I nästan tre år har mannen i fyrtioårs åldern levt ett liv byggt på hopp och längtan. I tre år har han förberett sig på en återförening med sin f.d. fru. Han har tränat fysiskt, gått i terapi och lärt sig en hel del av sina tidigare relationsmisstag. Han är fullständigt låst vid idén om att om han bara gör och är rätt, så kommer hon inte att kunna stå emot honom och komma tillbaka. Han tål inte att höra vännernas råd om att han måste gå vidare.
Mannen är övertygad om att viljekraft, göra sig ”oemotståndlig” och briljant kommunikation är receptet. ”Hon älskade mig en gång och det kommer hon att kunna göra igen”, är ledstjärnan på hans förnuftsmässiga himmel. Men han glömmer att de är två i ekvationen. Två som behöver längta och vilja.
Hans ex hade varit känslomässigt färdig med förhållandet och honom i flera år när hon uttalade det som slog undan fötterna på honom: ”Jag vill skiljas!”
Våra psyken kan ha så fruktansvärt svårt att ta in och smälta det som skrämmer och känns mest främmande för oss. Det kan få oss att bygga upp en alternativ verklighet för att orka med” ”Om jag bara är och gör rätt så kommer det att lösa sig! Han/hon genomgår bara en kris och det kommer att bli bra igen.”
Att släppa taget och gå vidare kan kännas som ett avgrundsdjupt svart hål, vilket gör att vi konstruerar våra liv kring nostalgi och romantiska drömmar. Att möta sorg och förtvivlan känns alltför traumatiskt, så vi håller fast.
Det är dags att släppa taget när vår f.d. partner med tydlighet visar att de inte är intresserade. Eller pendlar mellan att nära oss med smulor av hopp, för att sedan slå igen dörren i ansiktet på oss. Det är dags att släppa taget när livet runt omkring oss fullständigt stagnerar, och precis allting handlar om honom eller henne. När varenda tanke och känsla har sin omloppsbana kring personen som har valt att gå åt ett annat håll.
När självrespekten mals ner och vi blir till kärlekstiggare som gör vad som helst för ett livstecken och en procents bekräftelse, är det dags att slå in på en annan väg, hur djupt än gråten griper tag.
Vi behöver se människor som de är, inte hur vi önskar att de ska vara. Nya möten kommer att ta form.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Bra att du tar upp det här ämnet Michael,
Jag är på andra sidan i just detta. Ömsom inviter, ömsom ilska och skuldbeläggande av min släkt och vänner. Hon vägrar samtal med en tredje part. När jag regelmässigt fick över 30 sms per dag blockerade jag hennes telefonnummer och har nu bara kontakt per mail. Får väl ett tiotal om dagen men det är lättare att ignorera. Sonen är hos henne nu och fyller år idag. Jag är bjuden men att fira barnens födelsedagar tillsammans är inte att tänka på. Jag lider av detta men säkert mindre än vad hon gör. Jag ser däremot inte några direkta tecken på att barnen gör det. Det har gått 6 år sen vi separerade.
Vad gör man?
30 sms om dagen efter 6 år! Det låter sjukt. Jag lider med dig och att familj och vänner skulle ge dig dåligt samvete är lika illa. Du ska inte behövdes det såhär efter 6 år oavsett vad som hände då i erat förhållande. Har du funderat på en anmälan? Bara för att du är man ska du inte lida med detta i evighet och det finns kvinnor likaså som män som trakasserar och går över lagens gränser så jag tycker att du borde få stöd i detta. Hon måste sluta kontakta dig med email och sms. Du har rätt till att leva ett fritt liv utan en plågoande som trakasserar dig så här, lagen är på din sida. Sök hjälp och prata med någon, du behöver stöd.