Ett förhållande tar slut på minst två olika nivåer – avslutet där ena parten säger: ”Jag vill att vi går skilda vägar. Det är över nu!” Och avslutet som sker på ett psykologiskt plan: där vi accepterar att det inte längre fungerar och att det därför är dags att begrava drömmarna om en framtid kring vi.

Någonting som är väldigt smärtsamt för en hel del människor som jag pratar med, är den känslomässiga separationen, vilken kan pågå flera år efter att man som par gått skilda vägar. Det är en limbo som fångar oss i en rad olika känslor som t.ex. sorg, ilska, ältande, självanklagelser, cynism, generaliseringar kring kvinnor/män, skam etc.

En vän till mig berättade: ”Det som gör mest ont, är att den jag visat hela min person för, inte vill vara tillsammans med mig. Han kände mig utan och innan; och så valde han bort mig! Och jag som tycker att jag är kärleksfull och klok.”

Det ligger nära till hands att börja tvivla på det egna värdet: ”Om jag bara hade gjort och varit så istället…” En del av oss kämpar med att ändra på jaget i hopp om att vinna tillbaka den som lämnat.

Drömmarna om framtiden, liksom minnena vi delat med en person som vi älskat (eller älskar), är enormt kraftfulla och det spelar ingen roll vad andra säger: ”Du måste gå vidare! Du är värd bättre!” Det är vi som lever med den inre separationen. Att klippa emotionella nervtrådar tar tid! Att försonas med att det inte blir fler kapitel i boken ”Du och jag”.

En man berättar: ”Jag har sänt henne alldeles för många meddelande. Förnedrat mig själv genom att be om hennes kärlek och tvingat på henne mina ömhetsbetygelser. Kan bara inte stoppa mig själv när jag sitter där hemma i ensamheten i vårt f.d. gemensamma hus.”

Att orka öppna dörren lite på glänt och säga till sig själv: ”Det är slut! Det gör fruktansvärt ont, men för min egen skull är det nödvändigt att lyfta blicken. Jag kunde inte bättre då. Jag vill hitta en ny framtid.”

Vi kan aldrig få någon att komma tillbaka och älska oss genom logiska argument och övertalning. Attraktion fungerar inte så! Det är en resa som tar tid och där vi förr eller senare behöver inse att en f.d. partners beslut, inte är det som sätter värdet på oss, utan vi själva genom våra vanor och hur vi behandlar den egna personen. Och andra.

Jag vet att vi människor håller hårt tag om hoppet, men emellanåt behöver vi släppa det så att någonting nytt och fantastiskt kan få ta plats.

Förstå och befria dig från traumabindningens destruktiva kraft – webinar måndagen den 2/12 klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach