Under alltför lång tid var jag ”Mr nice guy.” Trodde att ilska och aggression var något dåligt som bara ställde till det. ”Diplomaten” inom mig tog alltför stor plats och vid tillfällen då jag hade behövt hävda och uttrycka, anpassade jag mig. Allt för lugnets skull. Om jag gräver lite djupare handlade det om rädsla för att bli avvisad och bortvald.
Anpassning och flexibilitet är livsnödvändiga ingredienser i ett förhållande, men det kan gå över gränsen till självutplåning. Det är få som vill leva med en dörrmatta.
ILSKA KAN VARA EN POSITIV OCH KREATIV KRAFT SOM TALAR OM FÖR OSS ATT NÅGONTING ÄR FEL OCH ATT EN FÖRÄNDRING ÄR NÖDVÄNDIG. Det gäller att lyssna inåt och agera rätt.
Om du tillhör dem som backar alltför mycket är det nödvändigt med självhävdelse, dvs. uttrycka dina åsikter och vara tydlig med vad du vill. Fråga dig: ”vad är priset jag betalar för att vara alltför anpasslig? Hur kan jag bli bättre på att visa mig själv som person?”
Om du tvärtom, har en personlighet som går på alldeles för mycket, gäller det att se beteendet och ta några steg tillbaka: ”Måste mina åsikter alltid fram? Hur kan jag bli en bättre lyssnare?”
Hur är ditt förhållande till tydlighet, anpasslighet och ilska?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar