En kvinna hade som barn ett syskon med särskilda behov, och en mamma som emellanåt drogs in i depressioner. Nu fyrtio år senare är hon djupt förälskad i en man som har ett mönster av att göra slut var tredje månad. När de är tillsammans ”är han helt underbar!” Förutom det stora bekräftelsebehovet och porrsurfandet. Och ointresset för självrannsakan…
Kvinnan har i sitt arbete sett människor komma på fötter, och hon minns hur mamman för tjugo år sedan blev frisk genom terapi. Hon har lärt sig att hopp och kärlek kan förflytta berg.
Om mannen i hennes liv bara förändras så kommer de att ha det ”helt underbart tillsammans.” Om han bryter sina mönster så kommer hon att vara ”världens lyckligaste kvinna.”
För ett par månader sedan tog hon modet till sig och konfronterade mannen gällande hans porrsurfande, men drabbades snart av skuldkänslor då han sa att ”alla män gör så” och att hon ”skambelagde” honom. Så hon sökte hjälp hos en terapeut eftersom hennes ”kontrollbehov var osunt”.
Medberoendecocktailen innehåller: separationsångest, rädsla för ensamhet och att inte räcka till. En stark vilja att hjälpa som sker på bekostnad på den egna integriteten. En självterapi där vi ständig analyserar vår egen person, så att vi missar eländet och det manipulativa i t.ex. partnern. Vi vill inte döma någon annan vilket leder till att domen faller på oss själva.
Den toxiska drinken innehåller även en stark/god vilja och humanism som tyvärr alltför ofta leder till självutplåning – allt i kärlekens namn!
Vår historia formar oss; liksom våra senaste vuxenrelationer.
Hoppas och längta inte efter personen som inte ser sig själv i spegeln: ”detta är vem jag är! Dessa handlingar skadar andra och mig själv. Så här ser mina manipulationsstrategier ut.”
Det är aldrig din uppgift att på egen hand försöka balansera en relation genom din omtanke och kärlek. Det behövs två som vårdar och bär kärleken tillsammans.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Önskar vara med.
Det här. Att läsa det nu när jag är på andra sidan och i en frisk och sund relation (även med mig själv), får mig att tänka på hur snabbt ens beteende och tankar kan formas för att normalisera det destruktiva hos en partner. Jag ville allt, ”han älskade mig, men kunde inte vara i en relation med mig eftersom jag förtjänade någon bättre”. Tinder, andra tjejer och vi som var av och på om och om igen och utan gemensamma drömmar. När jag till sist lämnade honom kom han tillbaka efter ett halvårs tystnad och sa att jag var hans stora kärlek i livet och att han vill allt det jag ville. Men jag ville (äntligen!) inte ha det med honom längre. Jag är fortfarande påverkad av erfarenheten och det har tagit lång tid att sluta tänka på hans kommentarer och beteende för att jag aldrig skulle känna mig säker på vår relation.