Varför stannar vi eller går tillbaka trots att vi vet hur det kommer att sluta? Varför utsätter vi vår egen person för de emotionella (och i en del fall fysiska) kränkningarna? Vi går igenom mobil och surfplattor och upptäcker de fullständigt gränslösa beteendena, och lyssnar till de patetiska undanmanövrarna; ursäkterna, bortförklaringarna och lögnerna. Och stannar kvar i förhållandet!

Vad är det som gör det så fruktansvärt svårt att gå?

Några av svaren är att vi söker erkännande, ånger och förändring, därför att någonstans djupt därinne tror vi på att vår känslomässiga uthållighet/tålamod/förståelse kommer förändra den som utsätter oss.

När självförtroendet har nått botten p.g.a. att vi redan har svalt det mesta, resonerar vårt undermedvetna: ”eftersom jag redan har gått med på allt det här sjuka, så förtjänar jag troligtvis inte mer. Om jag var normal så hade jag lämnat för länge sedan. Vem vill ha mig efter allt detta?”

En självrespekt som har gått förlorad får oss att godta det mesta. Vi vänder oss ständigt inåt och frågar: ”vad kan jag göra annorlunda? Gör han/hon detta för att jag inte är tillräckligt, smart, attraktiv, resursstark, sexig…?”

Mixen av en självkänsla som slagits i spillror och tron på att kärleken övervinner allt, är förödande. Drogen blir hoppet om att nå fram till den andre och se en förändring!

Men det som vi så innerligt längtar efter infinner sig inte! Det går inte att bygga ett hus på möglig grund. Det går inte att nå fram till en person som är likgiltig inför hur du känner, och ser sig själv som en som har rätten. Rätten att göra precis som egot önskar.

Och så får du lite uppmärksamhet, i torftiga doser, men ändå…och det snåla känns som himmelriket! Allt detta mot bakgrund att signalsubstanserna oxytocin och dopamin slår på vid minsta lilla positiva stimuli i det uttorkade relationslandskapet. Du ber desperat efter dessa ”droppar” signalsubstanser.

Vi tror inte på lögnerna, men vi köper dem därför att skräcken för ovisshet och ensamhet är ett ännu värre alternativ.  Vi har blivit irrationella! Känslorna har kidnappat oss!

Men det går att vinna tillbaka sig själv: när vi slutar med att söka bekräftelse från den som inte har annat än manipulation att ge, kommer balansen i våra kroppar att återställas. Emotionell fasta från den som utsätter dig kommer på sikt att ge dig leendena tillbaka.

När kärleken gör dig självutplånande – förändra negativa relationsbeteenden – webinar ikväll söndag den 27 juni klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Thor Larsen – relationscoach