”Jag vill ha en kvinna som är lite vingklippt för då vet jag att hon inte lämnar mig.”
”Vågar inte skilja mig för hur skall jag klara mig ekonomiskt?”
”Hela mitt sociala liv är uppbyggt kring henne. Skulle kännas som en mardröm om det tog slut. Ensamheten skrämmer mig något fruktansvärt!”
Hur kan vi gå all in med hjärtat utan att förlora oss själva? Att ge oss hän utan att radera dragen som gör vi till vi? Hur bygga praktiska plattformar så att vi inte helt hamnar i händerna på en annans val?
Kvinnan jag pratar med har under småbarnsåren varit hemma med barnen. Han drar in pengarna och hon arbetar på hemmaplan. Hon har gradvis insett att han är känslomässigt otillgänglig – ja, t.o.m. en emotionell analfabet. Han sitter på ett maktmedel och hon vet det. Likaså mannen. Hon förhandlar med sina känslor – om och om igen. Hennes sanning ropar dagligen genom hennes kropp. Vetskapen om att hon är på fel plats gnager.
Rädsla är ett förlamande gift och beroendeställningen klär sig i skiftande dräkter. Terapi neutraliserar inte existentiell oro – men däremot handling och förebyggande. Kvinnan i exemplet ovan bestämmer sig för att skaffa en utbildning på distans. När hon sätter ord på sin situation blir frihetslängtan så stark att hon förvandlas till en själslig krigare.
Kärleken ger livsutrymme – alltid! Allt annat är dåliga kopior!
Vi behöver se oss själva så att vi varken formas till offer eller härskare.
Vem hade du varit utan murarna på insidan? Vad ser du dig själv göra med mark under fötterna?
Michael Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar