Det kommer ut som direkt ilska via sms, under samtal eller möten. Minst lika ofta som läckage mellan raderna (passiv aggressivitet) – tillrättavisande, ironi, sarkasm eller förfinade härskartekniker.

Vi människor har så enormt många avledningsmekanismer när det gäller att försöka komma undan de riktigt svåra känslorna: maktlöshet, sorg, förtvivlan, skuld och skam. Det är för många så mycket lättare att vara arg.

Men till roten – rädsla! Vi är rädda för att tappa ansiktet, att sårbarheten skall bli alltför uppenbar, inte hålla måttet, de inre och yttre kraven på att vi i alla lägen måste vara starka och stabila. Så mycket energi som läggs på att dölja Akilleshälarna!

Kvinnan berättar: ”jag vågade inte berätta för honom om min förtvivlan, ensamhet, panik, hur ful och oattraktiv jag kände mig! För då skulle han ju lämna mig.”

Den elitidrottande mannen: ”jag smusslande med mina anti ångesttabletter. Jag var rädd för att hon skulle tycka att jag var en looser och träffa någon annan!”

Vi behöver jobba med att släppa taget om rädslorna. För att kunna göra detta behöver vi se dem i ögonen och stå kvar. Sluta med att ljuga för oss själva, bygga efterkonstruktioner och köpslå med våra genuina sanningar.

Att krampaktigt hålla fast vid det förgångna tar så oändligt mycket energi – vi missar nuet (det enda vi med säkerhet har). Känn de djupa andetagen här och nu.

Om den du älskar vänder ryggen för att du sant och öppet kommunicerar din osäkerhet, är det inte hon/han du vill dela timmarna och dagarna tillsammans med.

Det mest respektfulla vi kan göra mot oss själva, är att läka det som behöver bli helt så att vi kan leva till fullo. Där empati och kärlek lever sitt utrymme, träder rädslorna tillbaka.

”Varför blir jag den jag blir i mina relationer?” Webinar – torsdagen den 28 september kl 20.00. Du är varmt välkommen!

Michael Larsen – relationscoach