Den som söker perfektion i en partner kommer alltid att möta besvikelser. Vi kan sträva efter det i oss själva, men missnöjet kommer att flina åt oss. Här har vi nämligen ett av de stora misstagen när det kommer till våra parrelationer: någon som vi förväntar oss skall leva upp till den perfekta idealbilden av en man eller kvinna. Någon som skall fylla i luckorna i oss själva. Någon vi håller ansvariga för den egna lyckan.
De här missarna ser jag människor (inklusive jag själv) göra i sina relationer:
- Ovilja till anpassning: alltings överlevnad bygger på flexibilitet. Bambuträden böjer sig för vinden för att inte knäckas. Samtidigt är de oerhört starka. Om vi ständigt resonerar: ”Men sån är jag!” kommer vi ständigt att hamna i konflikter och havererade förhållanden.
- För hög grad av anpassning: ingen vill vara tillsammans med någon som är självutplånande och beter sig som en dörrmatta. Vi behöver stå upp i vår egen kraft och uttrycka våra inre sanningar, även om det medför risken att förlora den vi älskar. Om du inte kan vara du i förhållandet är du på fel plats.
- Ärlighet när det passar syndromet. Jag ser hur det ligger högt på modelistan över uttryck: ”jag är bara ärlig!” Var försiktig med den – alltför många förväxlar elakheter med ärlighet. Dessutom finns det en tendens att vara selektiv med ärligheten: säga sin sanning inom vissa väl utvalda områden. Men hur ser det ut i in/utkorgen?
- Förväntan om tankeläsning: ”Du borde ha läst signalerna!” Det är få av oss (särskilt män) som vet vad som pågår inom partnern. Vi behöver bli bättre på att kommunicera med omtanke innan det exploderar. Innan missförstånden byggt höga murar.
- Egoinflation: ovilja till att se ur ett annat perspektiv än vårt eget. Empati bygger på att kunna ”kliva i en annans skor” och se världen ur deras perspektiv. ”Vad känner hon/han när jag säger och gör som jag gör?”
- Slö närvaro: människor känner sig sedda och älskade när vi tar oss tid för dem. Så lätt att säga, men tänk på det en stund: lyssnar du verkligen till din partner? Det som kanske upprepats hundratals gånger men som fortfarande ignoreras, därför att vi avvisar det som tjat och gnäll.
- Kritik och degradering: du kan göra nio saker utav tio enastående, men på tionde gör du ett misstag och pam så utsätts du för ifrågasättande och skoningslös kritik! Beröm och bekräftelse snålas det däremot med. En sann attraktionsdödare!
- Bristande fysisk beröring. En hand mot kinden eller en varm hand i partnerns kan göra underverk. Det till synes enkla är mirakelgörande.
- Härskartekniker (även subtila sådana) som t.ex. tystnad, osäkerhetsskapande kommentarer, emotionella sanktioner, förminskande av partnern, jämförelser med ett ex, etiketter: ”du är…!!
- Bristande självseende: det är så lätt att se andras Akilleshälar, men hur är det med våra egna? Vad döljer sig i dina skugglandskap? Så mycket att lättare peka ut en annan för att slippa se stocken i det egna ögat.
Vi behöver förlåta oss själva och partnerns emotionella luckor. Misstag är en del av livet. ”Misslyckande” innehåller dolda möjligheter. Fröet till växande och storhet. Tillfällen till att stå ytterligare lite upprätt. Vilka är vi att döma?
I mina ögon är hon perfekt i sin imperfektion. Skönheten som lyser igenom sprickorna. Tänk att se någon annans bästa så att de kan se det i sig själva.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Konstigt..jag känner att jag anpassade mig för mycket för att han inte skulle försvinna..det gjorde han ändå, hade nog hänt tidigare annars.
Samtidigt som jag bara ville att han skulle tycka jag var speciell! Som i början..
Jag har ramlat för mycket åt ett håll i relationer..dags att räta upp sig och hitta balansen. Självanklagelserna haglar, kan jag inte behålla en partner? Han var ju så bra! Men hur mycket fel har jag gjort egentligen..
Försöker intala mig att hur rätt jag än tycker han är så kan han ju inte va det om det inte var ömsesidigt..eller?
Förvirrande..
Exakt så var det i vårt förhållande. En läxa som kom allt för sent för att kunna rädda det och en ovilja från exet att förstå det du just beskrivit. Det krävs att båda har fått insikten. Håller sakta på att lära mig att ta hand om mig själv och älska mig själv för den jag är. Det är svårt. Men när dagen kommer då jag mår bra har jag även insikten från vad som gick snett. Och då, då kanske det är min tur att få uppleva kärleken igen!