Ett toxiskt förhållande som är över, vilket inte per automatik betyder att smärtan är över. Tvärtom! För många som varit i en relation med någon med en narcissistisk personlighetsstörning eller starka narcissistiska drag, kommer ytterligare stresspåslag när vi på djupet inser vad vi har varit med om.
Skamkänslorna över att vi inte såg de röda varningslamporna som blinkade med sitt starka sken, eller att vi ignorerade subtila men obehagliga beteenden i början av relationen. För att inte tala om hur det känts när vi gått tillbaka ett antal gånger, och till slut inte vågat berätta för familj och vänner.
Du kanske inte har det dagliga kaoset inpå dig längre, men härskarteknikerna av tystnad och förminskande. Förvirringen då du möttes av ”kärleksfull” uppmärksamhet efter att bara timmar innan du fått höra vilken ”looser” du är, ställde till det i hjärnan.
Hoten, smickret, de sexuella återföreningarna och hoppet om att ”nu har hon/han kanske äntligen förändrats!?” Lögnerna som dagligen serverades och som vi till slut upphörde att räkna.
Idag är du kanske ensam med dina tankar och känslor, och i denna tystnad hinner det som varit i fatt. Under småtimmarna kämpar vi med att förstå vad som hänt, en kropp med ångestsymtom, och en försiktig eller högljudd undran om hur vi ska våga lita på någon igen. Alla dessa frågor som vi söker svar på!
”Hur kunde den som påstod sig älska utsätta mig för så mycket elakheter?”
Under månader och år anpassade vi oss i en förgiftad relationskultur. En kvinna/man med ett patologiskt bekräftelsebehov, kravet på yttersta respekt från den som inte vet hur man visar andra respekt.
Hur många gånger har du inte hånats? Och de gånger när du orkade säga ifrån, möttes du av utfrysning, sarkasm och nedlåtande kommentarer inför andra.
Du har varit (och kanske fortfarande är det) med något av det mest energidränerande som finns! Du har fått parera, göra dig själv osynlig, trycka ned egna känslor, varit rädd, längtat efter någonting bättre, idealiserats av henne/honom under kortare perioder, och sedan: pang! En djup känsla av värdelöshet!
”Om jag bara anstränger mig lite till? Om jag inte provocerar henne/honom…Om min kropp var lite snyggare. Om jag visar lite mer förståelse och kärlek…Hur kan hon/han göra så här mot mig!?”
Detta har du varit med om! Det är på riktigt! Kanske är du den enda som har sett vem den här kvinnan eller mannen verkligen är! Kanske är det bara du som vet om ”Miss/Mr Hyde…”
Läkningen tar tid! Tillsammans med någon förtrolig behöver du få sätta ord på det som du varit med om. Hitta tillbaka till din röst!
Posttraumatisk stress behöver få rensas ur kroppen. Processen att plocka ur den narcissistiska gifttaggen är inget qucik fix, utan en resa där du gradvis kan börja känna självtillit.
Dina ben kommer att bära och du kommer att ta dig framåt. Stunder av lugn och klarsynthet kommer att ta allt större plats i ditt liv.
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar