Om vi inte är närvarande, omtänksamma, ständigt kritiserar, försummar och beter oss gränslöst, påverkar vi en partner negativt.

Om vi inte är villiga att planera framtiden tillsammans med partnern, kommer hon eller han att känna sig betydelselös.

Om vi har en känslomässigt intim kontakt med personer utanför tvåsamheten, kommer vi att skapa svartsjuka i partnerns hjärta.

Om vi levererar budskapet ”man kan bara lita på sig själv” och ”det går inte att lova någon livslång kärlek”, så har vi satt standarden för kärlek på distans.

Om vi lever enligt filosofin ”var och en är ansvarig för sin egen lycka”, kommunicerar vi till den andre att ”det är inte upp till mig!”

Om vi inte kan vara sårbara tillsammans med en partner kommer tilliten och därmed kärleken att gå förlorad.

Istället för att spegla den till stora delar otryggt, undvikande kulturen som vi lever i, behöver vi börja flirta med tanken att vi faktisk är ansvariga för vår partners mående och lycka.

Vi behöver ge varandra en trygg grund att stå på genom våra handlingar.

Självklart behöver vi arbeta med oss själva, leva på ett sätt som är fysiskt och själsligt hälsosamt och ta ansvar för våra liv. Parallellt som vi ingår i en tvåsamhet där vi jobbar för varandras känslomässiga välmående.

Vi påverkar neuropsykologiska skeenden i vår partners hjärna genom hur vi kommunicerar med blickar, tonläge, ordval, fysisk beröring etc.

Vi har ett anknytningsmönster som har sina rötter i uppväxten, men det är lätt att glömma med vilken oerhörd kraft vi formar och omformar mönster i våra vuxenrelationer. Grundstrukturer kan förändras genom kärleksfulla och trygghetsskapande handlingar över tid.

Om vi inte får i oss tillräckligt med mat kommer vi att gå runt med en kronisk hunger. Detsamma gäller våra nära relationer. Vi behöver ge varandra själslig näring genom våra handlingar och beteenden.

Michael Thor Larsen – relationsterapeut