Vi drabbas alla någon gång av svackor, kriser, nedstämdhet, kanske t.o.m. depression och motgångar. Det är en del av livet och att vara människa. Även våra relationer genomgår väderleksförändringar och årstidsväxlingar. Ibland är växer kärleken och ibland är den i stilla vila. Utan ljus, vatten och näring kommer relationsplantan att dö.
I förhållanden är det inte ovanligt att en av parterna balanserar den andre, vilket om det förblir ett mönster över långa perioder kan bli direkt hälsovådligt.
När vi t.ex. hamnar i rollen som diplomat i tvåsamheten och ständigt lägger energi på att försöka få den andre att förstå och vilja mötas. När allt hänger på dig kramas livsgnistan förr eller senare ur oss.
Några roller som vi tar på oss eller tvingas in i:
- Terapeuten: assisterar partnern i försök att få henne eller honom att bättre förstå sig själv, hur relationen och kärleken påverkas av beteenden. Vi använder ständigt pedagogiska redskap för att inte den andre ska förlora sig själv.
- Ekonomen: sköter familjens ekonomi, håller koll på utgifter då den vi lever tillsammans med spenderar alldeles för mycket, är oansvarig, likgiltig, manisk etc.
- Clownen/underhållaren som försöker lätta på stämningen för att undvika tungsinthet.
- Den finstämde som ständigt måste väga orden för att kaos inte ska bryta ut, då partnern är en psykologisk tickande bomb.
- Den som härdar ut. Vi försöker ”bara” överleva i relationen genom att inte uttrycka våra behov, då det saknas självrannsakan, intresse och emotionell begåvning hos partnern.
- Projektledaren som driver allt i och utanför hemmet för att vi inte ska slukas upp i det svarta hålet av kaos. I denna roll är vi i jour 24/7.
- Bekräftaren: kämpar för att den andre ska känna sig uppskattad och älskad. Det kan vara på ett sexuellt plan, uppmuntrande ord, prylar, upplevelser etc. Hon eller han beter sig som ett bortskämt barn och vi känner ständigt oss otillräckliga.
Det är få saker som kan dränera oss så mycket som relationer. Och ge oändlig rikedom.
Kärleken behöver två vuxna individer som kan ge och ta emot. Om du månad efter månad måste vara någons livboj och/eller kapten på skeppet familjen blir det fullständigt ohållbart. Vi behöver även kunna vila med ett leende på läpparna i våra förhållanden.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar