Finns det någon större ensamhet, än den vi kan känna trots att vi är bland andra människor? De flesta av oss har säkert upplevt hur vi står där och trampar och inte riktigt vet var vi skall ta vägen. Det kan vara på en fest, bland kollegor på jobbet eller något annat socialt sammanhang. Det är vid dessa tillfällen då man tittar på klockan och bara längtar hem till den sköna soffan.
Sen kan vi och andra sidan hamna bland människor där allt bara är så självklart och okomplicerat. Vi känner oss sedda och bekräftade. De sociala maskeraddräkterna är lämnade vid ingången.
Samma fenomen utspelar sig i parrelationer: Avstånd eller närhet. Tänk vilka två olika världar det är. Vad är hemligheten bakom den djupare känslan av samhörighet och närhet?
Egentligen tror jag inte att det är särskilt komplicerat. När det finns en grundad VI inställning och befrielse från en osund: ”Jag skall älska dig om…” attityd, frigörs det ”allt är möjligt” krafter!
Det är våra negativa, tidigt inprogrammerade koder om vad kärlek och emotionell intimitet är, som ställer till det. När vi avslöjar dessa hämmande budskap i oss själva, kommer det att hända saker. Bra saker!
Vad tror du?
P.S. Kommer att skriva om vilka negativa koder vi kan tänkas bära runt på, och ”Jag skall älska dig om” syndromet i kommande blogginlägg. Vi ses☺
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar