”För varje gång som jag ger efter för hans tjatsex, så tappar jag ytterligare lite respekt. Även den för mig själv! Vet att när mina ögon inte längre ser det jag vill se, är allt över mellan oss.”
Kvinnan berättar att hon förändrats och växt som person. Att hennes syn på omvärlden och sig själv genomgått ett par förvandlingar de senaste åren. Mannen som hon blev tillsammans med för elva år sedan, har gradvis blivit en allt större främling.
”Jag har kämpat emot det här länge. Blev livrädd första gången då tanken kom upp för två år sedan. Den att vi kanske inte passade ihop. Ett krig har pågått inombords.”
När två personer i förhållandet är på helt olika emotionella platser – en som är nöjd med allt som det är, och en som vill och längtar efter någonting oändligt mycket mer, har vi en ”code red”. Här gäller det att se, lyssna och vilja i tid.
Tecken som visar på att er relation mår bra:
- Ni skrattar tillsammans. Det vilar en otvivelaktig lättsamhet mellan er. Det tar inte, utan ger energi att vara i den andres sällskap.
- Längtan och lusten efter sexuell närhet är ömsesidig. I ett förhållande som har ett friskt känslomässigt blodtryck, är sex en naturligt skön konsekvens av helheten. Inte något som utövas för att vara snäll, hålla bråk och diskussioner borta.
- Kommunikationen andas välvilja och: ”jag ser dina behov utan att du ständigt måste proklamera dem högt.” Maktkamp förekommer inte. Ni pratar med varandra på riktigt.
- Du är stolt över personen vid din sida. Behöver jag säga mer?
- Ni kan prata om sådant som oroar, utan rädsla för att bli värderade eller dömda. Du vet att er relationsbyggnad har flera bärande balkar.
- Transparens är någonting lika naturligt som att äta och sova. Facebook och andra sociala medier är allt annat än raggnings/bekräftelsearenor.
- Du tycker om den du är i tvåsamheten. Du känner dig attraktiv och har ett relationssjälvförtroende som pulserar skönt i magen.
- Du känner dig bekräftad: fysiskt, emotionellt och mentalt. En djup känsla av att vara hemma bor i ditt hjärta. Du lever den bästa versionen av du.
Hur är du när du mår som bäst? Vilka slags tankar tar utrymme? På en skala mellan 0 – 10 (där noll är botten och tio fantastiskt) – hur är er relationstemperatur? Vad behöver ske?
En fin dag till dig min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du någon att prata med? Kontakta michael@separation.se
Oj, vad jag känner igen mig i texten.
Jag har kämpat och kämpar fortfarande emot mina tankar och känslor, fast jag egentligen har bestämt mig. Blev oxå livrädd när tanken om att ”det kanske inte ska vara vi för resten av livet” för första gången dök upp.
Ett krig som pågår inombords. En liten ”vapenvila” avlastar med jämna mellanrum. Då det känns bra och det tänds ett litet hopp att det kanske kan vara VI iaf. Men sen är man snart tillbaka i sina grubblerier om att ”så här vill jag inte ha det”.
Just nu känns det bra igen. Alla familjetider för oss närmare varandra. Vi är ett bra team, båda gillar familjekänslan.
Men när vardagen kommer så blir det så tydligt att det är så som du skriver:
”Två personer på helt olika emotionella platser – en som är nöjd med allt som det är och en som vill och längtar efter någonting oändligt mkt mer.”
Jag vill ha så mkt mer både på fysiskt, emotionellt och mentalt plan.
Och jag vet ju så väl att jag är på fel plats för att få det.
Josefina, läste ditt inlägg. Undrar lite , har din partner fått chansen, att hänga me på resan och att han verkligen förstår vad du saknar i ert förhållande. Tror att ofta så har ni tjejer lite väl Höga tankar om oss karlar att vara tankeläsare o förstå vad ni innerst vill. Ni tjejer måste höja rösten inom förhållandet så vi begriper.
Joo då, jag kan nog inte vara mer tydlig.
Vi har pratat mkt, både vi själva och i parterapin.
Jag vet att ni karlar är inga tankeläsare. 😉
Josefina, jag har varit precis där du är och det tog tid som Michael säger att våga bryta upp men det är värt varje stund av total kaos, utanförskap i både vänskapssläkt, märkliga släktrealtioener… Stunder då jag undrat vart jag är på väg och det har varit och är fortfarande efter 1,5 år berg och dalbana imitatör liv.
Många människor som är som ufon och nya vänner som hjälper mig hitta rätt och som ger livet nya möjligheter att upptäcka och framför allt att känna att livet pågår här och nu. Inte imorgon eller kanske nästa vecka..
Det du skrev igår Michael kändes precis som mitt tidigare liv. Kvinnan som gick med på sex för husfridens skull.
Helt fel!
Nu väljer jag om och när jag känner och vilken skillnad!!!
Josefina, vilket liv vill du leva?
Kram på er
Tack för att du delar med dig, Martina.
Kram till dig!
Utifrån min relationsprogrammet och där jag mentalt befinner mig just nu känns beskrivningen av en välmående relation som en utopi…
Hoppas verkligen att jag får uppleva det nån dag.
Min relationserfarenhet ska det vara.
Åh så jag inser att exet inte var rätt person när jag läser din text.
Samtidigt reflekterar jag idag över hur han kan ha så stor makt över mig fortfarande. Hamnar en förmåga att alltid få skulden att bli min. Och jag gick så så länge på det och trodde till slut verkligen att det var fel på mig.
Har haft ett gigantiskt gräl med honom idag. Men trots utmattning av det så har jag kommit en bra bit på väg, för när jag kom hem lyckades jag faktiskt att inte gräva ner mig i en pöl av tårar, utan drog iväg och träffade kompisar.
Är det fler av er som har varit den som aldrig fått möjlighet att vila i vissheten om att vara älskade från topp till tå, från längst in till längst ut?
Åh vad jag känner igen det du skriver. Jag kände mig aldrig älskad för den jag var. Det var alltid mitt fel om nåt hände och jag var aldrig tillräckligt bra. Jag fick höra hur dum jag var, hur mycket som var fel på mig.Tvivlade så många gånger men orkade inte gå. Levde i det i så många år. Till slut var det en person som såg hur jag mådde som orkade lyssna och som sa till mig att ingen behöver ha det så. Tack vare det stöd jag fick orkade jag till slut. Det har varit en svajig resa. 1,5 år har gått och visst tappar jag tron ibland men idag vet jag att jag är bra nog och värd att bli älskad för hela mig!
Att vara älskad utan motprestationer ja det är sällsynt det finns nästan alltid gömda agendor. Av en man i ett förhållande är det väldigt länge sedan, min första sambo men det förhållandet avslutades 2001. I ssmboförhållande nr 2 var jag den som älskade och förlät, när jag trodde jag var älskad kom det nästan alltid ett påpekande om sambos föŕra fru, hur mycket han älskat henne … men man kan leva länge på grundtrygghet och en stor dos föräldrakärlek.