.
Jag är så rädd att allt var mitt fel och att jag inte kämpade nog…
du gjorde inte fel, du fann din styrka! kram
❤️
Jag vet att han inte är rätt för mig. Ändå går jag här och gråter. Det förbaskade hoppet om ett lyckligt slut tar för stor plats i mig. Och känslan av att han behöver mig är ju givetvis viktigare än vad jag behöver??
Jag vet att jag upprepar samma misstag igen men hoppet och längtan är starkare än hjärnan, just nu..
Jag vet också att jag inte kan fortsätta så här, det förgör mig. Friheten och mitt nya liv där jag är stark är endast ett samtal bort men samtalet skrämmer mig.
Det som stärker mig är vännerna o familjen som lyssnar, förstår och ändå motiverar mig att se mitt eget värde. -En dag kommer du skratta åt det här! sa min syster en gång, och jag längtar till den dagen.
Precis så där är det för mig oxå. Vet ju innerst inne att han inte är rätt. Men känslan är tyvärr starkare än förnuftet just nu. Svårt att komma vidare så länge känslorna styr….
släpp! hitta er gudinnestyrka och släpp, gå vidare och bli ännu starkare kära systrar! kram på er
Michael,
Tack – exakt precis idag… stärker Du mig i mitt beslut att ta tillbaka mitt självvärde.
Tack.. jag kommer att leva mitt livssyfte!!
Jag har fått knäleder för att Resa mig !!
Tack – nu står jag upprätt och Andas igen !
❤
Idag ska jag gå min första vandringsled 😀
lycka till 😀
Lärdom 1: Vandringskängor kan vara en god investering! (Joggingskor blir blöta) 😀
gore tex? 😉
Hmm!! :-O
Jag gick första vandringen på Blekingeleden för två år sedan. Vart går du? Så sugen på att vandra norröver,
Vatten är det viktigaste och ett gott humör! Kram
Jag är väldigt medveten om motgångar i mitt liv och tar ibland ut dem i förskott, men jag tänker att det är bättre att vara förberedd på farthindren än att slå i med full fart? jag tar alltid i litet extra när jag vet att det kommer att gå åt skogen…..ett ex: om inte livet flyter på som det ska, så lägger jag ner extra tid på mat och träning för att kunna orka ta motgångarna, immun? nej men förberedd….hur gör ni andra?
Yoga, Jogga, musik gärna sjunga med hemma i lägenheten! och umgås med de vänner som du får energi av och som får dig att inte älta så mycket!
Egentligen hade jag redan bestämt mig innan jag lästa din blogg första gången, men du har givit mig stödet att lämna min sambo, Michael. För några veckor sedan gav jag honom beskedet att jag vill göra slut.. Ett fruktansvärt jobbigt steg att ta, men det enda rätta. Vi är nu mitt uppe i den turbulens som blir. Att berätta för alla nära, att bo under samma tak trots att det är slut, att leta boende, att börja planera hur vi ska dela upp sakerna… Och samtidigt rullar livet på, jobbet ska funka, varje dag ska vi äta, våren kommer, bilen går sönder, folk fyller år och bjuder till kalas, barnen behöver sitt.. Han är arg, ledsen och överdrivet gullig om vartannat… En kokande gryta av känslor, tankar, praktisk planering.. Samtidigt en stor lättnad.. Den stora, stora klumpen i bröstet är borta…. och det känns helt underbart…
Va bra gjort av dig!!! 😀
så bra att du gjort det och ja nu är det jobbigt en tid, kom ihåg att ta hand om dig!!
Styrkekramar till dig och dina nära!
Du starka människa! Önskar jag vågade det samma, men man känner styrkan komma inom sig så en dag så. Då är jag beredd.
Tack fina ni <3 En djädra process innan jag kom såhär långt, men nu har jag tagit mig över den värsta tröskeln, och jag ser ljuset.. 🙂 Stryka till er som inte kommit lika långt, ni kommer att klara det!
Styrka ska det naturligtvis vara 😉
Tankar kring det här med att hitta sin inre trygghet och styrka. Den plats där jag vill vara – är platsen där jag accepterar å gillar hela mig själv, följer mitt hjärta, lever mitt syfte, vet att jag är sårbar å samtidigt stark, kan förstå och förmedla hopp till andra, känner att allt är som det ska vara just nu, även om inget är perfekt 😀
Längs med vägen har jag fått känna mig svag, ensam och vilsen – TACK – det är ju så jag upptäckt min styrka å fått syn på den här platsen inom mig.
Men alltså! Du är så stark, empatisk och klok Petra, en riktig inspiration för mig (och säkert många andra) som nu försöker komma dit…
Kram till dig<3
Oj Anna, tack! Men tro mig…jag är precis lika svag som alla ni andra i mina mörka stunder! Å empati å klokskap…det finns inom oss alla 😀
Jo jag förstår det…
Men du kan ändå (trots det) förmedla så mycket klokt och en så positiv känsla… Och DET är så starkt och fint gjort. Kram
Men TACK, va glad jag blir att du känner så!!! 😀
Jag är inne i den stora sorgen efter mitt ex. Jag älskade och älskar honom så mycket. Jag vet inte hur man går vidare. Det var på ett sätt ett gemensamt beslut men det gör det inte lättare. Det tar så ont och särskilt då bland det sista han sa till mig var hur dålig kvinna jag är. Att han nu hittat en annan kvinna som han vill satsa på och hon är så mycket bättre än vad jag är på alla sätt, mycket kvinnligare och att han nu spelar i en annan nivå, att han aldrig skulle se ens åt en sån alldaglig kvinna som jag är mer. Att höra den man som man älskar det säga det till en det går inte ens att beskriva hur ont det gör. Jag försöker gå vidare men ingen annan man intresserar mig och jag har svårt att tro att jag nånsin ska känna så för någon ny igen. Hade så många förväntningar på honom och oss.
Jag märker också att det är svårt att hitta nya kontakter. Söker via nätet och ute på dans men ingen som är en sådan jag vill ha. Och det handlar inte om att jag skulle vara fast i exet utan för att de jag träffat inte alls är min typ och de har också behandlat mig dåligt. Jag har levt ensam så många år och börjar helt enkelt ge upp om att det finns en man som skulle kunna älska mig och som skulle vilja dela sitt liv med mig.
Att älska sig själv i all ära men det blir så tråkigt i längden. Att leva ensam och göra allt ensam. Jag har varit ensam i snart tio år och jag lär inte få några barn mera heller då åldern kommer emot. Jag älskade mitt ex av hela mitt hjärta och det känns som jag aldrig kan bli lycklig igen.
Jag läser bloggen här för att hitta styrkan och visst funkar det för stunden men sist och slutligen är jag lika ensam när dagen är slut och likaså då jag vaknar på morgonen i sängen. Jag tycker det känns fel att livet rusar iväg och jag får leva det ensam? Är jag en så dålig person?
Känner igen mig i mycket av vad du skriver.
Jag har också väldigt svårt att tro att jag överhuvudtaget kommer kunna känna kärleken jag kände för exet till någon annan.
Vet inte heller hur man orkar gå vidare.
Jag har läst nånstans på en blogg minns inte om det var här eller nån annanstans att man ska göra bra val i vardagen som gör att man är stolt över att vara den man är och det försöker jag göra. Då känns det bättre än om jag väljer sämre alternativ som att äta upp en chokladplatta och deppa i soffan en hel dag. Istället väljer jag att ta på mig löparskorna och fara ut och springa. Fast sorgen tar det inte bort…
Sorgen läker nog under tiden du gör bra val för dig själv…kram
Tack! Det tar bara så ont och det känns som han redan lever livet med en ny kvinna och inte alls saknar mig medan jag bara saknar honom….Jag undrar om han ens älskade mig då det var så lätt att gå vidare. Bara jag är på dejt med en annan man så saknar jag honom ännu mer och är ännu mer ledsen efter en dejt än jag var innan bara för att det blir så tydligt vad jag saknar då.
Jag har också provat att sätta in en kontaktannons och har satt tid på att skriva den så bra som möjligt. Jag beskriver mig och vad jag söker. Jag har en positiv känsla och glädje lyser igenom. Jag tycker själv att det är en tilltalande annons. Men ingen har svarat hittills. Lika med nätdejting. Jag förstår inte vad jag gör fel. När jag var singel för sex år sedan fick jag hur många svar som helst. Bara att välja och vraka. Inget har egentligen ändrats sedan dess. Förutom att jag idag är 40 år. Har man som kvinna passerat ett bäst före datum då och inte längre är intressant? Jag kan ju inte tro annat än att det är så. Utseendemässigt ser jag idag bättre ut än för sex år sedan så jag har inte förfallit. Istället är det tvärtom att jag idag har en mer tränad och tilltalande kropp än tidigare.
Ja min sorg är som sagt väldigt stor och jag känner att det inte finns en enda person som älskar mig i denna värld. För ja, så är det för mig.
Försöker hitta styrka och hoppet men det är svårt då oberoende vad jag testar så leder det ingenstans – inte ens en liten kontakt att prata med.
Hur har ni andra orkat gå vidare? Och hur vågar man tro på att hitta en kärlek och passion igen i livet? Eller var nu detta tåg som redan gick det enda?
Jag häntade mkt kraft från Ingalill Roos
”Kärlekens energi”
Att när jag är i mitt eget solsken…då lyser jag, och Då…
Står han där !!!
Hav förtröstan systrar. Ge Er ett Härligt liv- utifrån Er själva!
Det är Där kärlekens resa börjar.
Jag har använt mina knäleder idag o rest mig upp. Borstat av skiten på knäna och… nu lever jag i min härliga ovisshet.
Yiiiha!
LÅTER UNDERBART ❤️ Du har hittat din väg! Grattis å tack för inspirationen! 😀
Tack för tipset! 🙂 Den ska jag läsa.
Ha ha…jag gillade det där om att använda sina knäleder. Det ska ta mig tusan jag göra också. 🙂 🙂
jag tränar också på flera olika ställen och hittar därigenom nya bekantskaper. Jag belönar mig själv för min ihärdighet med fester och danser och kurser och hittar ytterligare vägar till gemensamhet. Visst det är inte perfekt på en gång, man får bakslag och får ta tag igen, men det är ju iaf en väg att gå? och jag låter inte tillfällena gå mig ur händerna på att träna litet extra på samspel av känslor, bara för att jag har en sambo…….visst det är inte heller perfekt, men jag tror liksom inte riktigt på det där med perfektion längre, jag tar istället vad jag får, jag vet ju aldrig om det är det sista tillfället jag får? och ska man inte få känna känslor bara för att man har en relation? måste man vara död innombords för att kunna vara ’trogen’? Jag vill ha samspelet och flirten, förståelsen och passionen i livet!
De där bra männen de finns överallt i vardagen tycker jag men de är alla gifta eller upptagna. Singelmän lyser med sin frånvaro och de som jag träffat på är underliga eller så helt enkelt bara fel. Det är när man försöker och försöker…och inte hittar någon. Det känns som att exet var den stora kärleken och det är en smärta som jag tycker ingen förstår utan tycker bara men ja det är ju slut – gå vidare nu redan. Men hur kan man gå vidare då ens stora kärlek inte finns i livet med en mer? Ja det är så svårt….Samtidigt som man tvivlar på att hitta en man som behandlar en väl. För det är ju det man vill ha, ett bra förhållande där man behandlas kärleksfullt och med respekt. Det tyckte jag inte heller jag blev av exet, behandlad med kärlek och respekt, och en orsak att jag inte ville fortsätta med honom. Nånstans finns ju känslan av att man är värd mer än negativa ord och påhopp. Men den mannen verkar inte finna för mig så enkelt är det ju.
Jag har levt tio år i en fast relation tidigare i livet så jag vet hur härligt det kan vara också. Jag har lärt mig att bo och trivas ensam och är självständig och har ett bra liv. Så allt är egentligen ”klart”. Men för mig verkar inte kärleken komma….
Det känns ju skönt att höra jag inte är ensam. Och nej vi är inte dåliga utan starka kvinnor som vet vårt värde. Jag tror man borde kunna se sig stark som ensam egen individ men längtan finns ändå inombords. Inte för att jag känner mig halv som ensam utan för att jag anser livet skulle vara roligare att dela det med en som älskar en tillbaka och som visar det, att dela upplevelser, tankar och livet med. Roligare helt enkelt!
Självklart…jag lever ständigt sida vid soda med min längtan…värderar kärlek å nära relationer högst i livet. Men vi får acceptera hur det är just nu. Men fokusera på att leva våra liv på det bästa sätt vi kan! (Alltså fasen va jag märker att jag tänker annorlunda kring mig själv å mitt singelliv efter några månader på den här bloggen) tror jag hittar min kraft genom att få se mina egna tankar utifrån genom er andra! Tack! 😀
Det skulle vara intressant att veta hur du förändrat dina tankar på dessa månader? Hur har du jobbat med dina tankar och dig själv?
Eehh, å kära nån…jag vet faktiskt inte!!! :-S Jag har som sagt mina bra dagar (då jag känner mig stark, glad å riktigt bra) å mina jävligt dåliga dagar (då jag är urpessimist å tycker allt e orättvist å att det är sååå synd om mig å tänker att det måste va nåt stort fel nånstans)…MEN jag får en massa insikter av att höra hur ni andra tänker å känner å då kan jag lättare välja hur jag också vill känna å tänka! Alltså jag vill inte känna mig som en skapare istället för ett offer å jag vill tro på en ljus framtid å att JAG kan välja att ge KÄRLEK stor plats i mitt liv oavsett om jag träffar någon jag vill leva med eller inte! (Det här är förstås en av dom bra dagarna som du säkert förstår) 😀
Det känner jag igen mig i också. Vissa dagar är man stark och tror på framtiden medan vissa dagar är motsatta. Hur delar man kärlek i livet när man inte har någon att ge den till? ger du den till dig själv? Eller vänner? Familj?
Jag har tagit några steg genom att motionera regelbundet och ha koll över vardagen på det viset. Inte falla i slapphetens vanor. Söndagar brukar vara mina sämre dagar och det kanske märks idag. 🙂
Jag VILL känna mig som en skapare…menade jag såklart! 😀
😀 gudinnekraften!! 😉
Det som är så trist är ju att oavsett hur mycket vi jobbar på att vara bra människor, så finns det ju inga lediga bra män.
Urtrött på alla egomän som endast vill tillfredställa sig själva. Är på väg ge upp att någonsin kunna träffa någon bra man igen, lika bra acceptera ödet! Det blev inte bättre än så här.. kommer tyvärr bli tvingad att leva ensam resten av mitt liv typ 40 år.. så jäkla trist lika bra dö imorgon.
Lite så tänker jag ibland också. Vem gör man besväret för? För halvidioterna jag träffat hittills? Finns det bara sådana män ute? Men så tänker jag att den äkta sanna kärleken finns därute. Och man jobbar för att må så bra med sig själv och för att sedan kunna få det där fina förhållandet man drömmer om. Att jag inte varit redo för det innan för att jag inte är där själv ännu helt enkelt. Kanske det därför tar tid för att jag inte är där ännu. MEN samtidigt tycker jag inte kärlek ska vara för perfekta och färdiga människor. Vem blir nånsin färdig och perfekt? Så jag hoppas ju kärleken ska nå mig innan dess för jag kommer nog aldrig bli klar och det skulle ju vara trist om man skulle bli också! 🙂 fast ibland tror jag att jag inte kommer att träffa honom förrän jag sitter på ålderdomshemmet. Hoppas att vi ses innan dess.
Ja, jag hoppas iaf att vi alla ses där 😀
Vi får väl klona Mickael…
Jag ser inte heller nån annan lösning…:-D
Har du provat att bara skriva till någon utan att träffas. att låta det ta tid att lära känna personen ifråga….vet inte men har hört om vänner som gjort så och då träffat rätt.
Jo tidigare då jag var singel så gjorde jag det. Jag skulle gärna göra det men jag hittar ingen som intresserar mig nu. Och ingen som intresserar sig för mig heller. Det har ändrats radikalt på sex år hur singelmarknaden är. Ingen har ett intresse i mig verkar det som. En sa rakt ut att jag har ett icke tilltalande utseende. Kanske det är så då men jag tror på åldern också. Är man 40 år och kvinna verkar man vara ute helt enkelt.
Det låter skumt…Vi får nog komma på något. Starta en ny sida kanske?
Men vilken taskig skitstövel! Snacka om att han har ett icke tilltalande inre! Å det är värre, eftersom att det faktiskt är insidan som gör utsidan! Hmm, jag känner igen det där ”hopplöshetstänket”…men jag tror Mikaela att vi kan bestämma oss för att istället tänka ”gudinnetänket” å sen blir vi avgudade av de män som förtjänar oss gudinnor! 😀 det blir ju hur som helst roligare om vi tänker så! Vi har ju inget att förlora på det! 😀
Ja exakt! 🙂 Det bestämmer vi oss för. Jag har kommit så långt i min utveckling att jag förstår att det är mannen som har komplex för sitt eget utseende och att det inte är mitt problem. Jag tilltalar inte så många kanske med min storlek men jag vet att det finns många män som föredrar och gillar modell större också. 🙂 Så idag jobbar jag med insidan istället för utsidan. Och att nöja sig med en man som inte uppskattar att se en gudinna det gör vi ju inte. 😉 🙂
Tack alla ni som delar med er av det svåra ni kämpar med! Alla gör vi så gott vi bara kan! Det som blir tydligt är ju hur viktigt det är att hitta kärleken till sig själv och därigenom kunna behålla kraften.
Mikaela: Det där är svårt, att inte ha någon nära att ge sin kärlek till. Å självklart även få ta emot kärlek å omtanke av. Jag pytsar nog ut min kärlek lite här å var, på människorna jag möter i mitt jobb, genom den här bloggen, (genom hemliga beundrarmail till Michael) :-D, å så självklart till mina kusinbarn Alex å Noel, som både tar emot och ger tusenfalt tillbaka. Övrig släkt å mina fina vänner får sig en släng av sleven. Morsan e lite motsträvig, men henne tvångskramar jag ändå! 😀
Du är så go !
❤️ tack för att du säger så!!!
Se svar ovan…:-D Fick inte in det här!
Fast när mannen jag älskar säger elaka saker om mig som kvinna så har jag inte kommit lika långt i tänket. Där tar det ont och det knäcker mig och det tar rakt i hjärtat. Får jobba på att tänka lika där som när okända män dumpar mig.
Men jag klarar inte av att släppa honom för då finns inget kvar. Vet inte vad det finns kvar nu heller förut mina känslor för honom som finns kvar. Och han verkar inte känna något alls när han ser mig och känns så konstigt för att för inte så länge sen älskade han mig överallt annat.
Han var ett sånt enormt stöd för mig när jag skulle separera från dotterns pappa. Jag kunde prata med honom om det och han hjälpte mig och fanns där som stöd hela vägen. Det gör också det svårt att släppa.
Vad konstigt det blev