Sommaren är en tid då många sätter yrkesrollen i pausläge och går barfota runt i det mjuka gräset och bara är. Jag älskar dagarna då den största utmaningen ligger i vad som skal inhandlas och tillagas inför kvällen. Vilken lyx att bara behöva ha det i tankarna. Samtidigt väcks ambivalensen: tänk om varje dag så ut så?
Jag vill bara vara OCH vara på väg. Har börjat lära mig att hålla i båda dessa lägen samtidigt. Det måste inte vara det ena eller det andra. Livet är ju både inandning (varande) och utandning (agerande). Balans i allt.
Tänk om vi även vid andra tider på året kunde gå runt i den där mjuka sanden och låta vågorna skölja över våra fötter. De där mikrostunderna som ger oss det rätta perspektivet, då vi inser poängen med allt. Själen finns alltid där för oss. Det gäller bara att ta tid till att lyssna. Inte på det där ute, utan på det som viskas på insidan.
Vad ser du dig själv göra när du mår som bäst? När du är som närmast ditt rätta jag? Stunderna då det de sociala maskerna ligger på hyllan och alla ”måsten” och ”bör”, är försatta i exil.
När jag är som mest mig själv ser jag mig:
– Hänga med mina döttrar.
– Jobba och få andra att komma i kontakt med sina autentiska jag.
– Lyssna och andas in havet.
– Materialisera mina drömmar.
– Skriva, laga mat, träna och se berörande filmer.
– Samtala med människor som känner sin x faktor.
När är du som närmast dig själv?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar