Hur ofta har vi inte hört den egna rösten ge goda råd till andra, men själva gjort motsatsen? Hur många gånger har vi inte uttalat till någon nära: ”du måste lämna honom/henne! Han/hon är inte bra för dig! Du förtjänar bättre!”
Vi har läst böckerna, bloggarna och lyssnat på föreläsningarna om hur vi beter oss hälsosamt gentemot vår egen person. Vi har fördjupat oss i anknytningsteori, hälsosam kommunikation och vilken personlighet vi är enligt färgmodellen. Vi läser vackra citat om kärlekens enorma kraft. Och ändå trillar vi dit under förälskelsen, i förhållandet och i andra sammanhang – vi förlorar gränserna! Vi välkomnar för att sedan se integriteten kränkas.
Kärleken är inte blind, utan de hormonella påslagen och den svaga impulskontrollen. Och såren från förr – förhoppningarna om att få vara älskade: ”om jag anstränger mig lite till…Om jag bara ger honom/henne lite mer tid…Det är kanske mig det är fel på?”
Tiden som vi ger till den som inte har förmåga till självrannsakan/kärleksfull intelligens, förstör tilliten till oss själva.
Förändringar i våra liv kommer när vi börjar behandla oss själva som en älskad vän. Agera gentemot din egen person på ett sätt som visar kärleksfull omtanke. Sätt stopp för ”diplomaten” inom dig som till varje pris vill skapa fred. Tillsammans med emotionella vampyrer/tyranner kommer du aldrig att känna lugn. Inte heller i sällskap med den ointresserade som tar dig för givet.
Jag vet eftersom jag själv en gång i tiden tillåtit mig att dräneras. Dyrköpt men ovärderlig insikt och kunskap.
Vi behöver kärlek i våra liv. Men även gränser och viljekraft! Rösten inom dig som kan säga: ”hit men inte längre! Personen som inte är intresserad av att försöka förstå min emotionella kultur och som tar min kärlek för givet, ska inte vara en del av mitt liv.”
Vad inom dig behöver du göra upp med, så att du kan känna tillit till kvinnan/mannen i spegeln?
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar