separation.se

Härom natten drömde jag att jag skulle sätta på manschettknappar i en av mina skjortor. Inga problem! Om det inte var för att jag hade boxhandskar på. Det där står säkert för någonting som känns ganska omöjligt (uppenbart eller?) Boxhandskar gör bara nytta på ett enda ställe. Men liknelsen kan översättas till förhållanden som endast drivs av EN person.

Människor jag samtalar med, berättar ofta om att de känner sig ensamma i sina relationer och hur de kämpar och kämpar utan att den andre verkar lägga märke till det. Om du tillhör dem som på egen hand slåss för att rädda förhållandet, känner du troligen igen dig i min dröm.

Du har kanske under flera år försökt nå fram till din partner, kommunicerat din önskan om förbättringar, vänt ut och in på dig själv: ”antagligen bara jag som är komplicerad. Jag ställer nog för höga krav.” Det som möter dig är oförstående suckar, likgiltighet och trötthet.

Föreställ dig att du är laktosintolerant men ändå väljer att dricka vanlig mjölk i hopp om att mjölken en dag skall bli laktosfri. Det kommer inte att hända! Din ensamma kamp kring att nå fram till en känslomässigt tondöv partner kommer inte att förändra någonting. Förutom att frustrationen ökar för varje år. Personer som inte förstår nödvändigheten av att se sig själva och betydelsen av förändring, kommer inte att lyfta sig ur soffan.

Mitt råd? Lämna och använd inte uttryck som: ”men för barnens skull…” Barn tar mer skada av en död, kall och icke kärleksfull relation, än föräldrar som går åt skilda håll. Något av det bästa du kan ge ditt barn är vyn av en harmonisk, fri och lycklig mamma eller pappa.

Michael Larsen – livscoach och mental tränare