Känner de snabba andetagen och alerta tankarna i huvudet. Det gäller att vara uppmärksam på var jag sätter i fötterna och inte slappna av alltför mycket. Nej det är inte en trialton tävling jag är med i, utan ett förhållande.
Plötsligt inser jag att det är så det känns i den här relationen: konstant fart framåt, nya ”projekt” som avlöser varandra: ”go, go, go…!” Stannar jag till förlorar jag henne. Det är först nu jag inser att jag är tillsammans med en extrem typ A personlighet. Hennes jaktkänslor har blivit till mina.
Egentligen är det inget mystiskt och konstigt: när vi levt med någon en tid blir gränserna mellan det egna jaget och den andres inte lika tydliga. Det kan liknas med när vi bakar en kladdkaka: de olika ingredienserna rörs ned i en skål – våra känsloingredienser blandas samman med partnerns.
Det finns ofta svar och vägvisare på hur våra förhållanden kommer se ut redan från början. Låt mig ge ett exempel: frågade kvinnan under de första dagarna då vi träffades om vad hon tyckte var attraktivt hos en man. Svaret blev: ”jag attraheras av framgångsrika män.” Minns min första impulsiva tanke: ”här gäller det att aldrig ha någon svacka.” Det var så trialtonracet började. Jag lyssnade inte tillräckligt på mig själv.
Det handlar inte om att lägga skulden på någon annan eller sig själv – att någon gjort fel, utan börja ställa sig själv rätt frågor:
– Var går mina gränser och vad kan leda att jag förlorar mig själv?
– Vad är det egentligen jag söker hos en annan människa och i ett förhållande?
– Lyssnar jag på signaler i tid?
– Vilka kvalitéer/egenskaper uppskattar jag mest hos en partner?
Vi skall inte behöva bevisa någonting i förhållanden – det är inga anställningsintervjuer. Det handlar om att kunna leva fullt ut genom sitt autentiska jag och möta utmaningarna tillsammans när de kommer.
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar