Det var min första midsommarafton på tolv år utan någon vid min sida och klumpen i halsen var tung att bära, då jag gick in i ICA-butiken för att handla den traditionella maten. Jag såg förväntansfulla och lyckliga par överallt.
”Vad skulle jag göra med den här dagen?”
Mina döttrar var hos sin mamma och det sista jag kände för var att gå fest. Tolv år av familjevanor var upplösta och tomheten kändes fullständigt odräglig.
Jag vet att ni är många som känner tyngden inombords en dag som denna. Det kan vara som ofrivillig singel, nyskild eller ensamheten tillsammans med någon där känslorna är borta eller att vi inte känner oss älskade.
Det borde ju vara din dag! Men gapet mellan vad vi drömmer om och önskar kan vara milslångt.
Under resans gång har jag lärt mig att livet är föränderligt, överraskande och att nya sammanhang bildas. Ett eländigt smärtsamt nu är inte hugget i sten!
Smaken av matjessillen, rädisorna och gräslöken, som jag inte kände då, har kommit tillbaka. Mina döttrar har vuxit upp till fantastiska, unga kvinnor. Kloka, drömmande, jordnära och med en icke sinande källa av kärlek.
Livet återvänder! Om du känner hopplöshet idag, så vet jag att den kommer att vända om du gör din insats: en liten sak varje dag, hur betydelselöst det än verkar vara, som morgondagen kommer att tacka dig för. Små handlingar som skänker tillfredsställelse även om cynismen flirtar med dig.
Duka fram det bästa du har, gå ut och gå eller spring, även om en del av känslorna skriker ”nej! Jag känner inte för det!” Behandla dig själv såsom du skulle behandla en vän. Läs ett par rader i en bok. Sätt en blomma i en vas. Leta fram en film att se under kvällen. Tillåt dig själv att gråta om det är det som du behöver. Låt frågorna få komma fram: ”hur kunde hon/han göra så mot mig? Om jag bara hade gjort så istället?”
Men i allt detta: gör en spellista som är din. Nya drömmar kommer att ta fäste mellan ilskan och tårarna.
Jag önskar dig en fin midsommar min bloggvän torts allt det som du just nu går igenom!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Den här texten dök upp PRECIS efter en timmes fulgråt vid nya köksbordet. Köksbordet som inhandlats till mitt och barnens nya hem efter en uppslitande skilsmässa från en narcissist. Kärleken och traumabindningen vet just nu inga gränser inom mig och sorgen och saknaden känns avgrundsdjup. Kanske extra mycket just för att jag sitter ensam på midsommarafton för första gången på många år.
Så, ett stort TACK till dig för de här raderna. En fin tröst. Ha en underbar midsommarafton!
Jag känner igen mig vad du skriver…
Det tar tid, men det kommer bli bättre och bättre.
Många många kramar
Läser ofta, kommenterar aldrig … men vilka vackra döttrar! Trevligt midsommarslut till hela familjen.
Firade midsommar med våra gemensamma vänner och hade inget annat i tanken att detta blir den sista vi kommer att fira tillsammans. En tradition som pågått i snart 30 år. Tårarna var påträngande hela dagen men efter månader av svek men blandat av hopp om att det ska kunna gå att reparera så vet jag att det är omöjligt. Varenda cell värker vid tanken att inte få dela livet med den man älskar men förnedringen att inte längre vara älskad gör så fruktansvärt ont. Det måste göra mindre ont att vara ensam än ensam tillsammans med någon som inte längre vill ha en. Tänker på alla som känner sig ensamma!