Känslor som himmel och helvete – de kan ta oss till de mest fantastiska platserna. Eller de mörkaste.
Det är få saker som kommunicerar så tydligt till oss som just känslorna. De ropar när någonting är underbart, njutningsfullt, skrämmande, sorgligt… Så mänskligt.
Emellanåt pressas vi hårt och i dessa stunder är det oerhört lätt att fullständigt uppslukas av en eller ett par känslor. Vi blir likt en pianist som enbart använder 2 – 3 tangenter under sitt framförande, när det finns ett antal fler att välja bland.
Det är lätt att hamna där när t.ex. ett förhållande tagit slut eller andra ofrivilliga händelser slår emot. Vi får tunnelseende och snärjs in i det emotionella spindelnätet. Ju mer vi försöker komma loss, desto omöjligare.
Tänk bara på vad rädsla kan göra med oss: vi blir kontrollerande, aggressiva, försvagade, gränsöverskridande (på ett destruktivt sätt), missbrukande… Lidandet kommer som på beställning.
När det är som värst så kom ihåg: du är inte dina känslor. De är delar av dig, men du är inte dem. Det finns en plats inom oss där vi kan ta skydd och hämta kraft. Ladda batterierna och så småningom kliva ut i solljuset. Från bergstoppen se landskapet som är oändligt mycket större än det vi för tillfälligt känner.
En enda upplyftande tanke som tar fäste på insidan, kan förändra hela bilden. Vi orkar ta stegen framåt som får oss att börja agera utifrån klarsynthet och omtanke om oss själva, istället för bedövande rädsla.
Vi är mer än det vi tror oss vara.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack för dagens inlägg Michael! Just detta behövde jag höra idag; jag som dras med känslostormar lätt. Jag är glad dock att jag kan göra det, att jag har ett rikt känsloliv men ibland blir det ju too much så att säga.
Det har varit så senaste dagarna och åter stod en relation i fokus. Tankarna spann framåt och bakåt, klumpen i magen och oro växte. Var ute och sprang igår kväll, en vacker rosa himmel. Försökte koncentrera mig på stegen, andetagen och himlen för att vara i nuet, där stillheten finns. Det gick stundtals men var svårt. Plötsligt brast det för mig och jag började gråta och sa högt: ” jag orkar inte mer, jag överlämnar mig till dig Gud/Unviersum/whatever. Hjälp mig att fixa detta!” Jag kapitulerade och plötsligt hände något mirakulöst – all tyngd försvann och känslorstormen lugnade sig.
Försöker tänka på detta idag och andas.
Ha en fin dag!
Känner glädje när jag ser hur du beskriver det Magdalena, för precis det har jag också upplevt, att när jag till slut gav upp, överlämnade mig till en högre makt, då kom lugnet och känslan att detta kommer att ordna sig. Sedan är det inget man gör en gång, utan överlämna sig själv och sina problem får man göra många gånger om!
Precis så där känner jag oxå.
Tankarna snurrar oavbrutet, klumpen i magen och oron växer. Mina tankar är som en aggressiv mördarbakterie som äter upp mig snart.
Behöver oxå ett mirakel så att all tyngd försvinner.
På med joggingskorna och ut i spåret alltså…
Tack för en härlig text och ha en fin dag du med! ☀️
Kram
Så lätt att hamna där men också i bland så viktigt att få känna att det är ok att vara det.
Ta vara på dagen och de goda och bra känslorna du får med dig! De hjälper en annan tyngre dag
Känslan av att det känns som om du ”läser mina tankar” och så ofta skriver det jag, just nu, behöver få höra, känns så trygg. Du hjälper mig hitta styrkan och att bli hel igen. Tack för att du finns här…
Varm kram
Tack Michael för att du ger mig ord på det jag behöver se tydligare.
Jag är mer än jag tror mig vara.
Jag har länge varit i mina känslors våld och trodde länge att det var bra att det var så. Jag känner mycket åt alla håll. Jag har dock insett just detta; att jag har givit bort all min kraft till mina känslor. Jag är fortfarande glad att jag har förmåga att känna mycket; mycket glädje, mycket sorg, mycket ilska, men jag har också insett att det finns något gott att hämta i att ibland kunna utöva självkontroll och att jag kan spara min kraft genom att inte agera på varje känsla.
Efter att igår fått skilsmässopappren i posten, på initiativ av exmaken (som inte hade respekt nog att berätta detta för mig när vi sågs till lunch dagen innan), så söker jag idag skydd på min bergstopp och hämtar kraft. Jag ska arbeta mig igenom vintern och till våren ska de nya, varma strålarna få smeka mina kinder och jag ska vara i, eller på väg till, mitt nya liv.
Härligt Marianne!
Vintern får göra sitt arbete och när våren kommer så finns det inte bara nytt liv i naturen utan i oss människor oxå. 🙂
Varma styrkekramar till dig och lycka till med allt!
Det var ynkligt gjort av din ex man måste jag säga. Komma och vifta med sådana papper på en lunch utan förvarning känns kallt. Det var min ex man som ville skiljas. Han hade mage att be mig köpa kuvert och frimärke och åka och posta brevet men skilsmässopapprena i.
Du är en klok kvinna Marianne
Ha en bra dag!
Jo, det jag har insett till slut är att jag faktiskt inte vill ha tillbaka honom. Länge har jag bara fokuserat på att bli en bättre människa själv så att han skulle börja älska mig igen.
Sedan var det konstigt, insikten om att jag inte vill ha tillbaka honom följdes av en stor sorg, för det enda jag ville var att vara familj med honom och vår son. Så det kändes som att jag hade insett mer än jag ville veta.
Men nej, han har inte visat sig vara en person som jag kan vara lycklig med, så hur sorgligt det än är att inte kunna ge sonen kärnfamiljen, så är detta den rätta vägen.
Nu känner jag mig lugn, förväntansfull och lite lite lätt panikslagen.
styrkekrammmmm! allt är som det ska vara!
Så bra skrivet. Detta behövde jag just nu!!
Ska försöka ändra tankar.
Ha en underbar helg. Kramar
Idag är en dag då jag känner sån enorm j-la frustration. Känner mig ledsen, tänker lite bittert: Jag är för fin för att inte ha någon att komma hem till, att må gott tillsammans med. Och varför har jag så svårt att bli intresserad av män jag möter i min vardag? Ingen väcker något i mig, jag blir inte berörd på det sätt jag behöver för att känna något djupare intresse. Jag går bara förbi alla män jag möter å de går förbi mig. Förutom en och annan, som jag inte kan få något mer av. Less…riktigt less…på mig själv å situationen i sig. Tur jag får skingra tankarna med dans ikväll!
Så känner jag med. När ska ” Han” ramla in…. Jag är särbo men är ändå vilsen….. Verkligen vilsen och vill inte vara ensam.
Han kommer inte ramla in, men jag förstår inte ditt , kvinnan problem be särbon bli sambo värreför oss som inte har någon som ser oss.. Har varit och dansat jättetrevligt någon som såg mig nope, de såg sin arbetskamrat hon som fixar så vardagen fungerar smidigt, kvinnan bakom syns aldrig,och hur ska jag då någonsin träffa någon ny, usch så lessjag blir 35 -40 år som singel att se fram emot, nej tack jag tror jag hellre avslutar mitt liv..
Jag kan förstå din rädsla, det blir verkligen läskigt när man känner att man kört så djupt ner i sina egna gamla spår att man nära nog tappat hoppet om att nånsin kunna ta sig ur dem å byta färdriktning. Jag försöker hålla hoppets låga tänd, men ibland behöver jag verkligen be mina vänner om hjälp att hålla den vid liv. Det är tur jag har hoppfulla vänner som tror på att även jag kommer få möta kärlek snart. Be om hjälp att hålla hoppet uppe! Kram
Jag håller med dig om att det inte är kul på ngt sätt att vara ensam utan en partner. Jag är särbo men inte enkelt att flytta och mkt annat som ställer till det i relationen. Bergochdalbana och klump i magen av att inte känna den riktiga tryggheten då denna Man inte Älskar sig själv. Har det jobbigt i sitt eget liv och det smittar av sig på mig. Han har länge varit deprimerad. Inget jag kan göra….har verkligen funnits där.. Men han rasar ner igen och igen. Jag känner mig uppgiven och vet inte om han är ngn att våga satsa på. Jo..jag Älskar honom, men detta tär och jag är vilsen i mitt liv.
Hej vänner! Åh, jag vill säga något uppmuntrande och samtidigt konstruktivt, men vad??
Ella; för dig tänker jag, bryt! Jag vet allt om hur det är att leva med en man sommegentligen har för mycket med sig själv och jag vet precis hur det urholkar att vara den som ger och ger och ger och inte får så mycket tillbaka. Och jag tänker mig att du har större chanser att bli lycklig om du är fri och öppen för resten av världen.
Petra och Skogsblomma; ena sidan är att säga – klart ni kommer träffa kärleken, men det har ni säkert hört många gånger, det andra kan istället vara att uppmuntra er att fråga er om det är någon egen rädsla som hindrar från att se den kärlek som kan finnas runt er, är era krav på er själva eller på motparterna för höga? Eller kan ni till exempel ännu mer ta en dag i taget, när ni ser någon som intresserar er, inte rusa fram i tanken och fundera om han är rätt ur olika aspekter, utan bara njuta var dag för sig och se vart det tar er?
Och detta sagt med all kärlek; jag är helt övertygad om att ni är fantastiska kvinnor och ni är värda att ha det bra! Så mitt enda syfte var att försöka bidra med något konstruktivt. Kram!
Kloka Marianne 😀 Du ställer så viktiga frågor! Tror det ligger mycket hos mig själv. Jag behöver se det, förstå det och våga göra ngt annorlunda! Inser det själv också. Kram å vi hörs! ;-D TACK
Varmaste kramar till dig Petra! Hoppas att du har en fin dag! All kärlek.
Tack för dina ord Marianne…
Ja det urholkar. Tar så mkt energi. Han vill gärna bli omhändertagen och att man ska tycka synd om honom i hans mående. Sen finns passion osv och när det händer kul saker har han massor av energi. Annars kan han lägga sig och sova ngr timmar på helgen fast vi bara ses helger och absolut inte varje helg… Ja.. Jag kanske blir lycklig med en annan Man tillslut
Jag funderar lite på om man är gift och ska skilja sig och det här med att träffa en ny..
När är man egentligen ”singel” igen tycker ni?
När man bestämt att man ska skiljas? När man flyttat ifrån varandra? Eller när skilsmässan gått igenom?
Och hur vet man att man bara inte är en ersättare för den som nyligen skiljt sig?
För mig har det varit så att min exmake i juni sa att han ville ha en paus. Där och då tog vårt förhållande slut i meningen att vi inte hade någon fysisk eller mental kontakt. Sedan flyttade han i augusti.
Han lade ut en profil på en dejtingsajt tre veckor efter han tog paus! Något som sårade mig väldigt mycket.
Veckan innan han flyttade var vi hos familjerådgivningen och då sa han att han såg framför sig att han skulle träffa andra, men som han alltså redan hade gjort. Nu i veckan fick jag sedan hem personbevis med anledning skilsmässa, som exmaken beställt.
Så med denna erfarenhet känns det så här för mig; jag tycker att vi skulle ha väntat med att kontakta eller träffa andra tills vi flyttade isär, tills dess var vi ju ändå någon sorts del av varandras liv. Sedan vi flyttade isär tycker jag i sig att det har varit ok att träffa andra eftersom vi har pratat om att det är de förutsättningarna som gäller (även om det gjort ont av tanken att han gör det). Skilda på riktigt kommer vi inte vara förrän om sådär 6-7 månader. Själv har jag träffat en man som jag inte har någon aning om det blir något mer med, vi hade en fin kväll och har sedan messat en del. Och jag tänker att oavsett vad han kommer att betyda för mig så är det något som tillför glädje, och det är gott.
Men så hur man vet om det är ”på riktigt” eller bara någon att komma över sitt förra förhållande med. Ingen aning!! Det jag försöker med är att inte tänka så långt fram, utan ta dagen som den kommer. När jag får sms från den här mannen försöker jag tänka ”detta gör mig glad just nu, om han är en del i min process att gå vidare, eller faktiskt en ny kärlek har jag ingen aning om, men det kommer livet visa mig, nu njuter jag av det som är idag”.
När vårt beslut att skiljas var tagit tog också vår mentala och fysiska kontakt helt slut på initiativ av min f.d. Det tog sedan tre-fyra veckor tills han träffade någon annan och valde att bo hos henne. Då var inte skilsmässopappret påskrivet och jag bodde kvar i vårt hus. Detta har varit väldigt jobbigt och är fortfarande i min process att gå vidare, det är 2.5 mån sen jag flyttade. Minnen när jag ser honom åka till henne på kvällen och komma därifrån på morgonen innan jobbet gör ännu ont. Jag känner mig oerhört sviken på det sätt som han gjorde, att han inte kunde respektera vår tid tillsammans. Nu bor han i huset och hon är där med honom och de har börjat umgås med våra vänner. Det har tagit fram alla mina sorgekänslor igen med full kraft.Jag försöker att inte låta sorgen ta över men det är också svårt att styra. Att snabbt bli utbytt har varit kämpigt för mig och försvårar i min bearbetning av allt.