Förälskelse, attraktion och det som vi är övertygade om är kärlek gör oss sannerligen levande. Kanske känner vi oss mer levande än vi någonsin gjort! Borta är det medelmåttiga, trista logiken och ensamheten. Ingen mer smärtsam längtan!

Nu är det ett nytt liv som gäller! Beröring, enastående samtal, fantastisk sex, spontanitet, en ny vänskapskrets, drömmar och framför allt ett jag som står på toppen av sin existens.

Men så sker det som drabbar många: vi kastas ut ur det emotionella/psykologiska paradiset! Kanske förvisades vi gradvis eller så blev det ett plötsligt och iskallt uppvaknande. Vi har förvandlats till en grå skugga av vårt passionerade jag och vi längtar tillbaka till de värmande solstrålarna.

Vi är beredda att gå långt för att hitta nyckeln till det liv som vi fått smak av. Känslan av odödlighet! Någon att ringa och skriva till. En kvinna eller man att planera in ledigheten tillsammans med. En famn i nattmörkret.

Det egna jaget känns som tills för bara en kort tid sedan var en vackert grönskande trädgård har nu förbytts till en lerig ödetomt.

Ibland möter nåden oss och förälskelsen utvecklas till en kärlek som varar över tid, p.g.a. två människor som är förmögna till att ge och ta emot. Som i handling ger varandra trygghet, respekt, glädje och lyfter oss till den där åtråvärda: en bästa version av oss själv.

Jag har befunnit mig på den där ödetomten ett par gånger i mitt liv och med stor vilja i försökt renovera. Men det räckte inte med min arbetsinsats! Tvåsamhetens rötter var döda!

Förstod inte att jag egentligen försökte uppväcka mig själv från de ”döda” och få återinträda i det känslomässiga ruset.

När vi ger betydligt mer än vi får tillbaka. När vi raderar ut våra gränser för att det ska bli en fortsättning på ett förhållande som inte är menat att vara, ligger det väldigt nära till hands att utveckla ett medberoende.

Vi går med på saker som vi tidigare aldrig skulle drömma om att gå med på. Vi övermannas av skuld och ältande eftersom det inte höll med ”drömkvinnan/mannen”.

Vi vänder ut och in på jaget och snärjer in oss i den nedbrytande anpassningens spindelväv. Självförtroendet är på noll och i det läget är vi beredda att ta alltför mycket av det som går emot hela vår natur.

Men det går att göra upp med medberoendet, förstå dess känslomässiga anatomi, återerövra grunden under fötterna och kunna le igen.

Medberoende och konsten att bryta den känslomässiga fångenskapen – webinar torsdagen den 7/1 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach