Om vi ger av våra mest omtänksamma och mjuka sidor kommer hans/hennes kyla att förvandlas till en befriande islossning? Om vi bara är tillräckligt mjuka så försvinner irritationen, kritiken och tillrättavisningarna från partnern? Om vi bara blir lite bättre på att fånga upp signalerna i tid så kommer bråken inte att uppstå? Om vi bara…
För visst övervinner kärleken allt?
Jag känner så väl igen känslan då jag själv för många år sedan ständigt kämpade med att bli lite bättre. Bättre på att se och lyssna till henne. Bättre i klättrandet på karriärstegen. Bättre på att skapa ekonomiska förutsättningar så att alla hennes drömmar kunde infrias. Bättre självförtroende och starkare i mitt sätt att hävda mig. Om jag bara hade en ännu bättre utbildning. Om jag bara hade bestigit ett par berg för att bevisa min handlingskraft. ”Var på topp så att du inte blir utbytt”, rörde sig ständigt i mina tankar.
Jag glömde jag någonting oerhört centralt: ”vad vill jag? Vad behöver jag? Känner jag mig älskad? Behandlar hon mig som en nära vän?”
Behandlade jag mig själv som en älskad vän?
Jag dribblade bort mig själv. Jag förhandlade bort konturerna kring vem Michael egentligen var i hopp om få vara tillräcklig inför henne. Jag var blind inför mitt eget medberoende! Men de stängda ögonen skulle komma att öppnas och bli till viktiga insikter.
Vi säger till andra och oss själva: ”men jag älskar ju henne/honom!” Gränsen mellan vad som är kärlek och vad som är beroende är inte alltid så lätt att se. Psyket vill gärna förföra oss till att skapa en vackrare berättelse så att vi kan fortsätta att hålla ihop förhållandet och familjen.
En familj är bara en ihålig konstruktion om det saknas kärlek, respekt, tillit och vänskap.
Du är inte ditt bästa jag eftersom du försöker vara någon som den andre vill att du ska vara. Vi anpassar oss till att bli dystra versioner av vilka vi egentligen skulle kunna vara. Var finns den leende, spontana, kreativa och verkligt levande du?
Att leva ensam är bättre än att gå runt som en bedövad skugga under ett tak där kärleken för länge sedan gjort sorti.
Om dina gränser har invaderats av en person som inte hör hemma inom ditt emotionella territorium, är det dags att lyssna inåt och se vad som händer med personen Du, och börja agera så att du en dag kan börja leva på ett sätt som representerar din livspuls.
Michael Larsen – relationscoach
Oj oj oj så träffande. Innerst inne så vet jag ju allt det du skriver och att jag borde sätta stopp, tala om att här går min gräns för att jag ska må bra men varför gör jag inte det? Varför är det så svårt?
Det du beskriver har jag också gått igenom i mitt senaste förhållande! Jag försökte göra allt för att hon skulle vara glad och få den bekräftelse som hon krävde. Hon krävde att få bli prioriterad i allt och hur jag än försökte så nådde jag aldrig riktigt upp utan utsattes för nedvärderande ord som att jag inte prioriterade henne eller jag gjorde si eller så som inte var bra! Har nu i efterhand förstått att jag varit tillsammans med en n-person och då hade det inte spelat någon roll hur jag än hade försökt. Även om jag lyckats ge henne den bekräftelse hon ville ha så hade det ändå till slut inte varit bra i längden. Jag har äntligen kommit till det beslutet att jag nu har blockat henne överallt så att jag inte ska ha någon som helst kontakt med henne för att kunna läka och gå vidare! Du Michael, har tillsammans med påstridiga vänner, varit min räddare ut ur detta förhållande och bort från denna n-person. Jag vet att hon nu dejtar andra personer och jag tycker lite synd om dessa för de vet inte vem de ger sig i lag med, men det är inte mitt problem! Tack för bloggen! Den hjälper mig enormt mycket!
Tack
Dessa rader behövde jag nu.,.efter att förhållandet med en narcissist nyligen tagit slut. Jag var förbrukad när jag började sätta gränser efter mitt 12 stegsarbete som medberoende
Mycket kvar att bearbeta men det går med små steg .
Stor igenkänning i din text
tack