Bornholm (1)

När vardagen blir för fyrkantig och förutsägbar brukar jag gå tillbaka i tiden och ge plats för 12 – 17 åringen inom mig. Minns somrarna med familjen på Bornholm.

Det var veckor som nu när jag blickar tillbaka på dem, sprider värme och energi. Jag var konstant vid och på havet. Windsurfade eller bara låg och tittade ut över det glittrande havet. Något där ute skulpterade min själ.

Känner bröddofterna inne i bageriet, Mormor och Morfars obligatoriska och efterlängtade besök, de morgontidiga fisketurerna med Pappa och Morfar. Det var ett konstant tillstånd av att leva sin dröm.

När jag forsade fram på brädan ute på det upproriska havet, kändes det som om allt var möjligt. Droppar av salt mot ansiktet, farten, ljudet av piskande vågor var inte bara fantastiska fysiska upplevelser, utan själva kärnan i att vara levande. Det fanns inget som inte var exakt som det skulle.

Nu förstår jag hur mycket den där tiden format mig och hur privilegierad jag var som hade livet så nära inpå. Om jag skulle ge en gåva till någon idag, så skulle det vara sommarveckorna på Bornholm.

Något av det bästa vi kan ge till våra barn är fina minnen som de i vuxen ålder kan hämta näring ifrån. Handlar inte om storslagna resor, saker eller yviga gester, utan tiden och närvaron. Det är inte främst var och vad vi gjorde som räknas, utan hur det fick oss att känna.

Vilka minnen kan du hämta kraft ifrån? Vilka drömmar kan du återuppliva? Vilka vill du ge vidare?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare