relationskrockar

Att säga förlåt till någon med ord väger lätt i jämförelse med att verkligen känna förlåt på insidan. Läget som kommunicerar: ”det där är passerat nu. Jag släpper taget om det som varit.”

Att det skulle vara enkelt är det sista jag påstår. Men i det långa loppet är det en kärlekshandling gentemot oss själva, eftersom långvarig ilska och bitterhet förgiftar kroppen. Det handlar inte om att glömma, låtsas eller förneka, utan slå in på vägen som tillåter oss att komma vidare.

Nyckeln till förlåtande är acceptans. Acceptans kring det som sagts, inte sagts, handlingar och bristen på dem. En försoning kring det som hänt och att vi inte kan ändra på historien.

Säger det igen – det är inte någonting vi gör i en handvändning. Att trycka ned genom ”glömska” gagnar inte det minsta. Tvärtom! Är du inte redo så är du det inte. Vi känner som vi gör och det är fine.

Magkänslan berättar för oss när vi kommit till den avgörande punkten av frigörelse. Genvägarna finns inte – acceptans och förlåtandet kommer först efter att vi på djupet gått igenom känslorna, spytt ut sorgen och ilskan, gråtit tillsammans med sveket, legat sömnlösa i förtvivlan…

Några tankar:

  • Vad och vem är det du behöver förlåta? Vilken/vilka handlingar sårade/skadade dig? Kom ihåg att beteenden inte är lika med hela personen, utan delar av honom/henne. Oj, vad svårt det kan vara – men smaka på tanken.
  • Tillåt dig själv att känna dina känslor fullt ut – inte automatiskt detsamma som att agera ut dem. Var i det som är. Känns det urjävligt så är det så det är.
  • Förstå dig själv och dina reaktioner – liksom varför förlåtande i det långa loppet är ett hälsosamt val. För dig.
  •  Som jag skrev häromdagen: lär känna dina gränser och vilka som har tillträde till dina innersta rum. Du är den som väljer.
  • Var noga med det autentiska i ditt förlåtande. Du gör det inte för någon annans skull, utan för din egen. Befrielse av det egna jaget är ett val. Som vi kan behöva göra om och om igen.

“People have to forgive. We don’t have to like them, we don’t have to be friends with them, we don’t have to send them hearts in text messages, but we have to forgive them, to overlook, to forget. Because if we don’t we are tying rocks to our feet, too much for our wings to carry!” – C. JoyBell C

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare