Attraktion är likt våren: den kommer när den kommer. Under rätt förutsättningar: vindar som för med sig värme, ett gynnsamt antal soltimmar där kyla och mörker pressas undan. När naturkrafterna väl är i rörelse finns det ingenting som kan stoppa dem. Vi människor är en del av naturen och när vi försöker kriga mot den förlorar vi alltid förr eller senare.
Attraktion, kärlek och relationer är också bundna av naturlagar. Vi måste följa spelreglerna om det ska fungera. Det går t.ex. inte att hälla kokande vatten på en blomsterknopp bara för att vi vill att den ska blomma ut snabbare. Det går inte att skapa ett framgångsrikt företag genom att möblera om bland röda siffror och ta genvägar för att påverka människor att köpa våra varor eller tjänster.
Som människor är vi kännande och drivs inte främst av logik som många gärna vill tro. Känslor och beslut utifrån hur vi upplever det i kroppen avgör om det blir ett ja eller nej.
När vi med logiska argument t.ex. försöker övertyga en f.d. partner om att komma tillbaka efter ett relationsuppbrott, kommer vi helt säkert att misslyckas. Beslutet att lämna har sina rötter ur en känsla: upplevelsen av svek, att alltför många gånger ha blivit åsidosatt, tillit som trampats sönder p.g.a. ord som inte matchar verkligheten, respekt som gravsatts därför att det skett för många övertramp etc. När de emotionella relationslagarna inte följs förlorar vi. Det kan ta år, men för eller senare säger naturen ifrån…
Vi behöver lära oss att navigera i kärleksterrängen så att vi skapar samhörighet.
Attraktion finns där eller inte. Det går inte alltid att förklara den där omdiskuterade ”kemin”, men den har ett enormt inflytande på om vi vill vara nära någon eller inte. En sak har jag börjat förstå genom mitt eget liv och mina klienters: beroende på hur vi för oss genom världen, drar vi antingen människor till oss eller stöter bort. Ord, beröring (eller bristande och felaktig sådan), lyssnande, förståelse, distans, härskarmetoder, empati, självreflektion och handling har effekter i hjärnan på en annan människa. Våra beteenden arbetar alltså antingen för eller emot oss.
Forcera är det sista vi bör göra!
Vilket är ditt kärleksspråk? Webinar torsdag 19/4 klockan 20.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Hur lär vi oss då vilka beteenden som vi behöver förstärka för att få dem att jobb för oss och vilka beteenden som behöver ges mindre utrymme eftersom de jobbar emot oss.
Känner mig rätt vilsen eftersom jag upplever att det ges så många dubbla budskap – visa dina känslor, men i min vardag finns det inte utrymme för detta, jag behöver stänga av känslorna för att få jobbet gjort. Tycker också att i samspelet med andra så anar jag mig till att de inte är raka och ärliga. De spelar det social spelet, ett spel som jag ju äldre jag blir känner mig väldigt obekväm med. Är du ärlig och rak med vad du känner ja då blir du bortvald.
Hej Skogsblomma!
Håller med dig om att man ofta möter människor som ’spelar’ ett socialt spel. Jag har med åren lagt märke till att chefer eller personal i stöd till chefer allt för ofta spelar ett spel. Någonstans i utvecklingen till att bli chef är det som om de får lära sig att att du kommer inte kunna hantera alla situationer med dina anställda så lär dig att bli opersonlig mot dem.
Jag har även mött på chefer som varit helt fantastiska. Reflektioner kring vad som varit utmärkande för en bra chef är att hen visat sårbarhet. Där chefen ex. kan säga -detta har jag inte kunskapar om men vi ska ta reda på vad som gäller. Eller att chefen kan visa sina känslor ex. att något även är jobbigt för hen.
Oavsett om det är en chef, en kollega, en partner en förälder som visar sin sårbarhet så visar det att personen är engagerad och nyfiken på motparten och dennes situation vilken den än är.
När en partner, chef eller ett arbetslag mfl, visar ointresse blir de också likgiltiga mot sin omgivning. Man tappar glöden i livet men måste ändå hållla sig uppe på banan för att leva ett drägligt liv. Dessa personer kan upplevas som om de spelare ett spel. Men egentligen kanske det handlar om att personerna inte vågar vida sig sårbara pga skamkänslor.
Det är så viktigt i alla sammanhang att man är nyfiken på sina medmänniskor och att även om någon gjort ett fel så är det endast av misstag utveckling kan gro.
’Inget ont som inte har något gott med sig’